HegeOlsen skrev 2008-06-11 21:29:51 följande:
Det du har nu är värdefullt och kommer aldrig tillbaka om du väljer bort det. Vad du än bestämmer dig för så måste du väga det mot det du har.Vilket förhållande du än väljer så kommer förälskelsens rus att sina och detta "lugn" infria sig. Kommer lugnet att bli lika bra som hos den du nu upplever som din bästa vän?Att fastna i hjulspår kommer du att uppleva med vem helst som du väljer att leva med, den stora frågan är inte vem du lever med utan hur ni väljer att lösa det problemet. Har du pratat med din sambo om detta, vad är era förslag till att lösa det idag. Vet att du kommer att stå inför detta problem senare och om du inte har några bra svar idag så kommer du inte ha några bra svar senare heller.Att i ett förhållande känna varandra väl och ha en historia tillbaka till ungdomen är avundsvärt och värdefullt, jag tycker inte att du ska kasta bort det i ett naffs, tänk dig noga för.Anonym (frustrerad) skrev 2008-06-11 20:58:47 följande:
Tack för de här orden!
väldigt fint skrivet tycker jag och jag fick en bra tankeställare.
Har ju också den känslan emellanåt: ska det vara så här? Har en underbar sambo sen fyra år han är så omtänksam, rolig och trygg. Lite för trygg har jag nog alltid kännt så det blir inte så spännande. har varit på väg att bryta upp iaf två ggr, sen ångrade jag mig när jag väl fått en annan lägenhet... några år senare var vi på en supermysig semester och tror aldrig jag varit så kär i honom som då. Sen kommer vardagen...har väldigt svackor perioder då det känns underbart och jag vill tom gifta mig med honom och sen kommer det tyvärr perioder med tvivel... är man schizofren eller?
