magsäcksoperation?????????

Eh nej du får inte operera dej. Ditt bmi är 30,5 så det är alldeles för lågt för att få en op beviljad. Skulle jag bara väga 80 kg skulle jag inte ens tänka tanken på op utan kämpa utan det. En op är ingen mirakelkur som gör att man rasar i vikt utan det är ett hjälpmedel för dom som har stora viktproblem. Du har redan en så låg vikt att det är absolut ingen omöjlighet att gå ner dom 15 kg som behövs för att vara normalviktig på egen hand. En operation innebär stora risker och det är något man gör för resten av livet.

Jag håller med dej. Med bara 15 kg övervikt är det inte värt riskerna som operationen innebär. För det finns risker för komplikationer även fast dom inte är så jättestora idag. Är det bara 15 kg som ska bort kan man klara det utan operation om man är tillräckligt motiverad och får rätt hjälp. Ts har ju ett bmi på 30 idag och deet är vad kirurgerna räknar med att en som har bmi 40 vid op kommer att komma ner till med hjälp av open. Resten av kilona får man kämpa sig ner som vem som helst.

Jag kommer troligtvis att opas efter att bebisen är född och jag har ammat färdigt. Jag har bara en sak kvar och det är att träffa kirurgen en sista gång och få veta om jag får ja eller nej. Allt tyder på att jag kommer att få ett ja. Skillnaden mellan mej och ts är att jag väger 50 kg mer än vad hon gör till nästan samma längd (jag är 0,5 cm kortare). Jag behöver alltså gå ner 65 kg för att vara normalviktig. Jag behöver gå ner 50 kg för att räknas som överviktig på gräns till fetma. Det är helt andra kilon än ts har och i mitt fall är det värt risken som en op innebär.

Man måste ju ha försökt det mesta för operationen är liksom sista utvägen. Sen ska man ha haft sin fetma i ett visst antal år också. Är inte helt säker och orkar inte leta upp pappren nu men jag tror det är typ 4-5 år man ska ha lidit av fetma/kraftig övervikt.
Vilka viktminskningsförsök har du gjort?

Ja i mitt fall så har jag ju kämpat med vikten i nästan 10 år (blir 10 år i oktober). Innan första barnet vägde jag 48 kg och nu 10 år senare väger jag nästan 80 kg mera. Min övervikt beror dock på hormonfel som jag gick obehandlad med i 7 år och som gjort att jag inte haft normal ämnesomsättning sen första barnet föddes. Jag har bara ökat i vikt när jag varit gravid eller använt hormonella preventivmedel. Mellan det har jag stått stilla i vikt hur jag än kämpat.

Det har gått jättebra för min del att vara gravid och inte så stor skillnad mot första graviditeten som jag var normalviktigt. Tyngre är det ju och jag orkar inte göra så mycket men annars går det. Den enda jag haft komplikationer med är andra barnet och då vägde jag bara 85 kg när jag blev gravid. Med tredje och fjärde barnet var jag mycket tyngre och då har jag inte fått några komplikationer alls så jag och läkarna har kommit fram till att det kan bero på att andra barnet har en annan pappa än de andra barnen och inte just på min vikt.

Innan jag blev gravid den här gången har läkarna tagit alla möjliga prover på mej under 1 års tid och alla värden är jättebra. Läkaren gav sitt ok till en graviditet så därför vågade jag bli gravid igen. Skulle jag inte haft barn redan skulle jag nog väntat tills efter en op men eftersom jag redan har 3 och det här blir sista barnet ville jag bli klar med barnen innan operationen.

Svårt att säga men ofta så vill dom ju att man testar t.ex. medicin, pulverdieter först. Har du testat det? Har du fått komma till dietist som kan ge dej tips och råd? Har du fört matdagbok under en period där du fyller i precis allt du äter?

Nej det kan ju vara olika från ställe till ställe.

*S* Ja det är ju konstigt egentligen eftersom det handlar om samma op. Skulle det inte vara lättast att ha samma regler överallt, både för läkare och patienter. Så svårt kan det väl inte vara att enas?

Hm storlek 44-46 hade jag som 19 åring efter första barnet. Nu är jag nyss fyllda 29 och hade innan graviditeten 56 på stretchiga byxor och ännu större på stretch jeans..... Jag hade 54-56 på övredelar. Skulle gärna vara en 44-46 igen....

Man ska ju försöka mer eller mindre allt innan op och då är det väl inte fel att man iaf försöker med pulver eller? Jag har själv försökt med nutrilette men det slutade med att jag stod och kräktes bara av lukten så det fick jag ge upp. Men jag försökte iaf.

Det med viktträffar på ett eller annat sätt innan op tycker jag är bra och det borde alla ställen ha i väntan på op. Jag ska opas i Uppsala (om jag får ja) och där fick jag gå på en s.k. ätardag vilket var bra. Nog för att jag redan vet mycket eftersom jag har funderat på op sen 04-05 och träffade kirurgen första gången då. Dock tog rädslan överhanden så jag hoppade av när jag skulle på ätardag men lite info under åren har det ju fastnat. Fullärd blir man dock aldrig

Foglossning hade jag med andra och tredje barnet så det räcker till och blir över. Jag är väldigt förvånad att jag slipper det än så länge. Med tredje barnet kom det redan i v. 10 och nu är jag i v. 30. Ischias har jag dock så den krämpan räcker väl mer än väl.

Din kompis har troligtvis pco. Jag har hypothyreos, dvs underfunktion av sköldkörteln så hela kroppen är i sparläge när värdena är dåliga. Förra året var dom riktigt dåliga och då ökade jag 0,5 kg om dagen i flera veckor trots att jag åt 1600-2000 kcal/dag.

I vilket landsting jobbar du då? Vet att det finns nåt privat sjukhus som tar emot folk med så lånt bmi som 30 men har aldrig hört att det gjorts inom landstinget. Det är dock på gång att sänka gränsen till bmi 35 på en del sjukhus men jag har nog inte hört nåt om att sänka den till 30. Det har länge varit en gräns på 40 för friska och 35 för folk med vissa överviktsrelaterade sjukdomar.