Bordercollie/schäfer?

Får man fråga vart du hitatt hunden och vem som säljer den?

Vi har en blandras med 87,5% BC och 12,5% schäfer. Han är världens goaste och trevligaste hund. Lugn, samarbetsvillig, vänlig mot allt och alla, och relativt aktiv. Skulle säkert gilla att arbeta på hög nivå men hos oss är han en sällskapshund som får uppgifter i vardagen. Självklart är han med på arbetet varje dag, och där får han en hel del intryck och uppgifter att fylla sin dag med. Är också med i stallet på långturer och detta tycks räcka för honom.

Men när man tar en hund som i sig har raser som är mkt aktiva brukshundar, så ska man vara medveten om detta och i de allra flesta fall får man en hund som är för aktiv för att bara vara sällskap. Så det ska ni veta och ni måste också, självklart, ta hänsyn till hundens behov. Det kan bli en hund som helt enkelt måste få valla, och det kan bli en hund som inte vill annat än lunka i skogarna med matte tätt efter. När man tar en blandrashund så är man en mycket anpassningsbar hundägare som kan tänka sig vara allt från gosehundsägare till seriös träningshundägare. Men det har ni väl redan tänkt igenom hoppas jag.

Det man kan säga om Border Collien är väl det att det är en ren arbetshund. Som kennel/uppfödare får du inte ens registrera din verksamhet i SKK om du inte vallar med dina hundar och avlar för det ändamålet. Mao är alla Border Collies arbetshundar. Sen finns undantag bland individer men alla registrerade uppfödare av rasen, avlar fram VALLHUNDAR. Och detta är dessutom en ganska extrem vallhund, som är otroligt uthållig, har en enorm arbetsvilja och mycket, mycket energi. Skaffar du dig en blandras med BC i så ska du räkna med att du kan få en sådan individ. Och tänker du skaffa dig en blandras med BC så måste du kunna erbjuda den hunden precis det som man måste kunna erbjuda en renrasig BC. Dvs. regelbundet vallningsarbete.

Min BC-korsning visar inga tydliga tecken på vallningsbeteende, trots att både BC och Schäfer är vallhundar. Hans mor kommer från en kennel som avlar på denna korsning med syfte att de ska fungera som en aktivare sällskapshund, alltså inte som brukshund. Men där (hoppas jag iaf) att man använder individer som för det första ger bra hundar men också själva har det temperamentet, i sig själva och längre bak i leden, som man är ute efter. Dvs så lite vallning som möjligt och som är lagom mycket aktivitetskrävande.

Utgå aldrig från att du skaffar dig en sällskapshund när du skaffar din en hund med bruksraser i. Det är både dumt och orättvist mot djuret. För att inte säga naivt och oansvarit som hundköpare/-ägare.

Men som sagt, är du villig att anpassa dig efter hunden med så stor spalt, så finns det ingen anledning att inte skaffa en sådan hund. De blir ofta intelligenta, trevliga och dessutom är blandraser friskare än renraser. Så man ska absolut skaffa en blandras om man kan tycker jag.

[citat]
Min hund är inte det minsta lättstressad eller stressad överhuvudtaget! Tror att hundar som inte är trygga och tillräckligt aktiverade blir stressade.[/citat]

Instämmer. Till stor det är det just så. Och anledningen till att många Border och andra bruksraser upplevs som stressade raser, beror ju på att dessa tar ut överenergi på det sättet. Raser som kamphundar mfl, tar tex ut överenergi (understimulans) lättare genom aggressioner. Det är ju olika från ras till ras.

Men det är inte meningen att en hund ska bli understimulerad.

