• Ewa 65

    Total maktlös

    Finns det något värre än att känna avsky för sin egen unge...Hon är vedervärdig , elak, skriker , svär, kallar mej för allt möjligt fult och kastar grejor och jag vet inte vad jag ska ta mej till. Stereon är på för fullt och jag kan inte ens säga till henne för jag vet att raseriutbrotten blir värre, bara jag visar mej.
    Hur kunde min söta rara fina blyga älskade lilla tjej få mej att må så här dåligt och hur har hon kunnat förvandlats till detta monster.klumpen halsen håller på att kväva mej..

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-06-24 22:36
    Jag vill inte snoka bland hennes grejor...Jag tänker inte hellre göra det. Hon låter mej med glädje städa hennes rum och röja upp i hennes byrå, så jag tror inte alls att hon skriver...Inget jag märkt i såfall. Hon är inte den typen..Däremot så skriver hon nog av sej på bilddagboken, skulle jag tro.
    Hon skulle nog kunna sitta inloggad hur länge som helst, om jag inte slog av bredbandet och begränsade det...

  • Svar på tråden Total maktlös
  • Med Bebis

    Hur gammal e hon? Kanske mår hon dåligt över något eller allmänt och låter det gå ut över dig för att du är den som är närmast. Har hon något block som hon kluddrar i? Titta där när hon inte är hemma och se vart det lutar om hon skriver saker om sina känsklor,sen kan du kanske avgöra efter det och söka hjälp nåonstans om hur du ska gå till väga.
    Hoppas det hjälpte dig lite iallafall
    Lycka till kram

  • Eisa

    Jag var också sådär i tonåren. Jag mådde inte dåligt.

  • Bevabus

    Hej hej, här är ett till monster
    Det kommer att gå över och det kommer att bli människa av även henne
    Mitt råd är att kontakta BUP om ni inte redan har gjort det. Säg inte till dom att eran dotter har ett problem eller mår dåligt, för så behöver det inte alls vara! Bara säg att ni vill ha lite husfrid och få reda på hur ni ska tackla era vardagliga problem. Men kom ihåg att ni INTE kan tvinga eran dotter dit. Men lägg fram förslaget

    Jag kom hem just idag efter att ha haft mitt nästsista möte med BUP. Jag var deprimerad i 4 år och hade tvångstankar. MEN det är INTE därför som jag är ett tonårs-monster... Men det har defintivt hjälpt enormt mycket att gå till BUP. Dom har förmedlat meddelanden mellan mig och mina föräldrar. DOm har ÄNTLIGEN efter alla dessa år av tjatande på dom från min sida, gett mig det uttrymmet jag behöver i mitt liv. Det krävdes BUP för att dom skulle fatta. Det kanske är hennes problem med er också?

  • Bevabus

    Oj hjälp! Säg inte att du är en sån där morsa som snokar bland barnets grejer? Snälla TS gör INTE det här som "Med bebis" föreslog. Jag har själv gått igenom en tid där föräldrarna sökte ignenom mina saker....det finns INGENTING OCH JAG MENAR INGENTING i hela världen som får en att känna sig SÅ kränkt. Du vet inte ens om hon har ett problem ännu!
    Och OM hon nu har ett problem så kommer ingen att kunna hjälpa henne med det förrän HON VILL ha hjälp.
    Så vänta och se först om hon säger "ja" till att träffa BUP.

    Med Bebis skrev 2008-06-24 17:51:03 följande:


    Hur gammal e hon? Kanske mår hon dåligt över något eller allmänt och låter det gå ut över dig för att du är den som är närmast. Har hon något block som hon kluddrar i? Titta där när hon inte är hemma och se vart det lutar om hon skriver saker om sina känsklor,sen kan du kanske avgöra efter det och söka hjälp nåonstans om hur du ska gå till väga.Hoppas det hjälpte dig lite iallafallLycka till kram
  • Ewa 65
    Svar på #4
    Du verkar vara en klok tjej, Beverly....Tack för att du delar med dej av ditt liv. Jo då vi har varit på BUP, inget hon vill, men jag har kontakt med ungdomcentrumet, som lovat att försöka hjälpa till med sk TFF...så att vi alla i familjen kanske får det drägligare och lite lugnare....Jag tror ändå att hon själv behöver en egen kontakt för hon har det så inte jättelätt i livet..Ganska låg självkänsla och lite asocial...Missnöjd med sitt utseende, trots att hon verkligen är en skönhet....Aggressiviten är värst tycker jag....Hon är ett typiskt utåtagerande barn.Bryr sej inte om nån hör eller ser hennes utbrott eller spydiga kommentarer..JAg själv behöver distans...Jag blir ju antingen jättearg eller jätteledsen över hennes agerande och det är klart att hon känner sej ännu sämre och hatad...Hon vill nog inte göra någon ledsen eller var dum, egentligen...Hon har en jättefin sida oxå, men den visas alltmer sällan....
  • Ewa 65
    Svar på #4
    Beverly...Du pratar om utrymme som du behövt..Vad menar du då ?? Det känns lite som det är det min tjej kräver...Jag kan nog vara tjatig, sträng och bara så jätterädd om henne....Hon vill ha mer fria tyglar....men när hon fått det så har hon ändå slirat på dom...
  • Bevabus

