Borde jag blivit behandlad annorlunda???? :-(
För 8 dagar sen förlorade vi vår lilla tjej i vecka 20 Började på måndagen med sammandragningar ganska ofta. JObbade dagen efter som vanligt men märkte att jag hade fler sammandragningar. Hemma under eftermiddagen o kvällen kommer de fler o fler o de börjar göra ont o trycka neråt. Får mer o mer ont o ringer till slut akuten o förklarar hur jag mår o hur de känns. De villa tt jag kommer in.
Vi åkte då in, har onda värkar under hela resan dit (30 min) Sen fick jag ligga i ett vilorum o vänta en bra stund medans värkarna hela tiden blev mer o mer smärtsamma.
Tillslut får jag komma in o träffa gynläkaren. Hon var superstressad på väg för o göra ett akutsnitt. Hanne ndast göra ett snabt ultraljud där hon konstaterade att bebisen verkade må jättebra o inte låg långt ner. Så sa hon. jag kommer tillbaks så fort jag bara kan o gör en undersökning på dig nerifrån. Så sa hon att jag skulle ligga så still jag kunde, vilket var svårt med tanke på hur ont de gjorde när värkarna kom.
Plötsligt mitt under en värk forsade fostervattnet ut o jag bara skrek rakt ut i panik o förtvivlan...
Sköterskorna kom in o gjorde de dom kunde. Bytte lakan o tog av mig kläderna mm..Allt under en tystnad me nerstämd min.
Sen tog de ytterligare ett tag så kom gynläkaren in en snabis igen. Även hon såg nerstämd ut. jag frågade om de fanns en chans nu att bebisen skulle överleva. Mycket liten sa hon. Att vill den komma ut nu så finns de inget vi kan göra. Så sa hon.
Sen gick hon igen... O jag födde fram en levande o fin men alldeles för liten tjej som genast bars ut. För att sedan komma in till oss en stund för att ta farväl....
Jag har så mycket frågor kring detta.
Undrar så vad som hänt ifall gynläkaren hunnit göra den där undersökningen på mig nerifrån???
Borde de inte get mig bricanyl så fort jag kom in för arr försöka stoppa värkarna?
Hoppas på svar...
VAd hade ni gjort i min situation?