Barn får barn

Jo, jag tycker att man är ett barn, eller rättare sagt en ungdom innan man fyllt 18. I alla fall en "intevuxen". Jag anser att man inte kan kallas vuxen innan man är myndig eller har gått ut gymnasiet om man läser där. Helt enkelt för att man för att ses som vuxen i mina ögon måste ha det yttersta ansvaret för sig själv och ansvaret för sin egen ekonomi.

Däremot anser jag inte att man blir vuxen bara för att man fyller 18. Du har rätt, lagen stämmer inte riktigt. Ända upp till 21 skyddas man av föräldrarnas försörjningsplikt och det finns en massa andra regler och extraskydd för ungdomar kring 20.

Jag tycker inte om att mindreåriga (under 18) får barn. Jag anser att man ska ha ansvaret fullt ut över sig själv innan man får ta ansvar på det sättet för en annan människa. Ganska rimligt egentligen - ungdomar under 18 får ju inte heller arbeta inom vården, ha riktiga anställningar inom barnomsorgen, köra bil och på liknande sätt ansvara för andra.

Om en minderårig trots allt får barn borde barnet få en myndig vårdnadshavare. Med det menar jag naturligtvis inte att föräldrar och barn ska separeras, men att någon (som inte alls behöver bo med familjen, kanske mormor) myndig får det yttersta ansvaret för barnet tills föräldrarna blir 18. Känns oerhört kränkande mot barnen att de inte ska ha rätt till samma skydd (en myndig målsman) som deras föräldrar har.

Med det här menar jag inte att hoppa på de unga som redan har barn, eller på de som i framtiden kommer att få barn som resultat av en oplanerad graviditet. Men jag önskar att inga fler under 18 börjar planera att skaffa barn, utan att alla som har möjlighet väntar tills de är minst myndiga och allra helst också gått ut gymnasiet.