    Tack för komplimangen! *Den värmde*

    Bra att du har kontakt med ungdomscentret! Tror du din dotter kanske skulle vara öppen till att träffa kuratorn på skolan? Det viktiga är inte att ni har mötena tillsammans (jag har gått själv på alla mina möten och mina föräldrar har haft enskilda möten med psykologen) utan att ni får andas allihopa liksom

    När du beskriver din dotter så påminner det mycket om en kompis jag har, just det här med självkänslan och även hon har inte ett särskilt bra förhållande till föräldrarna och är "elak" emot dom också hela tiden. Hon går hos en psykolog och pratar och det tycker hon hjälper...tyvärr så kan man ju inte göra något för din dotter förrän hon själv vill det.

    Jätteskönt att höra att du FÖRSTÅR att det här inte är den sortens person din dotter vill vara Verkligen, det är inte alla föräldrar som förstår det och tror bara att vi tonåringar är allmänt dumma i huvvet Det här kommer sagt att gå över men ni kan behöva hjälp på traven. Jobbigt att hon beter sig såhär bland övrigt folk också. Jag skäms för mycket för att göra det...när vi har gäster så beter jag mig som normalt. Men jag tilltalar inte min mamma när jag gör det, för jag känner ju samma sak angående henne oavsett om vi har gäster eller inte =/ Kan tillägga att jag började gå hos BUP i Februari, så det tog inte alls lång tid att bli av med allt detta

    Det knakar fortfarade i fogarna här hemma, men livet är lugnt...det kan gå flera dagar nu utan bråk. SÅ skönt. Det är jättejobbigt att gå runt och vara sur hela tiden..som du säger, man vill ju inte vara det. Men eftersom att man har satt upp den här muren nu så vill man inte låta den falla. Litegrann som "Har man gett sig in i leken så får man leken tåla!"

    Jag rekommenderar att du tar kontakt med en psykolog och börjar gå på möten själv (och med din sambo om du bor tillsammans med någon) så att åtminstone ni får möjligheten att andas lite lättare
    Ewa 65 skrev 2008-06-24 22:45:21 följande:


    Svar på #4Du verkar vara en klok tjej, Beverly....Tack för att du delar med dej av ditt liv. Jo då vi har varit på BUP, inget hon vill, men jag har kontakt med ungdomcentrumet, som lovat att försöka hjälpa till med sk TFF...så att vi alla i familjen kanske får det drägligare och lite lugnare....Jag tror ändå att hon själv behöver en egen kontakt för hon har det så inte jättelätt i livet..Ganska låg självkänsla och lite asocial...Missnöjd med sitt utseende, trots att hon verkligen är en skönhet....Aggressiviten är värst tycker jag....Hon är ett typiskt utåtagerande barn.Bryr sej inte om nån hör eller ser hennes utbrott eller spydiga kommentarer..JAg själv behöver distans...Jag blir ju antingen jättearg eller jätteledsen över hennes agerande och det är klart att hon känner sej ännu sämre och hatad...Hon vill nog inte göra någon ledsen eller var dum, egentligen...Hon har en jättefin sida oxå, men den visas alltmer sällan....
  • Bevabus

    Allt handlar om ansvar. Jag antar att jag inte riktigt fick ansvaret under min depression eftersom att jag slirade också...
    Nu när vi alla kan andas lättare efter att ha pratat ut om saker och ting så får vi alla mer energi också. DET är det bästa med alltihop Helt plötsligt så har man all styrka i världen att ta ansvar, att tvätta sina kläder innan man står där med bara en t-shirt som är ren, att städa sitt rum INNAN det ser ut som ett bombnedslag
    Då ser föräldrarna den stora förändringen och på något magiskt sätt så försvinner den där blockeringen.

    Mycket har med kommunikation att göra också. Tyvärr så sitter man fast i ett lerträsk till båda parter vill sammarbeta...

    Hur längde har det varit såhär för din dotter? Hur gammal är hon?
    Ewa 65 skrev 2008-06-24 22:48:49 följande:


    Svar på #4Beverly...Du pratar om utrymme som du behövt..Vad menar du då ?? Det känns lite som det är det min tjej kräver...Jag kan nog vara tjatig, sträng och bara så jätterädd om henne....Hon vill ha mer fria tyglar....men när hon fått det så har hon ändå slirat på dom...
  • Bevabus

    Åhh underbara bilddagboken hihi
    Jag tror din dotter kanske bloggar, lägger ut bilder på "bdb" och skriver sina känslor där...
    Det blir oftast så.
    När man är arg så söker man upp en riktigt bra mening på internet. Väldigt ofta så är det en mening ur en låt som man älskar, och som man lyssnar på när man är arg eller ledsen.
    Oc så lägger man dit en passande bild.
    Detsamma med när man är kär...då blir det plötsligt meningar som "I'm crazy about the way you could make me say your name
    Only you can make me feel"...hihi

