Arabisk man

vi har pratat mkt om det.... han säger att han aldrig skulle höja handen mot en tjej i hela sitt liv, att barn är det bästa han vet, att han helt klart skulle stå ut med en skilsmässa om det blev tal om det i framtiden... Men ändå tänker jag hela tiden "tänk om han lurar mig"...
har bara pratat med tjejer som har dåliga erfarenheter, berätta gärna mer, tex tecken man kan hålla utkik efter och så!
TACK

Verkligen intressant att läsa andras erfarenheter. Känns så skönt att få ventilera och få råd av de som vet mer än mig. Tack!

Hörde någonstans att om man får barn med en muslimsk man så blir hans barn muslmer??? :O
Han är ju iofs inte troende men född muslim...

till misa67

Verkligen tack för ditt inlägg, du om någon har ju erfarenheten. Är han det minsta troende? Dricker han, äter griskött, ber osv? Hans släkt, har de en stor roll i er familj? Förlåt att jag frågar mkt, men har sååå mkt jag vill veta.... Tack

Tack för att så många har tagit sig tiden att skriva om båda sidorna av myntet. Jag känner verkligen nu att jag inte vågar ta steget. Och om jag inte vågar det så är nog inte känslorna tillräckligt starka heller och det är jag tacksam för..... Jag är en svenssontjej som vill leva ett svenssonliv. Det finns miljoner människor, han kommer hitta en tjej som vågar satsa på honom till fullo och jag tror inte att hon kommer ångra sig, någonsin. Men jag kommer inte heller ångra mig den dagen jag träffar min svenska man tror jag..... :)

Tagga ner nu :) Jag menar en kristen man med samma värderingar, uppfostran osv...

Hmm... jag är född kristen, firar alla högtider, går i kyrkan ibland, äter myket griskött... Jag har inget emot att fira lite muslimska högtider, det verkar roligt! :) Har varit i ett muslimskt land flera ggr och besökt moskéen och det var intressant. Jag förkastar ingen religion, men först nr vi träffades så tänkte jag inte ett dugg på våra olikheter, såg det bara som charmigt.. Men han ville framåt, han pratar om hur våra barn ska vara, att jag är tjejen i hans liv, när jag tänker så långt fram ser jag våra olikheter som något positivt var för sig men krångligt tillsammans.. Han är underbar, han kommer träffa någon som inte ser olikheterna som ett hinder. Den tjejen va bara inte jag.

Jag berättade för honom att jag inte riktigt har de känslorna som krävs för att gå längre i ett förhållande, att det delvis beror på våra olikheter och mina okunskaper inom religion osv. Han förtod till hundra procent, sa att han var ledsen men att han verkligen förstod att jag var osäker osv och sa att som vän kommer han alltid att finnas kvar. Det som också skrämde mig med denna man hela tiden var att han va för bra för att va sann, och det har livet lärt mig att då är det oftast inte sant....