J girl: Jag har aldrig träffat på en schäfer eller en BC som behöver pälsvård i ngn högre grad. Lite borstning vid fällning är en fördel för att undvika att ha hår överallt i hela huset, men det gäller ju alla pälskvaliteer nästan. Tvärt om tycker jag att båda raserna kräver mkt lite pälsvård.

skåne tjej skrev 2008-06-25 11:07:48 följande:

Vad får dig att tycka att blandraser inte är bra? Med tanke på att blandraser i regel är sundare och friskare, och har genetiska sjukdommar i mycket mindre utsträckning än alla renraser så tycker jag raka motsatsen. Jag skulle aldrig skaffa mig en renrasig hund om jag kunde välja.

Bara att var 4e renrasig hund i USA har en genetisk sjukdom eller defekt tycker jag säger en hel del om renrasaveln och hur illa den verkligen är. Och med tanke på hur utseendefixering hela tiden förändrar många raser till det sämre skulle jag inte heller vilja påstå att man verkar bry sig speciellt mycket om HUND som djur, mer om visioner och perfektion. Gäller många raser upplever jag det som. Men det är ju bara min åsikt. Till TS vill jag säga: KÖP blandras i den utsträckning du kan. Det finns kombinationer av mindre aktiva hundar om man är ute efter något annat än en brukshund.

woodcock: Det finns absolut undersökningar och det fortskrider hela tiden. Och det pågår ju hela tiden forskning om vilka gener som har med sig vilka sjukdommar/defekter. Om inte annat så för att utveckla forskningen för människans egna sjukdommar. Efter som att det är samma sorts felande gen hos hund som hos människa, som orsakar samma sjukdommar. Den genen som ger ridgebacken sin kam tex, har troligen också en koppling till en hel del ryggmärgsproblem hos människor om jag inte minns helt fel. Anledningen till att man forskar om detta på hundar är ju just för att de inom rasen ofta får lika sjukdommar (dvs genetiskt överfört) och därav är det lättare att hitta vilken gen som är defekt hos hundar, än vad det är hos människor.

Det är ju så att vår besatthet av utseende och perfektion har skapat enormt många raser, och det är bara hunden (vargen) av alla djur i hela världen, som kan förändras på så många olika sätt, i så hög grad, vad man vet idag. Inavel och denna genmanipulation som renrasaveln innebär, bidrar till att defekter blir genetiska. När man korsar två hundar av samma ras så har de samma defekta gen och nedärver därför detta till avkomman. När två hundar av olika raser korsas så har de båda olika defekta gener vilket innebär att den genen som är defekt hos hanen är hel hos tiken, och tikens gen "reparerar" hanens defekta gen åt avkomman. Avkomman ärver de hela generna. Därav minskar risken för genestiska defekter och sjukdommar. Ganska enkelt förklarat.

Nu är jag ingen biolog och mina förklaringar ska tas med en nypa salt. Men det finns att läsa om detta om man bara letar.

Det är ren och skär fakta att renraser har genetiska sjukdommar i högre grad än blandraser. Och detta är inte konstigt för det gäller även andra arter. Inavel skapar för lite variation och därav uppstår återkommande defekter. Det är en av anledningarna till varför människor ofta söker det ovanliga. I länder där människor är mörkhyade är ljus, blek hy vackert, i länder där alla är väldigt bleka i hyn föredrar man en snygg solbränna. Man söker variationen naturligt för att minska risken för inavel och därav också minska risken för defekter. Ren överlevnadsinstinkt. Så varför skulle detta inte också vara verkligehetn för hundar? Nog är de unika alltid, men i det här fallet fungerar de precis som vi.

Vill dock tillägga att jag råder alla att kolla upp denna fakta på egen hand. Man ska inte tro på allt man hör, utan det bästa är att ta reda på fakta från säkra källor. Jag är ingen säker källa.

Dirke: Instämmer med dig. Det är inte så enkelt som 1+1 men risken minskar markant när man låter variationen råda. Att fortsätta att avla på en blandras har jag helt ärligt inte läst in mig i ordentligt ännu, så där vill jag inte uttala mig för mycket. Men sålänge variationen fortskrider minskar riskerna för genetiska defekter efter. Det gäller ju alla varelser.