Vågar inte ens ringa :(

tillägg... be inte nån annan att ringa.. men nån annan kan ju hjälpa dig att formulera ett brev/mail. Det märks ju inte om nån annan skrivit åt dig.

Tack för alla era svar, ni är så gulliga! Jag vet inte varför jag har denna fobi..men jag antar att den bottnar i mitt usla självförtroende. Jag tänker hela tiden på vad andra ska tycka om mig, om jag duger osv. Jättejobbigt. Har kontakt med psykolog men det har inte hjälpt mig att våga ta såna samtal än..jag kan hata mig själv ibland, jag VILL ju ha jobb, jag VILL ju kunna våga ringa. Så läskigt..ringer det hem till oss får sambon svara. Jag kan svara om det är någon i min familj som ringer, typ syskon och så..Annars är det jobbigt.

usch...har försökt ringa och fråga efter praktik idag..men så fort jag slagit numret får jag panik och lägger på. Gråten kommer. Jag hatar detta. Vill kunna ringa, måste göra det också men jag är så rädd :( Hur ska jag göra för att klara av det? Mår verkligen skit. Måste helst ha fixat praktik, eller iaf ringt inom två veckor. annars blir väl min handläggare sur..å vad jag hatar mitt liv just nu. Ville bara skriva av mig.

Jag hade lite samma typ av fobi som du men inte så stark. Sen fick jag ett jobb där jag bara måste ringa till folk flera gånger om dagen. Det var hemskt jobbigt, och jag satt med bultande hjärta och bara stirrade på telefonen och gjorde flera falska försök.

Det enda som hjälpte mig var att skriva ner vad jag skulle säga.

Efter att ha haft det jobbet i fem år är jag nästan inte alls rädd för att ringa mer, bara lite om det är något jätteviktigt.

Vet hur du känner det. Jag har jättesvårt för att ringa till folk och jag är i samma situation där jag måste göra det för att få jobb.

Men det är bara telefonbiten eller överhuvudtaget detta med att prata och söka jobb. Kan inte med att gå in och söka jobb personligt heller.

Jag har också helkasst självförtroende med mobbing bakom mig både i skola och på arbetsplats. Har varit sjukskriven i många år efter utbrändhet också så jag tror definitivt inte på mig själv.

Men när jag har haft jobb så har det varit som lärare och det är inga problem. Jag jobbade inom vuxenutbildning och det var inga problem att stå inför folk att prata. Knepigt det där. Har även jobbat inom tupperware utan problem och jag kan utan problem ställa mig inför 100 pers och prata. Men söka jobb klarar jag inte fast jag måste!

Har sökt på ett ställe och det var via e-post för de ville ha det så. Det var en spontanansökan som det heter och de svarade att rekrytering börjar i slutet av sommaren inför höstsäsongen (stor butik som säljer allt). Hoppas de vill ha mig!

Jag förstår dig, TS. Jag hade samma problem och kan fortfarande få "återfall". Men jag tycker att du har fått bra tips här, bästa att ringa småsamtal som du inte behöver få ut nåt av. Då vänjer man sig. Ring ett par sådana innan du ringer för praktik, då har du klarat två så är du mer trygg i ett tredje - lovar!!

Hur kom jag över mitt problem? Det kom med ett bättre självförtroende, i situationer då jag tänkte mer på mig själv än andra, gjorde de saker JAG ville (flyttade bla utomlands tre gånger). Men det tar ju också sin lilla tid... Men som sagt, prova ring till olika kundtjänster. Det roliga är nämligen att det är just det jag jobbar med nu, alltså jag pratar i telefon hela dagen lång!! Vi som sitter där är vana vid alla olika sorters människor, och vi är utbildade i service så det blir inget otrevligt bemötande bara för att du är nervös.

Lycka till!

Fått många bra tips här jag vet..men det är ändå jobbigt. jag vet att jag måste ringa, men jag har försökt att skriva ner också, men det är som om jag "fastnar" på pappret, kommer inga bokstäver liksom. Känner mig usel. Har ju jättedåligt självförtroende med, som jag haft länge. Det blir värre för varje dag som går när jag inte ens vågar ringa. Och jag vet inte var jag vill ringa iheller..för jag har ingern direkt aning om vad jag vill göra, känner mest panik att jag måste ha ngt för att jag måste typ.

Vet hur det är, JOBB är det värsta av allt att ringa till, andra ställen klarar jag, men just jobb. Jag vet inte vad jag är rädd för, att gör bort mig tror jag. Men det sträcker sig nog längre än så.
För att ingen ska missförstå mig: Jag VILL ha jobb. Jag vill verkligen det. Men jag är rädd för att få ett. För att gå på intervju och vara ny på ett arbete är nästan lika illa som att ringa. Usch.
Fast samtidigt när jag tänker realistiskt på det så gör jag bort mig så får jag ju inte jobbet och slipper människorna där. Går allt bar och jag får jobbet så har jag ju inte gjort bort mig. Men det är så svårt...

Försök hitta viljekraft, för det är ditt huvud som spelar dig ett spratt. Gör allt utan att låta dåliga tankar komma in, bara slå numret och håll i luren. Jag VET att detta är svårt men det är lite som att doppa sig i kallt vatten. Du och ditt huvud är det enda som hindrar dig att göra det och om du gör det snabbt är det också över snabbt. Ju längre tid du väntar ut det, desto värre mår du. Du kommer att få en riktig boost i självförtroendet när du klarat av det där första samtalet.

