Idag är det 4 år sen....

Beklagar sorgen

jag är så ledsen..kramar i massor

Jag vet hur du känner det. Trots åren går, så läker inte sorgen efter sitt förlorade barn. För omgivningen är det nog så att de tror att när första året efter bortgången passerat så skall man må som vanligt och inte sörja. Men vi mammor som förlorat barnet i magen, vi lever med den ensammaste sorgen, INGEN annan har levt MED vårt barn, även om sambo/make och övriga syskon varit delaktiga i graviditeten, så har vi mammor haft de starkaste banden med vårt barn. Och den sorgen och saknaden går inte över, den bara ändrar skepnad med åren.
Beklagar så att Er Max inte fick stanna hos Er!

Massor av styrkekramar.

Nu rinner tårarna...... Så sant så att det är vi mammor som har det starkaste banden...

OOh jag vet inte vilket ben jag ska stå på.... Gör massor med saker... Men inget blir gjort!

Tack för er omtanke!!!

Usch vad jobbigt....Har själv varit med om ett ma och ett mf fast inte så sena så att de fick någon minneslund...
Vad var det som hände med lille Max att han inte kunde stanna hos er?

Det upptäcktes på Ul att han inte hade hjärnas alla delar.. samt njurarna så lite konstiga ut.. Magen var helt vit... Så fostervattensprovet visade sen att han hade Morbys Downs Syndrom.. Kanske hade han dött i min mage längre fram... Eller vid födseln... Eller levt bara ett kort tag... Så jag fick föda fram honom.. v21..
Har skrivit om händelsen i min 'gamla dagbok'....

Stora varma kramar till dig i dag!