Matchningssajter för donatorbarn

För mig skulle verkligen inte någon annans barn som var gjort med samma donatorsäd som något av mina, vara mina barns halvsyskson. Gillar inte alls den benämningen. Mina barn är helsyskon med varandra, och det är de för att de har samma föräldrar och dessa föräldrar är jag och min fru.

Halvsyskon blir de ju inte. Bara barn med samma donator.

Enda anledningen till att jag skulle kolla upp det är nog om våra barn senare i livet skulle bli kära i ett annat donatorsbarn. Då är det väl kanske värt att kika så dom inte har samma donator.

Man kan tycka vad man vill om benæmningen men barn som har samma donator ær halvsyskon hur man æn vrider och vænder på det.
De har en gemensam genetisk bakgrund med samma donator som de delar.Sedan kan man son førælder lægga mer eller mindre vikt vid det och till syvende och sist ør det barnet nær det væxer upp som har sista ordet, eller ? Om jag sjælv vore ett vuxet donatorbarn så skull jag iallafall tycka det vore intressant att kænna till andra mænniskor med samma donator.

För mig är benämningar som syskon, mamma, pappa osv rent känslomässiga och har inget med dna att göra. Därför skulle jag heller inte kalla andra barn med samma donator som min son för hans halvsyskon.

Jag tycker det är bra att länkar som dessa läggs ut. Man vet aldrig om det barn man har kanske intresserar sig för sina "genetiska" syskon.

Jag läste om en förtvivlad mamma i Danmark (www.donorbarn.dk) som hade en tonårsdotter som ville ha kontakt med sin släkt på donatorns sida.
Man vet aldrig hur ens eget barn kommer att fundera då det börjar bli större.

Men alla har rätt till SIN åsikt...

Herregud... så nu är barn halvsyskon bara för att en donator har runkat i en burk mer än en gång?? Medans man fortfarande kallar barn som har vuxit upp hela livet tillsammans men inte har biologiska band för "plastsyskon". Hua! Mycket ska man höra innan öronen trillar av... Nej tack, våra barn är VÅRA barn, de är helsyskon med varandra och varken har eller kommer att få någon annan form av syskon än de helsyskon som VI skaffar inom familjen.

Självklart har alla rätt till sin åsikt... Men jag tycker att det är skrämmande att sitta och jämföra och jaga donatoridentiteter för att se om ens barn har biologiska band till någon annans barn... Och om man har så stora behov av att ha koll på DNA och genetiska arv/band, varför skaffar man inte barn med en känd donator? Så slipper man jaga folk...

Usch, sorry... Tycker bara att det är så tråkigt att en sådan här tråd startas i homo-sektionen... Heterosexuella har ju inseminerat i alla tider och inte f*n har de behov av att leta upp om barnet har något "syskon"... Inte vad jag någonsin har sett eller hört iallafall..

Ja, ja, alla är vi olika....

Det kanske beror på att de flesta heterosexuella mörkar för barnet att det finns en donator med i bilden.....

Jag kallar inte mina barn för plastsyskon - de är storasyster o lillebror MEN jag känner mig inte hotad om min son någon gång vill ha reda på mer om sin donator eller om denne har egna barn respektive fler donatorbarn. Det tillhör säkert en bit av identitetssökandet då man växer upp.

Naturligtvis gör det inte dem till familj, de är sonens genetiska släkt. En helt annan sak.

Skulle ni inte hjälpa era barn om de fick grubblerier om sitt ursprung i tonåren? Skulle ni kaxigt svara att VI/JAG är din familj? Eller skulle ni leta upp denna gamla tråd om 10 år?

Jag har faktiskt funderat på varför vi flator verkar känna oss mer hotade av donatorn än singeltjejer....en högst egen fundering.
Jag känner tacksamhet över vår donators gåva till oss som gett oss en fantastisk son. Därmed idealiserar jag inte honom eller gör honom till något annat än en donator.

Hmmm, det är lätt att se det här med "donatorbarns" biologiska arv som något svart eller vitt.

Jag är verkligen en stark anhängare av den sociala miljöns betydelse för en individs utveckling, samtidigt tror jag att det hos många människor finns ett behov av att söka sitt biologiska ursprung, och jag vill verkligen inte stå i vägen för min sons möjligheter att göra det.

Samtidigt kan jag ju inte säga att jag inte skulle känna något litet sting av besvikelse om min son skulle välja att söka upp och vilja bli bästis med sin donator och alla eventuella donatorsyskon han har. Men det är en del av dealen, förhoppningsvis blir de i så fall ett komplement till den familj han har, jag vill tro att öppenhet aldrig kan skada. Men visst kan jag förstå lockelsen med att ha dold donator, ibland undrar jag om man kanske skapar ett behov av att söka upp donatorn just för att möjligheten finns?

Hörde talas om en undersökning när vi gick på Mamamias föräldragrupp. Tydligen är det väldigt få som vill söka upp donatorerna när de blir äldre. Sen är man väldigt olika. Jag är ganska nyfiken på donatorns genetiska och även till viss del sociala bakgrund (vilket inte min fru är) Min nyfikenhet på donatorn har inget att göra vad jag egentligen tror är bäst för min son, det vet ingen hur det blir i framtiden.
Vi var dock överens om att välja en öppen donator. Men jag har full förståelse för att man vill välja en okänd, jag kan se fördelar med det valet också. Ibland kan jag reagera neg på när andra tycker "det är så bra att vi valt en öppen" Lägger man så stor vikt vid det känns det lite tokigt.

och min egen fundering är också följande;
Om donatorns gener är så ointressanta så undrar jag varför 100 % av flatvänner o bekanta lägger undan "syskonsperma" med samma donator.....