Matchningssajter för donatorbarn

Jag kan förstå behovet av att ha öppen donator, veta om ursprung och info om donatorn men att kalla andra barn med samma donator för syskon skulle va lika främnade som att kalla donator för pappa.

Donatorn är en donator och andras barn med samma donator är just andra barn med samma donator. Jag är helt främande för att sätta ordet syskon eller pappa på båda av dem. Där med inte sagt att dem är oviktiga och och jag skulle aldrig i livet neka eller inte stötta ett framtida barn att söka upp dem.

Men efter som det är just en donator är det min skyldighet att barnet förstår att det är en donator den söker upp, inte en pappa som ska bli en pappa den dagen barnet står på trappan. Lika lite kan jag ju inte bestämma att andra barn med samma donator vill bli syskon åt mitt barn. Jag skulle adlrig ge mitt barn ordet syskon till barn med samma donator som bor i andra familjer utan det är upp till barnet själv när / om det vill att söka upp barn med samma donator och villken relation den vill förhålla sig till dem med. Det är så jag ser på det.

Men diskussionen i den här tråden blir ju lite fel. I ts står det såhär: "Om man är nyfiken på om ens donatorbarn har halvsyskon någonstans ute i världen...." Det var det jag svarade på. Jag är inte nyfiken, för i mina ögon så har inte vårt barn några syskon eftersom jag och min fru bara har ett barn. Och jag själv är inte nyfiken på varken donatorn eller eventuella barn med samma donator. Vad vår son sen kommer känna kan jag inte svara på nu utan det får vi ta i takt med att han blir äldre.

Jag tror att inställningen jag har till donatorn möjligtvis kan påverka ev framtida inställning/nyfikenhet till donatorn/barn vår son kommer att ha.
Det är något jag funderat en del på hur jag ska förhålla mig till så det blir bäst för honom.
Mina tankegångar går ung såhär: Jag vill att han ska känna sig trygg med att donatorn är en donator och donatorns barn inte syskon. Om jag skulle visa min (som jag kan känna ibland nyfikenhet) kanske det får effekten att han börjar se det som en person, och det väcker känslor hos honom som han inte skulle ha om jag var helt ointresserad av donatorns gentetik och sociala bakgrund.

Jag tror att "USA" ligger något årtionde före oss i utveckligen rörande kontakter med barn från samma donator ( även äggdonatorer finns med ) eftersom det där varit mycket vanligare med DI barn än i Skandinavien. Matchningssajten Donor sibling registry har vuxit med säkert närmare 100 % på bara ett år.

Ingen reagerar på om ett adoptivbarn visar intresse för sina biologiska familj/ släkt fast de kanske blivit bortlämnad som nyfött osv. Förstår faktiskt inte varför det skulle vara så kontroversiellt om man som förälder till ett donatorbarn tycker det vore intressant med att känna till andra barn med samma donator.Att man kallar barnen "halvsyskon" gör ju inte dem till en familj . Alla känner förmodligen till " halvsyskon" som inte har kontakt osv så jag förstår inte vad som är så kontroversiellt med att använda begreppet halvsyskon.Här är det desutom ingen som haft något fuffens för sig bakom ryggen på sin partner eller bildat familj senare med någon ny partner.

Ofta är DI barnen dessutom i samma ålder.Vidare så känner jag till flera barn som har samma donator och vet också att föräldrar som använt sig av samma donator umgås och har kontakt. Finns ju inga regler för hur kontakten ska se ut heller för den delen. Många utbyter bara bilder på barnen och har sporadisk kontakt på en gemensam mailimglista och låter barnen bestämma hur relationen ska utvecklas när de blir äldre.

Ja, alla är vi olika och tur är väl det.
Magasin: Vi valde olika donatorer av just den anledningen, som du beskriver, att det var helt irrelevant för oss att knyta våra barn till varandra genom något annat än oss. Det betyder ju självklart fortfarande att de är helsyskon med varandra, trots att de har 0 och inget biologiskt band, eftersom vi dessutom turats om att bära. Och i vår bekantskapskrets är det nog 80% som valt att göra på samma sätt som oss, så inte är det alla flator som väljer samma donator till sina barn, inte.

Hej!
Nej, jag pratade 100 % i min bekantskapskrets (åtminstone 10 par med DI). Man kanske påverkar varandra inom olika föräldragrupper.

Amerikanska kvinnor VÄLJER donator aktivt innan insemination. De har foton, vet donornummer etc. Detta är på väg till oss genom www.europeanspermbank.com som Stork o Vitanova köper sperma från.
Det är skillnaden mellan oss skandinaviska kvinnor som främst åkt till Stork. Stork har valt åt oss och det kan ju vara ett tombola då hur det blir. De flesta av oss är nog lyckliga och nöjda med sina barn oavsett donator.
Det finns dock kvinnor som fått hälsoproblem med sina barn där modern inte är bärare av sjukdomsgenen. Då kan det vara bra att se om det finns en diagnos på andra barn med samma donator.
Både www.donoroffspringhealth.com och www.donorsiblingregistry.com har medicinsk info om donatorn (donatorn kan också lägga in info om detta).
Sedan har t ex Cryos haft en mördare med i sitt donatorprogram. Inte så trevligt, om man inte vet detta så är man ju lyckligt ovetande iofs.

Känslomässigt ja och det är jätteviktigt.
Men rent genetiskt är de halvsyskon med alla som kommer från samma donator.
Inte så lyckat om de skulle träffas utan att veta om varandras ursprung. Det är det som det handlar om, inte hururvida deras föräldrar ser dem som syskon.

Magasin; Det ger ett helt klart annat perspektiv på det hela om det uppstår en sjukdomssituation. Då gör man ju vad som helst för att hjälpa sitt barn, helt klart.

Hatshepsut; Jag känner nog att sannolikheten att allas våra barn träffar ett annat barn tillkommet genom donatorinsemination och då i en sexuell relation ganska naturligt skulle leda till att man (de?) skulle bli tvungna att kolla upp sina donatorer.
Dock känner jag att det nog är närmast osannolikt att de inte tänker i de banorna själva, då det så tydligt har kunskap om hur de kommit till sedan barnsben.

Personligen...
känner jag också att man är nybörjare som förälder hela tiden och att varje ålder (särskilt med 1:an) kräver nya tankar av en själv, och hela tiden är man en rookie. Känns därför helt surrealistiskt att tänka på dem (1 och 3 år) i en sexuell relation, även om det självklart inte är det (om jättelänge..!)
Känner att man utvecklas hela tiden i sin föräldraroll och får nya perspektiv och når nya insikter.
Därför härligt med lite diskussioner!
/Hälsar Holi

det har i alla fall inte vi gjort...inte för att vi är bekanta men men ;)

Jag tror iofs att genetiskt släktskap kan konstateras med hjälp av ett enkelt blodprov.

Hälsningar GT (som har valt en anonym donator)