Hur ska jag göra?säga till eller låta det vara?!

Jag har inte förlorat ett barn men har förstått att det är det absolut värsta man som förälder kan vara med om. Jag beklagar verkligen din sorg!

Jag tycker absolut att du ska vara ärlig med din väninna. Säg vänligt (men bestämt) att du mår mycket dåligt över att du förlorade Emma, att du just nu befinner dig i stor sorg och att du inte orkar lyssna på din väninnas kärleksproblem. Säg också att du verkligen förstår att din väninna har det jobbigt, att du förstår att hon har problem med sina kärleksrelationer och att du i vanliga fall mer än gärna hade stöttat henne. Men att du just nu inte har någon ork över till andra.

Säg att du tycker om henne (om det nu är så) och att du behöver tid för att läka ditt eget stora sår.

Om hon inte förstår/godtar detta är hon ingen vän värd att behålla.

Stora kramar till dig!

vet precis vad du menar, min dotter gick bort strax efter födseln för 3 månader sedan.. nu är det som folk glömt henne dom gnäller över sina små problem och man skja vara en bra kompis och stötta känns som att dom gnäller över allting minsta lilla skoslkav så ska man vara där och trösta.. jag orkar inte med dom. jag hatar allas j*vla ilandsproblem.. jag vill bara spy.. :/

Men man kan inte säga något heller för jag ialldall orkar inte med bräk just nu.. :/

Sommarblomma:
Beklagar er förlust!

Jag tycker att du ska vara ärlig mot din väninna och säga som det är, att du inte orkar just nu. Du behöver tid att läka dig själv först.
Våra anhöriga och vänner har stöttat och stöttar oss i vår sorg, och vi har redan från början sagt ifrån om vi inte orkar prata, lyssna eller umgås vilket de har respekterat.

Vår änglason föddes 1/4-08 i v 17
Stor kram till dig

Hon låter oerhört klumig tycker jag..Jag skulle inte drömma om att beklaga mig  över något till min svägerska som förlorat barn iaf inte första året...

Jag tycker du kan säga åt henne att du orkar inte höra om hennes problem jämt o särskilt inte om nätterna...

Säg till din vännina att du inte kan vara ett stöd för henne just nu eftersom du själv har så mycket att tänka på så förstår hon förhoppningsvis. Eftersom ni har känt varandra så länge antar jag att ni brukar prata mycket och då är väl hon van vid det och tänker sig inte för.

Jag råkade ut för ungefär samma grej efter att vi förlorat vår dotter. En kompis ringde och ville fika. Toppen tyckte jag som ju ville prata om det som hänt med alla. Det var inte mycket jag fick sagt mellan hennes klagomål om jobbet. Till slut gav jag upp och bara satt där. Lyssnade gjorde jag inte direkt utan bara väntade på att vi fikat klart så jag kunde köra hem. Efter det har hon sms:at några gånger utan att jag svarat. Hon har skickat julkort, det har inte vi. Jag har ignorerat henne totalt för jag orkar inte. Nu förordar jag ju inte den taktiken utan orkar man så är det väl bättre att säga till.

Har sedan förstått att hon var gravid när vi fikade utan säga något. Då blev jag lite sur faktiskt. Hon fick en son som hon skickade bild på. Jag har inte ens grattat för jag orkar inte.

Hoppas din väninna kan förstå och ändra sig och ge dig det stöd du behöver. Kram.

Hej allihopa!...Tack så hemskt mycket för alla era svar..

Ja,jag får nog säga till..jag tror hon menar väl men blir ändå så fel..kanske vill hon att jag ska tänka på annat, fast på ett positivt sätt...men blir som sagt,allt blir bara fel.

men tycker just nu att allt har gått för långt, har så mycket tankar och kommit i en ny fas där jag bara känner för att prata,prata,prata och gråta,gråta,gråta om Emma...min energi orkar inte så mycket mera just nu..

Min kontakt person gav mig även ett tips, att jag skulle ge henne boken "ett litet barn dör-ett ögonblicksskillnad"...har ju det själv hemma och tycker den är så bra..så ska nog beställa den så hon kan läsa i lung och ro och kanske då förstå vad jag går igenom!

men även som ni allihopa har sagt, att jag verkliegn tycker om henne MEN just nu orkar jag inte höra på hennes problem,utan jag skulle vilja ha hennes stöd istället för tvärtom just nu...

och om det inte hjälper så kanske inte är så bra att vi pratar just nu med varnadra..jag behöver nu tänka på mig själv,min sambo och Emma...

