Svar på #10
Mamman har hökögon, så hon ser dom allt.
en annan händelse som var så hemsk då:
På taket mitt emot vårat så har sammma måsmamma och måspappa sitt bo varje år. Förra året klararde sig 2 av tre ungar.
I år hade dom två och snacka om att det måste vara heltidsarbete att jaga bort alla avudsjuka måsar som förlorat eller inte fått ungar som vill åt andras ungar.
Mitt framför näsan på mig kommer en mås och tar den ena ungen runt halsen (och nu är dom stora) och flyger iväg med den. Föräldrarna efter men precis utanför våran balkong tappar/släpper måsen ungen rakt ner på asvalten..
sprang ut och där låg han så fint..stackars måsföräldrarna..
han var så fin..
ni, tycker säkert jag överreagerar men tycker om djur så otroligt mycket och därför så jobbigt när det känns som om man ser allt..