Ångest & hypokondri =(

Jag står i kö för KBT (tack o lov). Tråkigt nog är systemet så dåligt att väntetiden är för lång. Redan vätnar i 1 år, och vet ännu inte när det ska påbörjas. Har en samtalskontakt även, känns skönt att ha n¨ågon att prata med, men hypokondrin är lika stark ändå. Jag kan även själv skratta åt de ibland, för att jag vet hur duktig jag är på att förstora saker, men det är verkligen jätte svårt att låta bli att tänka på de när man ahr dagar ¨då man knappt kan resa sig ur sängen för att halsen är spänd och man har svårt att andas (känns de som). Som du sa med graviditet så tränar jag ibland och de känns då skönt att skyla på träningsvärk, tex när man har ont i bröstmusklerna. Men de gånger man itne har svar så inbillar man sig de värsta.

Det blev som värst för 2 mån sen när min mor fick hjärtinfark, Ung, frisk och kry, lever o äter bra osv osv. dagarna efter kom mina spännignar i hals och arm, och har suttit i varje dag sen dess. Jätte jobbigt. och självfallet tror jag en hjärtinfakt ska hända mig oxå, pga att henens symptom va som det jag känner nu.

Nee fy för hypokondri, hemskt vad ens psyke kan utsätta en för.
Varje dag vaknar man och hoppas att man ska få må bra. Men då börjars alla känningar igen och håller i sig hela dagarna. *suck*

Jag har bett om någon sorts medicingering, men min läkare som skriver ut åt mig har varit på semester, så jag får tar det i augusti när dom är tillbaka igen. Är lite envis när det gäller mediciner och vill helst klara mig utan, men har isnett nu att jag skulle behöva en liten dos av de för en lugnare vardag med mindre oro.

Jovisst så tänker jag ibland, tex "nu har jag mått si och såhär i 2 veckor och inget ahr hänt". Men då blir det att man inbillar sig kärlkramp, man är så duktig på att hitta något annat. För kärlkrampor behöver ju inte alltid sluta i infarkt.
Mycket är för att min mamma kände av kärlkramp 2 dagar innan det inträffa. Då i armar och hals. Just arm och hals är mina värsta besvär just nu. skillnaden är ju att jag haft et snart 2 månader, och fått svar av läkare att iallafall halsbesvären beror på spända muskler och psykiskt, oro m.m. Armen beror på muskelaturen och nerver. Men duktig som man är ska man ge sig fan på att det är något allvarligare. För varför försvinner det inte?! det är ju det som tär på en.

Jo antagligen är det ju så, spänningarna har blivit lite bättre, men man vågar ju inte hoppas på att det håller i sig. Och under tiden finner man andra besvär som har med halsen att göra.

Ja men precis, jag hade ju tänk mig någon sorts medicinering tills KBT kommer igång. Kan ju inte bi värre iallafall, bara man hittar rätt medicin, har testat vissa sorter som itne alls funkat för mig. Sen är jag väldigt skeptisk mot mycket, och intalar mi att inget ska hjälpa. Vilket oxå gör att effekten inte biter riktigt. Ens psyke kan verkligen styra ens liv.

Jag försöker hitta på så mycket som möjligt trotts mina obehag. Och rädsan kommer och går även under aktivitet. Men helt kalrt bättre än att låsa in sig. För 1 mån sen ca va jag så dålig att jag itne ens kunde gå ut. Jag kände mig jätte sjuk och kunde kanppt resa mig upp. Usch va hemskt det va!

Sen är det ju så att jag har måånga problem. Inte nog med hals och värk i armar. Utan yrsel och svaghet i benen tex. Det gör ju oxå det jobbigt att va sysselsatt, Man känner sig mör och vill bara lägga sig! Det är ju delvis psykiskt de oxå. Sen tillåter man sig att känan sig trött osv osv..

Det som nog är böand de jobbigaste med allt är att skilja på psykiska problem och fysiska. Hur vet man vilket som är vad liksom?! För man Känner ju vad man känner. Det är ju det som gör de farligt med att gå till läkeren, och hittar dom inget. Så sitter man och letar upp något annat som kanske kan va orsaken till det man känner!! Man letar och letar, och udner tiden tär det på en.

Det Du skrivit kunde jag själv också skrivit!!! allt med hals, svaghet i benen, yrsel, jaa You name it.... Jag har fått akupunktur, & går nu hos en naprapat, jag kan LOVA DIG att jag nästan grät när jag gick därifrån HELT SYMPTOMFRI!!!!! Tyvärr går det ju inte över bara  sådär, men jag är en bra bit på vägen.
Pröva det, det är ju värt ett försök

Jag går till en akupunktör =) Har gjort ett par behandlingar nu. Spänningarna i halsen har blivit liiite bättre, men en bit ifrån helt bra. Nu kan jag iallafall sitta utan att behöva hålla hakan i handen, va så pass spänd att muskelaturen inte orkade hålla upp huvudet. fruktansvärt! Svaghet i benen ska jag ta upp med honom oxå, se om han kan hjälpa mig med det. Åhh, jag vill oxå bli sympomfri, jag hoppas varje gång jag går därifrån att allt ska vara bra. Är det itne de så bli jag så skeptisk =(
Vad gör en naprapat?

Okej Jag går ju till kiropraktor ibland också. Verkar vara lite av samma sak?! Han besöker jag vell 1-2 ggr i mån. Och akupunktör 1-2 i veckan. Ska snart börja sjukgymnastik oxå verkade de som. Hoppas verkligen detta får en att må bättre.

Sant som du säger med hur man tänker, jag känner ju hur mina ben viker sig om jag intalar mig att jag absolut inte kan gå mer.
Det handlar mycket psykiskt. Sjukt vad det kan göra med en!