Idag är det föressten 3månader sedan Emma flög upp till himmelen, så har varit extra jobbigt idag..var tiden har gått fort..för fört tycker jag..vill stanna här,gärna backa om det går..

Tack igen allihopa för era svar. har gett mig mod att säga till!

Sommarblomma: Det är nog oerhört viktigt att du talar om att du inte orkar lyssna just nu.
Det privilegiet ska du ha efter allt du gått igenom.
Jag tränar mig varje dag att säga ifrån när jag får kommentarer från t ex svärföräldrarna, att min svägerska, som är gravid, mår SÅ dåligt och har SÅN ångest för att hon ska ha barn...Till slut sa jag bara att det ju inte är mitt problem...Det är i alla fall inte mer synd om henne än om mig!
Lite barnsligt reagerat av mig, jag vet, men jag mådde fasen så mycket bättre efteråt och har sluppit dylika kommentarer sen dess!
Kan din väninna inte fatta att hon betett sig lite "out" så behöver du kanske inte henne just nu...?
Säg ifrån.

Jo min lossas mamma väntade min lillebror samtidigt som jag väntade emma...och emma hade 10dagar efter min lillebror som Bf dag...men Emma hann ju flyga upp till himmelen 1månad innan lillebror var beräknad.... men iallfall..

när vi var i sjukhuset så kom hon och hälsade på...hon skulle även till spec. mödravården så hon tyckte hon "slog två flugar i en smäll" och klagade hur jobbigt det var att vara gravid.

klagade att hon kände sig som ett stort hur,svullnad över allt och ryggen gjorde ont.

Ville egentligen bara slänga något på henne och skrika,sluta klaga, brevid dig ligger mitt döda barn.. men jag vet itne,hon kanske också sa så för att hon var väldigt närvös och visste inte vad hon skulle säga..

men ska försöka säga åt mera nu...ni har gett mig styrka och att insett att det är inte fel att säga åt och jag inte är allt för ego!

ja men visst är det så! att man försöker bita ihop och väntar tills den personen bara ska gå och sen kommer man alltid på efteråt vad man skulle ha sagt!

Men jag tror hon menade väl,tror egentligen alla menar väl, men det blir så korkat och dumt ändå..

funderar mycket på hur jag själv skulle göra ifall jag hade en bekant som var i min sits och det var jag som var anhörig..men faktist vet jag itne hur ska skulle bete mig..
det är ju rätt stor sak att mista sitt eget barn...

men nu eftersom jag är i min situation själv så vet jag mera hur jag man skulle bete sig ifall jag nästagång kanske känner någon som blir i min sits...man har lite mera "kunskap" i det hela nu..

men som sagt, ska ändå försöka säga till nu..inte på ett drygt sätt men på ett vänligt sätt..måste försöka stå på mig.. ta hand om mig själv nu och bara tänka på min familj. sen om de övriga inte kan det jag ber mig om,tex: ringa och prata om kärlekstrassel.ect, så, kanske inte vi ska prata så mycket mera nu...för just nu så orkar jag inte höra på andras problem!

Kram på er allihopa!

Jag sa till mina svärföräldrar att jag är mitt uppe i min egen sorg just nu och kan helt enkelt inte ta in hur synd det är om alla andra som sörjer detta med vårt barn så mycket.
Kan ju vara en öppning kanske, att börja så... "Jag är så uppe i min sorg över vår dotter..."

Tack! så ska jag verkligen säga!

...Nu ska jag bara vänta tills vänninan hör av sig,eller någon annan så jag kan andvända detta...
..verkas som alla sluta höra av sig nu..

Sommarblomma: Jag beklagar er förlust!
Jag tycker verkligen att du ska säga att du sörjer din dotter Emma och inte kan lyssna på hennes problem, om du känner att du orkar det förstås. Måste bara säga att jag tycker att det är oerhört fräckt att ringa mitt i natten för att beklaga sig!
Stor kram

Skicka ett kort eller mejl till henne om hon inte hör av sig själv....