Problem med sköldkörteln? Del 10

Hej alla!
Jag blir så arg när jag läser om oförstående läkare! Riktigt arg...

Alla borde få chansen att gå till endokrinolog som har dessa problem. Jag har turen att min läkare är specialist på invärtes samt hjärta. Men jag HAR provat den allmänna vårdcentralen och genast fick jag en negativ överraskning.
Jag hade ok värden men inte så jättelågt tsh, ändå 1,1.. och när jag var på undersökningen där hade jag lite för hög puls. Läkaren sänkte min dosering av levaxin.. trots att jag berättade att jag var gravid och hade börjat blöda samma morgon.
Jag fick mf senare den dagen.
Vad som är så sjukt med det här är att jag vid nästa kontroll hade mycket sämre värden! T4 var för lågt! Och jag vill inte ens tänka på vad det kunde innebära för fostret om jag forfarande varit gravid!
Min nuvarande läkare är så otroligt bra och förstår inte heller vad som hände.
Värst av allt är att läkaren på vc inte lyssnade. Om en kvinna säger att hon är gravid o börjat blöda kan man kanske tänka sig att pulsen går upp en bit.. Kroppen arbetar med ett missfall och klart som tusan att jag även var mycket upprörd!
Läkarna MÅSTE börja lyssna på sina patienter!

Återigen, min nuvarande läkare är super! Han är av åsikten att man måste lära känna sin sjukdom.
Han vill även medicinera till riktig låga värden på TSH så att man får känna hela spannet och se var man mår bra.
Det viktigast är hur man mår säger han (borde inte alla fatta det??)
Det finns riktvärden säger han också - men de är uppmätta för någon som inte har medicin.

Själv har jag lyckats komma igång med träning så mkt vi hinner.
Vi har också barn men ser till att gå till gymmet/träningspass en gång i veckan var. SAmt gärna några promenader per vecka, hela familjen.
Men finns inte orken är det inte lätt.
Det vore såklart en ide att ha en träningsmaskin hemma. Då tror jag på en sån med "stavar" så att man får röra armarna också.

Alltså, jag blir så ledsen när jag läser vad din läkare säger för det visar ju att han inte har någon koll alls! Läs listan som finns på här: thyroid.se/content.php&CatID=3 och du kommer att känna igen dig i mycket. Din läkare skulle kunna börja med att läsa på i FASS om Hypothyreos till att börja med eftersom han inte verkar veta ett skvatt om sjukdomen.

Detta är tyvärr inte ovanligt och på sätt och vis kan jag förstå att de inte kan kunna allt, men då kanske det är en idé att läsa på lite? Jag är rätt övertygad om att det handlar om prestige också, rädslan att framstå som en dålig läkare om man erkänner att man faktiskt inte vet till 100 %. Man _ska_ vara allvetande som läkare, även om det inte finns en människa i världen som kan vara det.

Ang. min vikt så hände ingenting förrän jag kommit ner riktigt ordentligt i mina TSH-värden. Jag var under 1.0 när det äntligen vände. Nu har jag spontant gått ner 4 - 4,5 kilo ungefär (jag mäter rumpan och de måtten visar att jag gått ner - dessutom har jag gått ner 0,5 kilo sedan inskrivningen). Jag orkar äta igen så det är inte så att jag svälter mig precis. Tvärt om, jag äter bättre än på flera år.

Men det är väl så att när ämnesomsättningen väl fungerar igen och jag är piggare så smyger kilona av på samma sätt som de smög på mig utan att jag i mig själv gör något. Dessutom har jag en sisådär 20 kilo kvar att ta av så jag är inte särskilt orolig att det är så här nu att jag gått ner lite. Nu under v 20 till v 30 kan det mycket väl bli så att jag börjar gå upp eftersom det är då man verkligen ökar på grund av bebben. Vi får se vad som händer.

Soffeli skrev 2008-09-03 09:23:48 följande:

Jag funderade på det men de är lite dyra och vi har det inte så fett just nu så det slutade med att jag köpte ett par bra gympaskor, ett par stavar och en billig mp3-spelare istället. Jag gör som jag brukar helt enkelt, biter ihop tänderna och trotsar regn och rusk... Tyvärr så fick jag en jäkla dipp i järnvärdet så nu har jag inte gått på 2 veckor drygt (ett tag flåsade jag ju så in i vassen att jag inte kunde gå uppför över huvud taget ens långsamt utan att behöva stanna) men det har vänt nu så jag kommer att ge mig på dem igen.

Jag brukar gå 1 timme (har en runda så skulle det ta längre tid senare när magen blir tyngre så kommer jag fortfarande att gå lika långt iaf) i en så rask takt som det känns bekvämt. Det gör jag i två dagar och sedan vilar jag en dag. Jag använder också en stegräknare och försöker få till ett snitt på 12000 steg om dagen (antal steg i veckan utslaget på 7).

