Snart änglamamma....
Nu dröjer det inte många dagar.. sedan e jag änglamamma till vår första lilla dotter... I går fick vi veta att hon har ett kromosomfel som leder till hjärnfel och att organen kanske inte utvecklas som de ska... Chansen att hon skulle födas levande, om vi fullföljde graviditeten e bara 1-2%...
Vi har alltså inget val.. e i vecka 14+2 typ och nu väntar en tung tid av sorg och bearbetning... Att jag tar mig igenom det, att vi tar oss vidare det tvivlar jag inte en sekund på. Men själva proceduren i sig skrämmer mig och alla valen att ta ställning till efteråt förvirrar mig...
Borde vi se henne? Bör vi kanske lägga henne i en minneslund? Obduktion.. Det är så många frågor... Kanske borde vi tom köpa något till henne.. något personligt.. Eller blir det ännu jobbigare att personifiera henne så... Trots allt detta onda har hon ändå tillfört oss så mycket, så mycket kunskap...
Min sambo säger att han gör som jag vill.. att han anpassar sig efter mina val.. samtidigt vill han själv, helst inte veta mer än vad man måste.. Detta är så svårt.. så tungt.. Och mitt i allt planerar vi för bröllop om dryga 5 veckor.. Och inget skulle kunna få mig att avstå, för jag måste ha något ljus att se fram emot i denna nu allt för mörka tunnel...
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-05-19 22:42
En liten uppdatering.. När vi väl var uppi det hela så kändes det som att det enda rätta var att se henne. Hon var så vacker och så fulländad, men ack så liten.. Var svårt att tänka sig att hon inte skulle kunnat överleva då inget syntes från utsidan, men läkarvetenskapen vet nog vad de talar om så jag betvivlar inte att det var som de sa.. Och ångrar i vilket fall inte en sekund att vi såg henne.. Tack alla ni som stöttat mig!!
