• sörjer

    När mannen inte vill...

    Det känns som om jag har ett ovanligt problem... Vårt änglabarn föddes 21/2 och jag vill så gärna bli gravid igen, känns som om livet ligger i träda nu under tiden. Min sambo vill dock inte skaffa fler barn just nu (vi har inga barn sen tidigare)

    Jag hade hoppats så länge på att han skulle ändra sig till den här månaden men han vägrar och har bara en massa dumma ursäkter. Han vet att han krossar mitt hjärta, ändå kan han inte ta till sig hur mycket jag behöver att bara få börja försöka igen! Han säger bara att jag ska gå och prata med någon så att jag kommer över det här. Jag menar att det kan man inte längtan är för stark!

    Är jag den enda här som har en man som inte vill? Känner mig så otroligt ensam just nu. Alla andra verkar vara i full gång med att tillverka syskon så fort avslaget slutat.

  • Svar på tråden När mannen inte vill...
  • Tomas tjej

    Åh gumman...
    Va jobbigt! Varför vill han inte då? Kan det vara så att han är rädd?

    Stor kram till dig

  • kramgrisen

    alla är olika, några vill försöka me en gång.. vissa kanske vill vänta lite längre och berarbeta sorgen innan det är dags fören till bebis.. är ju mycket oro..

  • sörjer

    Ja, det är klart han är orolig. Jag också. Men oron minskar ju inte för att man väntar. snarare tvärt om!

  • sörjer

    Jo, vi pratar i alla fall om det men det är så jobbigt att vi är ur fas med varandra. Jag vill inte pressa honom men samtidigt måste jag ju tänka på mig själv också. Är det bara jag som har det såhär? Skulle gärna vilja få kontakt med någon i samma sits...

  • ploppviola

    Kan du förklara för honom hur mycke ett barn skulle betyda o att du har svårt att komma vidare annars....

    En vän till mig var i samma sits o hon sa åt sin man att hon skulle ha ett barn för o kunna ta sig vidare o var han inte med på de orkade hon inte va kvar..Visst drastiskt men hon kände så.... Han kom senare o sa att betyder de så mycke för dig är de klart vi ska försöka igen,bara du blir glad...

    Kanske han behöver mer tid på sig för o smälta de hela..och kanske är han rädd för att de ska hända igen???

    Men som sagt prata prata ...
    Lycka till!


    Du är värdefull
  • sörjer

    Jag kan inte tro det! Igår gav han med sig!! Han höll med om att det var värre för mig att vänta än för honom att släppa till

    Om någon undrar hur jag gjorde så tok-grät jag hela natten till igår efter att han nekat ännu en gång. Han hade tänkt på det medan han var på jobbet och när han kom hem igår så kramade han mig och jag frågade om han var redo och det var han!

    Så nu är vi också på spåret!

  • EliasCL
    sörjer skrev 2008-06-04 07:41:07 följande:
    Jag kan inte tro det! Igår gav han med sig!! Han höll med om att det var värre för mig att vänta än för honom att släppa till Om någon undrar hur jag gjorde så tok-grät jag hela natten till igår efter att han nekat ännu en gång. Han hade tänkt på det medan han var på jobbet och när han kom hem igår så kramade han mig och jag frågade om han var redo och det var han! Så nu är vi också på spåret!
    Åh vad glad jag är för din skull. Förstår att det måste kännas "som en stor lättnad nu när ni är som du säger på spåret igen"
    Kramar
  • ploppviola

    Ok va roligt för er!! Lycka till!


    Du är värdefull
  • Svengelsk

    det är så svårt när man är i otakt!!!

    men vad skönt att höra att ni verkar komma ikapp varandra. min man kunde först inte heller tänka på ett nytt barn (vårt förstfödda barn föddes död i v 41) och jag kände hur jag blev mer och mer desperat. efter drygt två månader, när vi fått en del obduktionssvar (och fått veta att det ej var ngt genetiskt som tog dotters liv) sa han att han ville få fler barn, men inte just då. men efter några veckor så vågade han prova. sex månader efter vår förlust blev vi gravida igen.

    lycka till!

Svar på tråden När mannen inte vill...