Var observant för dessa raser...

Ja det händer ofta, dock gör de inte så stor skada om de inte får in en fullträff på ett mycket litet barn.

Därmed inte sagt att det är ok att inte uppfostra hunden bara för att den är liten. Men en stor hund ÄR farligare än en liten.

Absolut,om alla tänkte som du hade det inte varit några problem,tyvärr verkar många hundägare antingen vara otroligt okunniga (när de bara släpper fram hunden rätt på),nonchalanta,eller inta ha en aning om vad de har i kopplet och vad som kan hända, alt kör med "ja men min hund är ju snäll"

Nej du kan inte BARA utgå från just DIN hund för att berätta hur en hel ras är.

Du talar ju emot dig själv,för då måste ju de människorna som träffat ett dålig exemplar av tex Pitbull med ägare ha all rätt i världen att säga att alla "bullhundar" med ägare alltid är mördarhundar med en idiot i kopplet.

Sedan säger jag inte att din hund inte är snäll och bra men det känns fortfarande fel att dra alla hundar över samma kant positivt som nagativt,alla raser har sina positiva sidor precis som mindre positiva.

Bara för att man träffat ett exemplar som är kanonfin kan man inte säga att ALLA hundar innom samma ras är precis likadana vare sig det är positivt eller negativt.

Jag har aldrig skrivit att det är något fel på vare sig din hund eller andra "bullhundar"
Självklart är det positivt för en ras med sådant dåligt rykte att det finns ägare som är kunniga nog att göra en trevlig hund.

Vad vet du om ifall jag har hund eller inte? Vad jag har? Vad jag haft? vilken erfarenhet jag har?

Och du jag utalar mig om precis vad jag vill,i så fall kan du börja gnälla över ca 60% av delatagrna i denna tråden som yttrar sig,för det är en majoritet som inte äger en "bullras"

Det vet jag,däremot kan jag inte säga att eftersom moster Berits tax är så snäll är alla taxar snälla eller dyl.

Däremot kan man precis som du skriver ta en hund som passar in i "mallen" för att se hur rasen bör vara. Men långtifrån alla är det pga avel,dåliga ägare mm.

Haha,som sagt vad vet du vad jag ägt,inte ägt? Vad jag har för erfarenhet eller inte?

Du är ju bara för skrattretande,och vet du,jag tror faktiskt inte din hund finns mer än i din fantasi.
Inte mycket fakta du skrivit är det minsta rätt förutom möjligtvis det du kopierat från andra sidor. =)

Förhoppningsvis.

men tycker endå inte man kan döma en hel ras pga att man träffat ett exemplar däremot finns det som du säger en rastandard.

Men många är väldigt snabba med att döma och många har inte kunskap om rasen de talar om. (syftar inte på dig men överlag)

Ännu ett totalt okunnigt utalande,det är bra mycket mer än bara ägaren som spelar in hur hunden blir, både vad hunden är avlad för från början,Nej en Pitbull blir inte en lika bra vallhund som en Bordecollie, Vad för föräldrar/släkt hunden har spelar också stor roll och hur deras mentalitet är, vad hunden varit med om innan påverkar också mycket.

Hejdå

Fast vad jag vet mig så har "bullraserna" mycket kamplust och vilja,den ger sig inte utan kämpar (sk gameness)däremot VAD man gör med kamplusten spelar roll,du kan både bruka den för något positivt som något negativt. Tex Pitbull och Amstaff är både otroligt kärvänliga mot människor och dessutom förarveka.

Jag tycker inte man skall säga att en "bullras" inte har någon kamplust för det har den,men än en gång den kan riktas mot något bra istället för något dåligt, på en hel del plan är.

Om man vill ha en hund som är lojal, tillgiven, lättlärd, bra familjehund, bra barnhund, lagom både i motion och storlek och som är utan skärpa så är ju "bullarna" alldeles förträffliga.

Det som jag tycker är ett minus är att hundaggressiviteten är ganska stor,men det är mycket en träningsak och givetvis ett ansvar och en medvetenhet hundägaren måste ha.

Har träffat både de som absolut avskyr andra hundar och de som är hur coola som helst.

Så nu har jag skrivit min åsikt,så vidare mycket "kamphundshatare" tycker jag inte att jag är trots att en del påpekat att jag skall vara det.

Absolut,det har jag inte sagt något om,men det är just pga gamenesset bla som har gjort att de använts för hundkamper en gång i tiden för då har dessa egenskaper varit värdefulla.

Som jag skrivit innan det är stor skillnad på tex två pitbulls som ryker ihop och två Cockrar.

Mia72: Nu tror jag du missförstår mig lite,självklart går inte en "kamphund" runt och letar upp föremål att bli arga på eller ilsknar till lättare än andra.

Såhär förklarar SSk kamplust.

