Fråga till vuxna adopterade, saknade ni förebilder?

Det känns kanske lite krystat att leta upp en vuxen människa från Korea för att man har adopterat därifrån kanske men jag tror (och jag är alltså inte adopterad utan adoptivmamma) att man som adopterad kan må bättre om man regelbundet träffar andra som också är adopterade. Då har man en chans att ventilera känslor kring adoptionen med någon som har samma erfarenhet, om man vill. För vissa är det vitkigt, för andra räcker det med att känna andra som också ser "annorlunda" ut (och det behöver inte innebära att kompisarna kommer från samma land). För ytterligare andra barn/adopterade är detta helt ointressant men då har man som förälder erbjudit det i alla fall.

Vi är en familj med mångkulturellt umgänge, dvs det finns människor kring oss från många olika länder, med olika språk, utseende och bakgrunder. Vårt barn konstaterade en gång att: "Mamma, vi känner många som har kommit med flygplan" och ja, det stämmer. Några är adopterade, några har invandrat och ytterligare några jobbar här eller har hamnat här på grund av kärlek.
Jag tror att alla i vår omgivning berikar våra barns liv och att de har alla möjligheter att finna förebilder här men i tillägg pratar vi regelbundet om ursprungslandet, hur det är där och vilka kändisar, tex idrottsmän/kvinnor som kommer därifrån.

För oss är det superviktigt att våra barn är stolta över sitt ursprung. De blir svenska då de blir våra barn men att ha en positiv bild av sitt födelseland tror jag är enormt viktigt. Det negativa kommer de underfund med i alla fall, om inget annat lär andra tala om det för dem och då är det viktigt att stoltheten över rötterna sitter djupt.
Så ja, jag tror det är viktigt med förebilder som inte bara är typiskt svenska. Inte för alla, men för en hel del.