Jag vill bara säga ts att jag känner igen men vet inte vad jag ska råda dig till.
Efter en tuff period måste jag hitta mig själv...fyller själv 30 nästa år och jösse vad jag funderar över vad som är rätt och inte...vill bara resa, resa och resa.
Träffade min man när jag var 18...
Jo vi är tillsammans men jag är den mer rastlösa i vårt förhållande och har börjat fundera på allt mellan himmel och jord. Nu har vi försökt få barn i flera år och det känns som att jag glömt bort mig själv i all röra. Och medan min man går på i samma spår, jobbar, åker hem, ser tv osv...så börjar jag känna "Ska det bara vara så här?". Nu har jag sagt att jag behöver paus i barnplanerna och att vi måste jobba på vårt förhållande, prata ut om vad vi vill förutom barntankarna...Jag känner mig låst i samma hjulspår men har fått iväg oss på ett par resor. Nu vill jag flytta men jag är den som hela tiden får dra orden ur min man och det är frustrerande. Tyvärr går jag mina egna vägar nu och väntar ut honom för man är två om att fixa allt.
Jag tror för mycket har gått framåt slentrianmässigt och nu vill jag hinna med såå mycket på kort tid. Vi har det lugna trygga men nu vill jag att saker händer 
, att äventyrslustan ska komma fram...
Kan tänka mig att du åtminstone behöver egentid för att sortera tankarna och verkligen fundera över vad du vill, utan att blanda in barn osv. Bara tänka på vad du ska hitta på för att hitta mer mening med allt, så du inte går i samma banor.
Du får gärna inboxa mig också om du behöver ventilera mer tankar. Det jag skrivit nu har jag redan berättat i tidigare trådar så det känns mindre känsligt . Hoppas allt löser sig. Kramar från mig.
*
Jo, det är frustrerande när man inte drar riktigt jämnt och den andre bara flyter på och bara vill att allt ska vara som förr...det blir sån obalans mellan varandra.
Jag känner som dig att vi måste lösa det här innan vi går vidare aktivt för jag vill heller inte känna att man håller ihop "bara för barnen" utan att man hittar en bra väg som passar för båda, om det så innebär en helomvändning med flytt, nytt jobb, ja allt runt omkring.
Bara rätta balansen infinner sig igen och att båda känner sig 100%-igt tillfreds med omständigheterna runt om oss. Jag tror det skulle göra stor skillnad, att våga rycka upp mycket och starta om på nytt.
Ha ha, härligt att höra 
. Min man vill också ha förändring innerst inne men det går långsammare från tanke till handling då jag är mer impulsiv av mig. Inte undra på att jag måste göra nya saker titt som tätt . Inboxar vidare ts då jag haft en paus i sommarsolen .
Va härligt Zharlotte Gratulerar !