handen på hjärtat-älskar ni era bonusbarn?
svara ärligt får man hata dem ibland o känna att det kryper i kroppen bara man ser dem...??
svara ärligt får man hata dem ibland o känna att det kryper i kroppen bara man ser dem...??
Ja, jag älskar min bonusdotter. Egentligen är hon ju mer som min egen än bonusbarn egentligen brukar vara eftersom hon så att säga har adopterat mig.
Jag tycker inte det är okej att hata sina bonusbarn. Vad är det för situation som har gjort att du känner på det viset?
Att irritera sig på dem och känna att livet vore bra mycket smidigare om de inte fanns tror jag är fullt naturligt. De är ju inte biologiska barn och den där ovillkorliga kärleken man har till sina egna finns inte på samma sätt. Dessutom kan ju barn vara en riktig pain in the ass ibland.
Att respektera och att tycka om tror jag är viktigt. Dessutom är det ju ofta så att barnen har fått bära hundhuvudet för deras bioföräldrars osämja och oförmåga att kunna ge en sund och konsekvent uppfostran. Då är det ju inte konstigt att barnen blir jobbiga.
Vill du berätta mer om din situation så kanske det kan underlätta.
hata- nej, bli iriterad vissa stunder- absolut!
ser ingen anledning till varför man skulle hata ett barn.. sjlvklart kan barn , bio som bonus, bli "för mycke" ibland.. men man är ju inte mer än människa! :)
Nej jag älskar inte smabons barn, respekterar och tycker om gör jag..
Utan tvekan! Skulle skydda honom med mitt liv om så behövdes! Älskar lillskrutten massor!
Ja jag älskar dem, de är superfina och jättegoa ungar. Men jag kan också bli tokarg och superirriterad på dem ibland och känna att de dansar på mina nerver. Men inte mer tror jag än vad jag skulle kunna känna även med ett eget barn.
Nej, jag älskar inte mina bonusbarn.. men jag respekterar dom och tycker om dom. Jag är ganska säker på att bonusarna inte älskar mig heller. Respekten är det väl lite si och så med, då bägge är tonåringar
ja jag älskar min bonusdotter ! jag saknar henne när hon är hos sin biomamma.
klart hon kan gå min på nerverna nån gång men jag skulle inte vilja leva utan henne.
Hon kan också vara hur go som helst! vi ligger i soffan och ser på en film kanske och myser eller är ute o promenerar.
Hon är riktig sötnos :D
Hon är en del av våran familj!
Älskar mina bonusbarn hur mycket som helst. Saknar dom när dom inte är hos oss! Vi har kommit väldigt nära varandra. Dom och min sambo är mitt allt..
Älskar är ett starkt ord och jag kan väl inte säga att jag älskar henne som jag gör med mina syskonbarn eller min egen när den kommer i december, men jag tycker väldigt mycket om henne. Men visst - hon driver mig till vansinne ibland men det tror jag att min egen kommer att göra också. Förmodligen mer då man kommer att älska det barnet på ett innerligare sätt och då smärtar det nog mer när det är jobbigt också. Jag kan dock erkänna att jag tycker att det är skönt när hon åker till sin mamma. Hon är bara där varannan helg så vi har henne nästan på heltid så jag uppskattar verkligen den tiden jag får med min sambo när det bara är han och jag. Men det lär jag nog tycka med min egna med sen Jag tror dock att det är mycket svårt att älska ett bonusbarn lika villkorslöst som man gör med ett eget barn. De familjer jag känner där det är så så har oftast den andra föräldern varit helt ute ur bilden. Det är först då det verkar som om barnet uppfattas mer som sitt eget. Naturligtvis finns det andra som känner så ändå men personligen vet jag ingen som älskar sitt bonusbarn villkorslöst när den andra förälderna fortfarande varit med i bilden. Men bara så du vet - man FÅR tycka att bonusbarnen är skitjobbiga och man får tycka att det är skönt när de inte är hemma - precis som man FÅR känna så för sitt/sina egna barn. Jag känner ingen förälder som inte känner så för sina egna barn också