Håller tummarna för dig, du klarar det!!

Ni är underbara här inne. Men jag fattar inte hur jag ska våga! Hur gör man? Hur säger man? Var ska jag ringa då...måste leta upp ngt ställe först, bor i en liten skithåla med..tycker det är svårt att hitta ngt då..

Anonym (rädd) skrev 2008-07-29 11:17:30 följande:

Ring till Onoffs kundtjänst och fråga om de har guitar hero i lager i affären i Helsingborg

(el dyl hihi)

Okej, ska försöka ringa ngt sånt samtal..nervöst bara! Men sen då, när jag ringt? Går allt bra måste jag hitta ngt ställe att fråga om praktik/jobb på. Har verkligen ingen aning..skulle varit kul att vara på posten, tidningsbärare eller ngt sånt. eller ett ställe med blommor kanske? Å vad svårt det är..måste våga.

Anonym (rädd) skrev 2008-07-29 11:59:38 följande:

en plantskola hade ju säkerligen varit jätteroligt! tänk på att tidningsbärare ofta jobbar nattetid... men visst verkar Posten helt okej också Prova ta en praktik där du får möjlighet att träffa folk, då kommer du också att bättra på din självkänsla. Det finns inget roligare än när man har en riktigt nöjd kund

Ts ta kontakt med spyket du har mest troligen samma typ av socialfobi som jag. Det går att föröska bota själv men det tar mycket längre tid. Jag fick min diagnos förra veckan och nu på torsdag ska jag på första samtalet med spykologen. Det har tagit mig 8 år att bara ta mod till mig och be om hjälp för min ångest och min socialfobi. För mig har det gått så långt att jag börjat ha självmordstankar bara för att få slippa ta kontakt med andra människor via telefon eller öga mot öga.

Jag förstår absolut hur du känner dig och jag vet hur jobbigt det kan bli att göra såna enkla saker som att bara ringa ett litet samtal.

Jag har kontakt med en psykolog, har bara träffats 3 ggr än. Pratar mkt om mitt problem och min ångest för allt :( det kommer ta tid att övervinna detta jag vet, men jag vill ju så gärna klara av det. Idag klarade jag av att ringa en djuraffär och frågade om ett speciellt halsband för hundar. Det var skitjobbigt men det gick. Men ringa och fråga om praktik eller jobb är en helt annan sak, vet inte varför men jag hatar det, lider av det. Vill ju ha jobb men hur ska jag få det när jag aldrig vågar ringa. Måste hoppas att denna fobi försvinner, eller iaf blir bättre. Så himla jobbigt!

Usch.. Har oxå varit sånnen.. Haft svårt å ringa till ställen man måste. Nu mer så tar jag bara upp luren, slår nummret och pratar i den ordningen det kommer.. Hehe..
Annars så kan man juh skriva ner vad man ska skriva. Stödord heter det visst.

Men.. har du inte berättat för din handläggare om ditt problem?????

Då borde den kunna ställa upp och hjälpa dig, om inte annat sitta intill och stötta.

Tycker du ska ta och snacka med handledaren omgående innan h*n blir sur för att du inte skaffat praktik.

PS du kan ju ringa övningssamtal till tex 118118 och fråga efter olika telefonnummer.. hehe..

Har försökt prata med handläggaren..men han är en riktig surgubbe, tycker det är sårt att prata med han. Går jag till arbetsförmedlingen kan jag inte prata med någon annan då i stället? Måste det vara ens egna handläggare? Jag gillar han inte alls. Den jag hade innan var mkt bättre, förstod mig på ett annat vis och var alltid glad och vänlig. Tyvärr blev han förflyttad till annan ort :( detta är ett jätteproblem och jag känner mig så usel..har ännu inte vågat ringa någonstans, försöker skriva upp vad jag ska säga med. Rädd att det ska låta fel och stelt liksom. sen är det ett problem till..var ska jag ringa? Jag måste ju ringaa på ngt jag vill också ju, men vad...usch, hatar mig själv. Vet att det bara är jag som kan göra ngt åt min sits med..

du kan aboslut be att få byta handläggare.. Kanske till och med din psykolog kan hjälpa dig med detta.
När man har en sådan typ av social fobi är det ju EXTRA viktigt att det verkligen funkar med den handläggare man får, det är ALLTID viktigt men för tex mig som kan snacka för mig mer än väl så gör det inte så mycket om det skär sig, jag fixar att säga ifrån liksom.. men för dig då som tycker sånt är jobbigt, att dessutom få en handläggare som inte han sätta sig in i din problematik- det kan ju bara gå åt helvete.

Tycker du ska prata med någon i receptionsdisken på din AF och be att få byta, alternativt skriv ett mail och be att få byta.
Det är inte så noga med formulering för en sån sak, och kanske som sagt kan psykologen hjälpa dig med en formulering, eller en kompis.

Atarax kan hjälpa dig att övervinna de värsta hjärtklappningarna/ångest när du ska ringa dina samtal.. Tar du någon medicin?