2-åringar brukar ha lite svårt för att hantera sitt humör, så när de blir arga så är det ordentligt. Låt henne vråla och stampa i golvet tills utbrottet går över bara. Sedan behöver hon säkert lite tröst, för det kan vara jobbigt och skrämmande med sådana utbrott för en liten tjej ...
Det är en enorm skillnad mellan en 2-åring och en 3-åring i det där fallet, och skillnaden uppkommer någon gång under det året.
En 2-åring kastar sig omkull och skriker för att han är arg (för att han inte får godis t ex). I det fallet tröstar jag. Någon gång på vägen mot 3 år börjar han kasta sig omkull och skrika för att få godiset. Den lilla skillnaden innebär att trotsåldern har börjat. Då undviker jag att ta med barnet på affären när det går. Ibland går det inte, och då står jag där med en unge som ligger på golvet och skriker. Då säger jag något i stil med "Nej, du får ändå inget godis. Men jag fortsätter att handla färdigt så länge, så kan du säga till när du har skrikit färdigt!". Det här funkar inget vidare på en stormarknad (*ryser*), men på en vanlig livsmedelsaffär kan jag göra så här utan att riskera att tappa bort barnet ...