handen på hjärtat-älskar ni era bonusbarn?

Nej, jag älskar inte mina bonusbarn. Jag tycker väldigt mycket om dem och jag är glad att de finns, jag respekterar dem och ser dem som en del av vår familj och jag ställer gärna upp för dem vad det än gäller. Trots det kan jag inte säga att jag älskar dem.

Kanske är det så att vi definierar det här med att "älska" på olika sätt. Kanske är det bara så att vissa människor har lättare för att älska och därför älskar fler människor. Kanske är det helt enkelt svårare att älska barn vars liv man kommit in i ganska sent. Kanske hade jag lärt mig att älska mina bonusbarn om de varit små när jag kom in i deras liv. Svåra frågor har inga enkla svar.

Jag tror nog allt att man kan tycka om dom precis lika mycket som biologiska barn - men kanske på ett lite annorlunda sätt? Jag skulle iaf inte vilja vara utan mina bonusar. Jag hade trott att det skulle bli jobbigt och problematiskt men det är verkligen jättemysigt!

Jag kan säga att jag älskar mina bonusbarn! Men har levat med dem länge!!! Träffade deras pappa när jag var 17 och deras pappa 18.. han fick barn när han var 15 och 17 så han har två tonåringar som bor hos oss varannan vecka och har gjort sedan jag kom in i bilden.. så var 17 när jag blev bonusmamma till två underbara barn!

Jag älskar mitt bonusbarn. Önskar stort att hon våre min = (därför kan jag ibland hata henne). Jag känner ofta att jag vill med ge honom något så vackert som gör honom så glad och påverkar honom så mycket. ajg blir gråtfärdig varje gång jag ser att hon gör honom lycklig, att hon som någon annan har gett honom...

jag älskar mina bonusar och skulle kunna gå över vatten för deras skull, vi kan träta och bråka som vilken familj som helst men respekt finns alltid där så även från barnen mot mig (3 tonårskillar som vi har varannan vecka)

jag älskar min bonusdotter hur mycket som hellst. tror det är lättare att ta sig till bonusbarnet om man inte själv har barn innan dock.

jag fick gå runt och älska min bousdotter i 1,5 år innan jag fick ett eget barn så nu älskar jag dom lika mycket :) mina fina små tjejer! :D

nej, jag älskar definitivt inte mina bonusbarn, men jag respekterar dem.

tror att jag aldrig kommer älska dem, särskilt inte nu när min egen liten snart kommer.

Finns inte i min värld att jag skulle älska mitt "bonus"barn.

Han är ett bagage min man har och får bära, barnet är hos oss varannan vecka men aldrig någonsin jag kommer hysa någon kärlek till det barnet. Dels för att han är den person han är men även för att han är skapad av min man med en annan kvinna.

Det talas om respekt och acceptans när det kommer till andras barn, själv kallar jag det inom mig för att stå ut vilket jag anser passar bättre.
Vi har en bra kontakt och vardagen har inga hinder då jag får skärpa mig de dagar han är här, men jag undviker fysisk kontakt så mycket jag kan då detta får mig att känna mig fruktansvärt olustig i hela kroppen.
Kommer han och vill kramas -fine, jag spelar med men jag längtar tills den tar slut.
Så nej, jag älskar verkligen inte mitt "bonus"barn, han finns innanför mina väggar varannan vecka för att jag älskar hans pappa som jag lärde känna utan att umgås med barnet de första 3 åren, så när folk skriver "har du valt mannen har du valt barnet" anser jag att det är ren bullshit.

Jag älskar mitt barn däremot ohämmat

Ja det gör jag! Men inte som min egen. Kan så klart bli irriterad, nog mer än på mina egna. Men det är skillnad. Hon är 13 våra är 2 och 4. Helt olika typer av konflikter.

Massor!