Vågar inte ens ringa :(

Vet hur det är. Jag kan inte själv.

Du kan ju börja med att skriva ett brev som du skickar ut, och sen några dagar ringer du och frågar om det fått brevet. Då har man ju en fråga och då tycker jag det är lite lättare, för då har de läst vad det handlar om och kan svara på om de behöver/vill ställa upp med praktik eller jobb.

Du är inte ensam om att lida av telefonfobi.

Numer skäms jag inte för att erkänna det.

Jag tycker det är vedervärdigt att ringa!
Hjärtklappning, illamående o tårar. Nä, fy 17!

Vilket påminner mig om att jag måste ringa tandläkaren för min dotter klagade på en tand i förrgår....

det enda du kan göra (tycker jag) är att öva öva öva... bestäm en tid att tex mellan kl 10 och 11 så SKA du göra tre samtal. Ta bara hitta-på- samtal, som tex ring och fråga sj om tågtidern, ring om busstider, om öppettider på nån butik eller om de har en viss vara. På så vis blir det inte samtal som är viktiga för dig och då minskar pressen att du ska göra fel, plus att du vänjer dig vid att prata i telefon och göra de där samtalen.

Har precis samma problem=/

Ja det är hemskt att ringa....mår skitdåligt av detta. Funderar på att skriva istället, men är lika dålig på det tyvärr. Kan man be någon annan ringa åt en? Fast det känns ju lika dumt...det är väl bättre om man klarar av att ringa själv. Å vad jobbigt det är, varför ska en sådan simpel sak vara så hemsk :(

Ringa och fråga om tågtider och sånt kanske jag ska pröva...jag är så rädd att få panik bara. Då slänger jag på luren istället och det är ju inte bra iheller..men jag ska försöka. Men usch så svårt det är..mår redan dåligt av att tänka på det..

det lättaste är att skriva ner vad du ska säga, då är det lättare att läsa upp det när du väl sitter i telefon

Jag har inte alls det problemet men kanske kan jag ge lite hjälp ändå.

Som nån föreslog, skriv brev, eller mail.

Var ärlig, tala gärna om i mailet att du har svårt för att tala i telefon och väljer därför att skriva ett mail för att ha något att återknyta till. Ärlighet varar alltid längst, jag och min sambo har båda varit i anställande positioner och rent spontant så vinner ett besök eller telefonsamtal men har det föregåtts av ett brev/mail och personen sen ringer upp och frågar om man har läst brevet och hur man ställer sig till saken så är det absolut bäst.

Kanske kan du ha en kompis med dig som sitter intill och håller handen, stöttar och peppar. Saker som jag har panik över, tex tandläkarbesök blir alltid mycket bättre om någon följer med och bara är i samma rum.

Gör det till en liten mysstund, duka fram kaffe, nån god kaka och mys lite. Belöna dig för att du vågar, för det kommer du att göra.

Sen undrar jag om du vet VARFÖR du har den här fobin? För det är ju en ganska jobbig fobi antar jag?? jag har fobi för höga höjder men det är ju inget jag utsätts för i dagliga livet, telefonsamtal är ju ett ganska vanligt inslag i vardagen det måste vara skitjobbigt. Hur löser du det när telefonen ringer till dig?
Försök reda ut orsaken till fobin så kommer du komma längre.

Vad jag har fått höra vad gällande mina fobier är att man ska utsätta sig för dem, i lagom dos. Nån jäkla puckopsykolog ville att jag (med anledning för min spindelfobi) skulle gå in hos nåt zoo och sitta med 50 st håriga tarantellas runt mig.. INTE AKTUELLT liksom, däremot på lantstället utsätts jag för dem äckliga kräken, kan fortfarande inte döda en spindel eller ens bära ut den, men jag accepterar dem och så länge de inte rör mig så klarar jag umgänget fint.
kanske skulle du börja öva med lite nonsens-samtal.

tex.. ring turistbyrån i nån stad (behöver inte vara din egen) och ställ lite frågor om kommunen.

Ring biblioteket och fråga om nån konstig bok (sök upp nåt udda ämne på nätet)

Ring nåt förlag och prata tidningsprenumerationer, fråga efter erbjudande och liknande.

Ha gärna en vän med dig även när du övar.

Hoppas verkligen att det löser sig för dig TS (och för er andra med de problemen) måste vara oerhört jobbigt när en rädsla hindrar en i vardagen, kan tänka mig att många inte heller förstår er rädsla.

lycka till

Håller med om att det är träning som gäller. Jag hade väldigt svårt att ringa upp okända förut. Sedan fick jag en chef som pushade på mig att fixa viktiga saker själv på jobbet.Istället för att hon som chef skulle göra det. Ta kontakt med olika företag och viktiga personer mm.
Och vet du ts. Alla var faktiskt snälla och lyssnade på vad jag hade att säga.
Jag gjorde såhär i början. Jag skrev upp exakt vad jag skulle säga. Och vilka frågor jag skulle ställa. På det viset kända jag mig trygg och hade en bra grund för mitt samtal.
Numera har jag inga problem alls att ringa spontana viktiga samtal.. Jag växte oerhört av att "tvingas" ringa själv..
Och vad skönt det känns efteråt, när man inser att det inte var så farligt. Men jag kan lova dig ts att min puls var hög och hjärtat slog frivolter i bröstet i början..