Jag är ju egentligen van att röra på mig rätt ordentligt så det här är ju småpotatis jämfört med när jag jobbade t ex. Trädgårdsjobb och cykeltransport till och från jobbet gör ju att man får röra på sig en hel del och då är ju lite powerwalk med stavar och 12000 steg om dagen rätt... futtigt. *skrattar* Men det gör ju att jag kommer igång igen och det är det viktiga.

Jag har varit o lämnat prover idag imorgon vet jag om vi kan starta verkstaden eller vi får vänta *spännande*

Hej!

Jag hoppar in i den här tråden också! Jag har inte läst riktigt alla inlägg så jag kanske frågar saker som ni redan har diskuterat.
Jag fick veta att jag har hypotyreos när jag var i tredje månaden, nu är jag i sjunde. Men så mycket mer fick jag aldrig veta, bara att jag skulle äta Levaxin så skulle allt bli bra. Jag fick aldrig träffa någon läkare, blev bara uppringd av en stressad läkare som sa att jag skulle äta Levaxin och att jag skulle vända mig till min barnmorska om jag undrade något. Men det var först efter att jag börjat ta medicinen (äter nu 100 mikrogram) som jag började må dåligt. Är det någon annan som varit med om det? Jag hade visserligen gått upp rätt mycket i vikt innan fast jag tränade, och känt mig frusen, men när jag börjat medicineringen blev jag otroligt trött, kunde sova hur mycket som helst men var aldrig riktigt pigg, gick liksom omkring i dvala. Jag blev också väldigt deprimerad, kände inte alls igen mig själv, och tappade hår i stora tussar. När jag försökte förklara för min barnmorska att jag mådde dåligt blev jag bara avsnoppad och fick höra att det inte hade något med Levaxinet att göra! Just då orkade jag inte stå på mig, men nästa gång jag träffade henne tog jag upp det, och då visade det sig att hon inte visste ett dugg om sköldkörtelsjukdomar! Något ska väl en barnmorska ändå veta?! Så nu ska jag äntligen få träffa en läkare. Det borde jag ju ha fått göra i april! Jag blir så arg när jag tänker på det. Nu mår jag iallafall bättre och känner mig piggare.

Skönt, nu har jag fått skriva av mig lite!

Tänker på er andra!

Arka.
Jag tycker att du blivit dåligt omhändertagen. Du borde som gravid få dina värden kontrollerade ung. var 4e-6e vecka. Ring till din vårdcentral eller kosta på dig en privatklinik för att vara säker på att du får rätt hjälp, åtminstone under graviditeten.

Dina symptom låter som hypotyreos-symptom men inte pga medicinen utan just pga sjukdomen.
Kroppen hänger inte med i svängarna så fort så dina symptom försvinner med tiden när kroppen vant sig.

man brukar inte heller ge en patient 100 ug direkt, utan stegra dosen stegvis, 25, 50, 75, 100 över ett par månader eller mer. Men pga din graviditet och att hormonet då är extra viktigt valde de att ge 100 direkt. Din kropp kan såklart reagera på den snabba förändringen också.

Du borde verkligen gå och få dina värden kontrollerade nu. Det kan ju vara så att 100 ug är för mycket för dig och då mår du inte heller bra.

Lycka till!!!

Arka
Ser att du har en läkartid redan och det är super. Stå på dig nu och se till att bli kontrollerad ordentligt åtminstone den sista delen av graviditeten.

Hej Soffeli och tack för svaret!
Jag var nog lite otydlig. Jag har tagit flera prover på vårdcentralen, och jag började på 25 ug. Jag menade inte heller att symptomen skulle bero på Levaxinet. Det jag menade var att det hade varit bra att höra från läkaren eller barnmorskan att man kan få fler symptom efter att man börjat medicineras och att det faktiskt kan ta några månader innan man känner sig bättre.

Nuffsan: fan vilken korkad läkare. Håller med 3fraimsdotter att du nog ska be din läkare kolla i fass innan han uttalar sig alt söka lite på internet om sjukdomen.

Tjejer nu fattar jag varför min läkare hela tiden tar sockerprov på mig. Jag trodde i min villfarelse att om man hade diabetes så var risken högre att man kunde drabbas av ssk sjukdom men inte tvärt om. Snacka om att vara trög....:-/

Arka: vilket dåligt bemötande från vården. Se nu till att få ordentlig information vid läkarbesöket och sök på nätet om du inte gjort det.

Nehe.. nu ska jag ta mig en lur, har jobbat för första gången idag och jag är helt slut.

Kram på er.

Min läkare vill att jag tar blodstatus när de ändå kollar tsh och t4. Det enda han gjort bra hitintills...
Litar mer på min allmänläkare...

Har en riktigt trög dag idag... trött, huvudvärk, yr och kramper...
Får ta hand om min lillkille som precis vaknat... Han är förkyld och rätt sur...