"KamplustBegreppet kamplust kan översättas med ?kämpaglöd?, som uttrycks i en lust att engagera sig i någon form av arbete, i uthållighet och att med käkar och muskler kämpa med eller mot någon/något ? att kämpa till synes för kämpandets egen skull. Det belönande i sammanhanget är att få hålla på med job-bet. Handlar det om att bita vill hunden inget hellre än att få slita, dra och hålla kvar. Förmodligen är det denna arbetslust som framför allt driver den kampande hunden.Att en upphetsad och uttröttande kamp till slut slår över i aggressivitet är däremot säkert mycket vanligt. Detta är dock inte önskvärda egenskaper i kamphundssammanhang eftersom aggressiva handlingar styrs av ett stort stresspåslag och mer är av explosionsartad än varaktig karaktär. Meningen med de organiserade kamperna är att det blo-diga skådespelet ska pågå länge.Låsta käftarEn myt och en anatomisk omöjlighet. Låsningen sitter inte i käftarna utan i sinnet på hunden. Den till kamp högt motiverade hunden vill helt enkelt inte släppa det ljuvliga taget,den är inte benägen att släppa sitt byte. Oviljan att ge sig är starkare än önskan att ge upp inför trötthet och skador.OkänslighetEn vanlig uppfattning är att så kallade kamphundar är okänsliga och därför inte bryr sig om smärta eller hårda tag.Detta är en sanning med modifikation.Hundar som är mitt uppe i ett intensivt utförande av ett arbete är ofta helt inställda på detta och kan då blockera sig för andra intryck (till exempel smärta). En hund som ter sig okänslig i ett slagsmål är dock inte det efter att fighten avslutats och stressnivån sjunkit ? då upplevs smärtan! I en neutral situation, när kamplusten inte tänts, reagerar förmodligen samma hund på ett helt annat sätt inför smärta och kan till och med upplevas som pjoskig.

Så jo "bullarna" har mycket kamplust,vid tex Weight pulling är det otroliga just pga sin kamplust att aldrig ge upp,där har man gjort kamplusten till något bra. Dock verkar det finnas många konstiga uppfattningar om VAD kamplust är.

Såhär beskrivs Pitbullen.

"En amerikansk pitbullterrier är en mellanstor atletisk hund med kort hårlag, och med ett öppet och tillgängligt temperament. Hunden är i motsats till exempelvis en Rottweiler en förarvek hund, vilket i enkel översättning betyder att den inte är hård i temperamentet och försöker testa sin rang i flocken. Det är en människokär hundras mycket tack vare avelsarbetet som i århundraden sållat bort aggressiva hundar. Det gick helt enkelt inte att hantera en aggressiv hund i kampsammanhang, och aggressiva hundar i sin tur brände sitt krut i förtid i matcherna och förlorade.

Rasen är aktiv och arbetsvillig, skärpan är normalt låg och kamplusten hög. Rasens historia som en allt i allo-hund präglar den än i dag då en APBT kan göra väl i från sig inom så skilda områden som lydnad, traditionellt bruksarbete, weight pulling och agility. Pga. sin höga aktivitetsnivå och den arbetande hundens temperament behöver den en mycket kunnig och engagerad ägare.

Mia72: Då pratade vi om samma sak fast definierade tolkningen av begreppet kamplust olika då =)

Det är lite tråkigt att folk inte kan skilja på kamplust och obefogad aggressivitet.Kamplust kan ju även vara något positivt vi använder oss av,inte bara att slåss för livet.

Anledningen att jag har mer repekt för "bullarna" är att de ofta ägs av puckon, antingen de som har hunden för att vara tuff men många skaffar dessa raser bara för att "det är synd om dem" och skall visa att de bara är sååå söta och pluttepluttiga. Man bör veta vad man har i kopplet oavsett ras.

Min egen hund blev ihjälbiten av en Amstaff,det var inte själva hunden jag blev rädd för utan just stryrkan och intensiviteten i angreppet som inte på något sätt gick att stoppa.
Där kan vi tala om kamplust. Att det sedan var en idiot bakom kopplet som tyckte att det var helt ok att hunden använde kamplusten på det sättet är bara att beklaga. Han hade kunnat använda hundens förmåga till bra mycket bättre saker.

Men det är ett bra exempel på där kamplusten utnyttjas helt felaktigt vilket är en tragedi,både för oss,vår hund och även Amstaffen.

Ifrågasatt blir man oavsett vilken ras man än har. Jävlar vad skit jag fick när jag en liten tjej på 2 äpplens höjd hade kompisens Dobermann här,skaffar man Golden är man tråkig,en Pudel är en tanthund osv...Jag tror alla hundar har sina dåliga rykten och att de flesta blir ifrågasatta i sitt val av hund.

Med tanke på hur den hunden haft det och vad det gjort innan så förvånar mig inget,det var riktigt jobbigt när man såg den sitta utanför affären varje dag,då kände jag mig rätt hatiskt.

Däremot har jag inget emot andra hundar av samma ras,bara just detta exemplaret,fast så hade jag nog känt oavsett vilken ras det varit på hunden som bitit. Att sedan ägaren förnekar allt (var hans mamma som gick med hunden) är en annan historia men tydligen inte första gången den biter ihjäl en annan hund heller.

Japp,är säker på att denna hunden kunnat bli riktigt bra från början,har dock hört både det ena och det andra om den och hur sköttes och hanterades.