Ägg- och speramdonation?

Nej men jag tror det är viktigt att hans roll är klar innan du blir gravid, för detta med att ta ägg (och ägg+sperma) är känsligt när det är dags att berätta för barnet om dess ursprung. För oss som får halva genuppsättningen från våra män väcks det ändå mycket frågor om hur man ska berätta för barnet en dag, samt när. Därför tror jag personligen det är viktigt att han är säker i sin roll i hur han vill vara en del i barnets liv.

Hej Tintin!

Jag planerar embryoadoption i höst på AVA-Peter i Petersburg. Jag gör detta på egen hand och ser det som en adoption fast en annorlunda sådan. Om det skulle lyckas kommer jag att berätta det för barnet så snart som möjligt. Har en kusin som är adopterad "på vanligt sätt" och jag vet att hennes mamma började väldigt tidigt att förklara, men då nästan mer som en saga. Så småningom förstod min kusin att det var henne sagan handlade om.

Allmänheten tycker jag inte har med det hela att göra, däremot resonerar jag som så att det kan vara bra (både för mig och barnet) att några få, väldigt få mycket goda vänner samt närmaste familjen vet om de faktiska omständigheterna.

Lycka till!

Börja förklara när barnet börjar fråga tror jag är en bra tumregel att hålla sig efter. Jag vet att en del psykologer rekommenderar det, då blir det ju lite i taget att ta in för barnet. Som ovan skriver kan man berätta det som en saga, kanske finns det böcker om äggdonation som kan hjälpa?

Du får väl helt enkelt se dig som ensamstående när du gör behandlingen.
Eftersom han är osäker på om han vill vara delaktig.

Det är väl det bästa juridiskt.

Man får lov att göra embyodonationer sóm ensamstående

Lycka till

Hej!

Jag är ensamstående och ska snart göra ÄD+spermadonation.
Jag har ingen karl för tillfället, men ser mig inte som ensamstående resten av livet. Blir jag det så är det ingen katastrof, men det kan ju likaväl bli en särbo som en sambo eller äkta make. Det får framtiden utvisa.
Vilken plats han vill ta i barnets liv bestämmer han själv.
Det är nog väldigt individuellt och beror nog mycket på hur hans tidigare liv varit. Om han har barn sen tidigare kan säkert påverka.

Vad gäller frågan om hur man berättar för barnet om dess ursprung så tror jag att det kan vara bra att vara så öppen som möjligt gentemot barnet, men restriktiv med information till andra, tex dagispersonal. Närmaste släkten kommer naturligtvis att få veta, även om jag ännu inte bestämt mig för vad jag räknar som närmaste släkten (syskon givetvis, men kusiner?)

Jag fick ett tips på ett annat forum, nämligen att när någon frågar och man inte vill berätta, så ska man säga "det kan jag berätta mera om när vi lärt känna varandra bättre". Hur i allsin dar ska de veta när jag tycker att vi lärt känna varandra bättre? (hihi) Har jag tur kan jag klara mig på det i tjugo år!
(och då är ju barnet stort nog att själv berätta om det vill).

Hej!
Vad kul att ni hakade på och svarade. Jag har aldrig varit på ett diskussionsforum tidigare.

Du har rätt Rasberry, vi måste reda ut våra roller innan jag tar steget. Vi ska till en psykolog på familjerådgivning på fredag. Jag hoppas att det kan hjälpa oss.

Jag har bokat tid på AVA-kliniken i Riga för ett första informationsmöte. Jag tycker att det är synd att de inte har några öppna donatorer. För mig hade det känts bättre om det fanns en möjlighet för det ev barnet att ha valmöjligheten att få veta sitt genetiska ursprung.

Jag håller med Inis och hymafr, om att hålla det inom en liten krets. Samtidigt vill jag inte att det ska bli en massa hysch-hysch och att barnet ska känna att det finns en hemlighet i familjen. Man måste ju stå för det.

Fråga: Vad är skillnaden mellan embryodonation och ägg- och spermadonation? Det msåte väl vara samma sak?

/Tintin

Hej Tintin.

När det gäller hemligheter i familjen så har jag också tänkt så, men insett att visst finns det hemligheter i alla familjer, eller hur?
Visst finns det en morbror som suttit i fängelse, en farfar som har problem med spriten, en kusin som förmodligen fifflar med skatten, etc...
Dvs saker som man väljer att inte prata öppet om.

Jag kommer att säga om någon frågar efter barnets pappa att han tyvärr inte finns med i bilden.
Sen tror jag inte att så många fler kommer att fråga. De flesta kommer nog tro att jag varit med om ett "one-night-stand" och "råkat" bli gravid. (hihi, jag kan riktigt höra hur snacket kommer att gå hemma hos en del).

Barnet självt är ju den som är mest berörd av det hela och jag känner att jag måste våga lita på mitt barn och ge honom/henne möjligheten att själv besluta hur öppen han/hon vill vara med information.
Men om mitt barn tänker gifta sig utan att ha talat om för partnern om sitt ursprung så skulle jag nog ta ett allvarligt snack med honom/henne. Man måste nog alltid vara öppen inför de allra närmaste. Men det skulle ändå alltid vara hans/hennes eget beslut att tala om eller inte.

Embryodonation tror jag allmänt är en beteckning på frysta embryon. Medan ÄD+spermadonation kan ske med färska ägg (vet ej om sperman varit fryst). Har du en egen karl så kan ju givetvis sperman vara färsk.
Jag ska själv göra min ET nästa vecka, men delar ÄD med en eller flera andra mottagare. Dessa ägg kommer alltså att delas upp och bli befruktade av spermier från mer än en man (alltså "halvsyskon").

Alternativet var en "egen" donator där ev kvarvarande ägg frysts, men det är betydligt dyrare, man får betala för FET och det är dessutom större chans att lyckas med färska ägg.

Jag tror att ni gör absolut rätt i att gå och prata med en psykolog innan du/ni tar något beslut. Vad gäller att din särbo tycker att han är för gammal så finns det ju många exempel på män som blivit pappor i "mogen" ålder. Gert Fylking, Paul McCartney för att nämna några kändisar.

Och min zonterapeut sa att Julio Iglesias pappa var 90 när Julio Iglesias tillverkades...

Ursäkta min okunnighet, men vad är ET och FET?

Hej!
Jag och min sambo kommer behöva utnyttja spermadonator för att få till ett barn.
Vi har diskuterat många varv fram o tillbaks hur man ska ställa sig till det där att berätta eller inte.
I papprena man får ifrån tex Uppsala Akademiska reproduktions centrum så står det att man ska berätta för barnet när det uppnåt "mogen" ålder. Hmm.. hur flummigt är inte uttrycket "mogen ålder"?
Är det 15 eller 20?
När vi senare kom till mottagningen för kuratorssamtal (obligatoriskt) så sa kuratorn att hon brukar rekommendera sin patienter att ta upp ämnet när barnet själv börja ställa frågorna. När barnet börjar undra hur det gått till så förklarar på ett litet barns vis att "mamma o pappa har haft hjälp av en doktor som hittat den bästa spermien av alla för att kunna skapa dig".
För ett barn är det då helt naturligt och inge konstigt med det.

Förra veckan fick jag material ifrån Danmark/Storkklinik. Där skriver de samma sak om att berätta för barnet när frågorna kommer. Att hemlighålla inte gagnar någon.

Försökte klippa in ifrån storkklinik här... men det gick visst inte. :(

//solkatta