Skrota gamla sagor?

marina81: "nämen precis..det är väl tämligen ovanligt att barn ser sagofigurer som sexuella varelser"
Vilket är intressant med tanke på att många av de traditionella folksagorna (Rödluvan är väl vad som faller mig in för tillfället) har en tämligen sexuell symbolik Men styrkan med folktraditionen är ju att den har olika lager och kan läsas på olika sätt.
Emil etc: Vikten är väl att man (som med annat med mindre barn) tittar _tillsammans_ med barnet och kan diskutera sådant som kommer upp. (Nej, så gör man ju inte, men förr gjorde många så förstår du. Konstigt va?)

Eisa: "Eller att Emils pappa kör värsta misshandeln, det vill säga jagar honom och vrålar och låter honom sitta instängd i en snickarbod alldeles ensammen."
Filmatiseringen är ju mer rakt på sak då, som att Emil lyfts i öronen och skakas. Visst blev de sydsvenska bondungarna slagna, vilket Lindgren som sin generation utgick från att alla visste, men uttalat i böckerna är det ju faktiskt inte.

symaskinen: "Den enda som är barnförbjuden hos oss är Lotta på bråkmakargatan! /.../Nä, ärligt så får dom faktiskt läsa den. "
När du nu nämner det... Nej, här ska inte läsas någon Lotta. Jag avskyr ungens beteende och har ingen lust att ge Lillan idéer i onödan; märker ju redan hur det kommer dumma idéer av TV. Jag tyckte pappa överdrev när han inte ville låta mig se på "de ouppfostrade ungarna" på Nanny-programmen när Lillan var med men faktum är att hon lägger sig till med ett och annat från TV. Säkert inte immun mot barnböcker heller

nu har det ju fokuserats rätt så mycket på Astrid Lindgrens sagor (de som läses, för det är ju stor skillnad på hennes produktion; jag har faktiskt läst säg flickboken "Britt-Marie lättar sitt hjärta" men hur vanligt är det?). Frågan är kanske om dessa verkligen klassar in som "gamla". Perspektivet beror givetvis på ålder men ex Ronja var inte ens skriven när jag var barn, den första Emil-boken kom på sextiotalet.
Nu gillar jag iofs mycket av AL:s produktion men jag är lite tveksam till om de är så värst "gamla", om nu "gamla sagor" är vad som ska diskuteras.

Jag läste ett antal band "Tusen och en natt", iofs inte när jag var liten utan mer upp i mellanstdie-högstadieålder (läste själv alltså). Jag tyckte det var spännande (har ju allt av äventyr, kärlek och till och med sex omnämnt här och va, inte för inte har ju berättelser som Sindbad, AliBaba eller Alladin hittat ut i egna böcker och filmer).
Tyckte på den tiden synd om ramberättelsens kung och att det var fint att han fick en lycklig familj till slut. Däremot kan jag som vuxen se att jag inte alls reagerade inför den synnerligen unkna moral vad gäller kön och makt som speglas, särskilt i ramberättelsen; minns inte att jag alls reagerade inför att kungen där dels kunde kräva nya flickor att gifta sig med varenda dag, sedan låta avrätta dem dagen efter. Att hans första fru blev avrättad för att hon hade fräckheten att vara otrogen mot den man hon gifts bort med reagerade jag inte alls för; perspektivet var ju bara hans.
Jag tycker fortfarande att mycket i de här sagorna är läsvärt, men i efterhand tror jag att en vuxen som hjälpt mig att reflektera över somligt hade varit av värde. Jag säger inte att detta och annat läst är allt som formade mig, men i tonåren hade jag - som jag kan tycka nu - en tämligen unken nedlåtande syn på sexuellt aktiva kvinnor etc.