Första barnet, bf mars 09

litenelefant: Jag förstår vad du menar man vill inte längta tills sommaren och semestern är slut, samtidigt som man bara vill passera vecka 12 smärtfritt.

tycker det är skönt att ha semester nu i början av graviditeten så hinner man märka av symtom. Ja, skönt att slippa jobba i början av graviditeten. Har en del känslomässiga stormar. Ibland kan jag börja gråta av vad som helst. Lätt reta upp mig över saker och bli irriterad. Ibland deppig och tom och sedan ledsen. Ibland tänker man inte alls på att man är gravid. Fler som humöret går upp och ner för?
Har spytt en gång på kvällen men bli illamående när jag äter em/kväll så får jag sura uppstötningar. Sedan går det över. Man är verkligen förväntansfull och ska bli spännande med inskrivning. Har haft två oplanerade graviditeter som slutade i ma (1 1/2 år sen)och en abort(8 år sen)
och en planerad graviditet som slutade i ma v. 4+3(5 juni). Är nu i min fjärde graviditet och hoppas verkligen att det blir barn denna gång. Är i vecka 7+3.

Cossie: Vad roligt precis samma.
Ja då är man definitivt inte ensam om detta svajjiga humör. Har råkat avreagera mig några gånger mot min stackars mamma som inte vet något än. Hon måste verkligen tro att jag har problem med mig själv och humöret. Ska förklara när stormen är över.

Narie24: Gick in och kollade på olika sidor och det stämmer alla visar olika. På fl står det att jag är i vecka 9, medans på alla andra sidor är jag en bit in i vecka 10. Så gärna för mig att jag har gått längre tid. Även om det bara handlar om några ynka dagar så känns det som man fått en skjuts längre fram i graviditeten.
Men varför är svårt att förstå..

Jag letar fram stora tröjor i garderoben. Gärna tältformade. Kan ha mina jeans fortfarnade men det sticker ut en del. Får ge mig ut på stan och leta efter stora tröjor.
Är det någon som har tips på mammabyxor? , kanske lite väl tidigt. Men lite nyfiken var man kan hitta det...

Är i vecka 13 nu, skönt hormonerna har lagt sig. Mådde inte illa så mycket, var mer ett gråtande känsligt vrak.

Kul att varit på inskrivningen, skönt att prata med barnmorskan.

Själv har jag berättat för några få personer; mamma, en vän, närmsta kollegan och en fd kollega ( som inte är indragen i min krets på något sett). Ska på vul på tisdag, vågar nog släppa mera på hemligheten för vissa vänner. Men jobbet får vänta till vecka 20 om det går.

Hej,

har ni några planer när ni ska berätta för chefen? Jag hade tänkt vänta till vecka 20. Men tycker mig se att det kommer bli omöjligt. Är i vecka 13 och märker att folk kollar när jag har "fel kläder" på mig.. Det är märkligt flera på jobbet de tittade inte mig i ögonen när vi pratade utan sneglade ner på magen vid ett flertal tillfällen och log lite. Fler som varit med om detta?

Jag hade tur. Min syster rensade ut massa kläder som jag kan gömma mig i. Så det räddade mig ett tag framöver om man säger så. Jag har gummisnodd på jeansen, för knappen går inte igen längre. Det är verkligen ett klassiskt bra knep. Stora tröjor.
Jag är kort i rocken (1.60) så det kanske syns fortare på mig när jag är rund än på väldigt långa personer.
Frågar någon mig på jobbet kommer jag läxa upp dem och säga att det här är min normala kroppshydda när jag inte tränar. Men att de inte behöver göra sig lustiga över mig för det och traska därifrån. Att alla föds inte med smala gener.

Men tror att det har börjat snackas lite, för vissa pendlar med blicken på min mage och ögonen. Men får någon för sig att påpeka så kommer nekandet och spela förorättad... Skulle min chef få för sig och fråga så kommer jag fråga om han tror att jag är efter vecka 30 och undlåtit att berätta för honom. Men tror inte han skulle fråga, they have to wait. :)

Det är ju så olika för olika personer när man vill berätta. Jag har berättat för mina närmsta vänner, en kollega, mamma och mormor. Det har varit väldigt kul att berätta för dessa utvalda.
Men just chefen, jobbet, vissa vänner och bekanta får vänta. Hade jag haft fullt förtroende för min chef,men han har dragit in gravidas tjänster förr, han hittar kryphål. Visst det är svårt att dölja speciellt när det är fester och viss mat, så den växande magen.

Nej, brallorna går knappt igen. Tackar för gummisnoddstricket.
Nu är det bara ett halvår kvar till Bf, börjar närma sig.. haha.. Man får ta allt i etapper, varje vecka blir en slags etapp. Nu längtar man tills man får gravidmage, gå på Ul igen, sen sparkarna. Känns underligt att försöka föreställa sig hur sparkarna känns.Känns lite overkligt och läskigt innan men det faller nog på plats när det väl inträffar.