    Det jobbigaste med att vara en tonåring under en trots-period är att det är allt eller inget. Man kan aldrig bara "vara" en dag..utan antingen så är man lyriskt glad eller jättesur och deprimerad
    Ewa 65 skrev 2008-06-24 17:25:15 följande:


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-06-24 22:36Jag vill inte snoka bland hennes grejor...Jag tänker inte hellre göra det. Hon låter mej med glädje städa hennes rum och röja upp i hennes byrå, så jag tror inte alls att hon skriver...Inget jag märkt i såfall. Hon är inte den typen..Däremot så skriver hon nog av sej på bilddagboken, skulle jag tro.Hon skulle nog kunna sitta inloggad hur länge som helst, om jag inte slog av bredbandet och begränsade det...
  • hymafr

    Beverly - du skulle kunna hålla kurser för tonårsföräldrar.

    Du förklarar så fantastiskt bra. Även om jag inte direkt har problem med min dotter (ännu) och jag dessutom verkligen försöker komma ihåg hur det var att vara tonåring, så är det en del saker man glömt.

    Ett råd jag fick för många, många år sedan och som jag ofta tänker på är: "Det är mycket jobbigare att VARA en tonåring än att vara FÖRÄLDER till en".

  • abnocto

    Håller lite med hymafr: "Det är mycket jobbigare att VARA en tonåring än att vara FÖRÄLDER till en". Tror också på det fast vi tycker att det säkert är jobbigast. De har det inte lätt "de små barnen" och vi får göra det bästa att styra och uppfostra dem.
    Har man en trotsig "hemsk" tonåring så gäller det att välja sina strider och inte bli tjatig. Tillåt ibland vissa saker för att en annan gång vara stenhård, men förbjud inte allt och tjata om det.
    Min 16 åring förklarade för mig att hon blivit så ansvarstagande för att jag tillåtet ganska mycket för henne. Hennes kompis gjorde hela tiden uppror och har problem att vara tyst i skolan för hennes föräldrar är stenhårda coh förbjuder allt som ev. kan vara farligt. Och jag tror minsann dottern har rätt i det. Ibland får man tillåta "farliga" saker så de känner att man litar på dem fast hjärtat inom en skriker "nej, nej".
    Och man får hata sina barn om man en annan dag älskar dem, ha inte dåligt samvete för det.

  • mammsas

    Jag har genomlevt 4 tonåringar. Jag har 3 söner och en dotter. Det viktigaste är väl att man lyssnar och inte straffar och förbjuder. Förklarar saker och ting och engegerar sig med tonåringen.Visar att man bryr sig Vad gör det om det ligger kläder lite här och var. Det dör man inte av.Mina barn och jag gjorde saker tillsammans som de tyckte var roligt.Shoppade, gick på bio och annat. Men jag kan säga att jag blev rätt så matt ibland av alla konflikter. Men det går över.

  • Bevabus

    haha tack! kanske ett framtida yrke för mig då

    Jag kan tänka mig att som förälder så agerar man säkert på det sättet som KÄNNS bäst och smartast just då, sen ångrar man sig nog en och annan gång när man tänker tillbaka på den tiden i sitt liv när man själv var en stökig tonåring. Och då kanske man inser att man borde ha tacklat problemet på ett annat sätt. Men men, man får göra sitt bästa


    hymafr skrev 2008-06-25 09:28:02 följande:
    Beverly - du skulle kunna hålla kurser för tonårsföräldrar.Du förklarar så fantastiskt bra. Även om jag inte direkt har problem med min dotter (ännu) och jag dessutom verkligen försöker komma ihåg hur det var att vara tonåring, så är det en del saker man glömt.Ett råd jag fick för många, många år sedan och som jag ofta tänker på är: "Det är mycket jobbigare att VARA en tonåring än att vara FÖRÄLDER till en".
  • Med Bebis

    Jag menar inte att hon ska läsa hennes dagböcker eller nåt sånt utan nåt som ett kludder block eller skolbok.
    En gammal kompis mamma gjorde så och då fick hon lite information om vad som pågick i hennes dotters liv och kunde då vara ett bra stöd det funkade för dom iallafall, men alla är olika

  • Bevabus

    Hon borde inte kolla igenom nåt av barnets saker.
    Tro det eller ej, men det är inte alltid det bästa att föräldern får reda på vad som försigår i barnets liv.
    Det är helt olika beroende på barnets personlighet. Hon berättar om sina problem när hon är redo. Det ska inte komma fram på fel sätt, som att föräldrarna snokar. Det är fel sätt. Då går ju allting fel redan i från starten.
    Med Bebis skrev 2008-09-07 02:06:11 följande:


    Jag menar inte att hon ska läsa hennes dagböcker eller nåt sånt utan nåt som ett kludder block eller skolbok.En gammal kompis mamma gjorde så och då fick hon lite information om vad som pågick i hennes dotters liv och kunde då vara ett bra stöd det funkade för dom iallafall, men alla är olika
Svar på tråden Total maktlös