barnepilepsi
Fick epilepsi i cirka 9-årsåldern, började med petit mal och övergick i 15-årsåldern till grand mal. Inte förrän då upptäckte omvärlden någonting. Jag äter också Ergenyl och har numera körkort, barn och allt vad ett "normalt" liv innehåller.
För er som undrar kan jag berätta att petit mal oftast är som en deja vu-känsla, man får svårare att tala och hålla tråden i ett samtal, blir fumlig och liksom litet frånvarande. De stora anfallen däremot är krampanfall där man ofta förlorar medvetandet. De stora sägs se väldigt otäcka ut, säger min man som sett en del, men själv märker man ingenting förrän man vaknar upp. Då har man rejält ont i kroppen efter muskelsammandragningarna, snacka om träningsvärk!!, och man har bränt allt blodsocker. Ofta har man bitit sig i tungan. Men den läker fort, så det är inget att oroa sig för.
Mitt tips är: lev som vanligt! Man blir trött av Ergenyl och se därför till att sonen sover ordentligt. Håll sovtiderna! Regelbundna måltider är också bra. Jag har alltid varit försiktig med alkohol, inget sonen behöver fundera på nu, men det kommer ju en tid när han måste lära sig umgås även med sådant. Man behöver inte vara helnykterist, men man bör nog vara litet försiktig. Åtminstone om man inte vet vad som utlöser anfallen. I mitt fall har man inte hittat någon orsak.