En liten fiskmåsbebis

vi har massa måsungar som går på marken och mamman vakar över dom, men natrligtis tar naturen sin gång. Men det är verklgen jättejobbigt att behöva se det.
Var i stan i går och skulle in på ikea, utanför ingången går en måsunge. bilar kör runt henne kors och tvärs. Tidsfråga innan hon blir överkörd.
Rätt eller fel men jag lyfter upp henne och går en bit bort där det finns gräsmatta och en del buskar och träd.
Måsmamman ser att jag lyfter bort henne, avvaktar och när jag lämnade ungen flög mamman bort till trädet ovanför ungen.
Räddad för minuten iallafall från bilarna.
men svanssjärten var så kort så ungen klarar sig nog inte sen ändå....tyvärr.
Har begravt hur många fågelungar som helst den här våren..känns som om jag hittar alla....så ledsamt.

Mamman har hökögon, så hon ser dom allt.

en annan händelse som var så hemsk då:
På taket mitt emot vårat så har sammma måsmamma och måspappa sitt bo varje år. Förra året klararde sig 2 av tre ungar.
I år hade dom två och snacka om att det måste vara heltidsarbete att jaga bort alla avudsjuka måsar som förlorat eller inte fått ungar som vill åt andras ungar.
Mitt framför näsan på mig kommer en mås och tar den ena ungen runt halsen (och nu är dom stora) och flyger iväg med den. Föräldrarna efter men precis utanför våran balkong tappar/släpper måsen ungen rakt ner på asvalten..
sprang ut och där låg han så fint..stackars måsföräldrarna..
han var så fin..

ni, tycker säkert jag överreagerar men tycker om djur så otroligt mycket och därför så jobbigt när det känns som om man ser allt..

Har oxå hört att det inte stämmer.