dumpad

Ajdå xXx.

Tänk på att efter regn kommer solsken. Även om det kan vara svårt att tro det. Jag hoppas att det är så i alla fall.

Själv står jag i ingemansland. Kan bli dumpad när som helst känns det som eftersom han fortfarande bara tänker på henne fast vi skulle försöka igen. Jag älskar ju min man. Eller så kastar jag ut honom, vilket också är svårt. Vet ingenting.

Hur kunde livet bli så här? Vad har jag gjort för fel?

Just nu mår jag skit. Stackars mina barn.

Han säger ju att han inte kan sluta tänka på henne. Han älskar ju henne också fortfarande. Åh vad jag hatar honom när jag hör det. Vill bara kasta ut honom och börja leva igen, men älskar den saten. Åhh jag blir tokig!

TS skickar många kramar till dig. Allt blir säkert bra någon gång i framtiden. När det blir får vi väl se. Lycka till med flytten!!

Jag ville också klippa av allt hår, men jag blonderade mig istället som om det vore bättre. Inte vet jag. Men gjorde något nytt i alla fall. Ser verkligen inte ut som mitt gamla jag. Vill ju må bra.

I natt dumpade jag min älskade man. Det gör så ont och jag bara gråter. Men han kan ju inte sluta tänka på henne hela tiden. Kan inte leva så. Tog av mig mina ringar. Allt är slut. Jag som älskar honom över allt annat på denna jord samtidigt som jag hatar honom så mycket. Vet inte vad jag ska göra. Nu är jag helt själv och förkrossad. Orkar inte leka charader längre. Vill bara må bra. Hoppas bara att jag gjort rätt.

Vår bröllopsdag är på tisdag. Den dagen, vad ska jag göra då? Gräva ner mig?? Vad ska barnen göra då? Klarar jag det här nu?

Hatar att jag älskar honom. Han är den jag älskar mest och hatar mest på denna jord. Jag bara gråter för det gör så ont i mig. Har jag verkligen gjort rätt?? Barnen vet inget än. Men jag hoppas att jag kan leva med mitt beslut.

Ska försöka vara stark, men just nu finns det inget att stå på. Allt känns bottenlöst. Jag vet att jag måste kämpa för barnen. Hade jag inte dem vet jag inte om jag skulle vara i livet nu.
Mår pyton. Överallt handlar allt om att man är två som delar allt. Läser om sex och kärlek att dela med någon. Jag har ingen. Jag är själv, hur hemskt är inte det. Hatar att vara själv. Vill ha någon att krama om.

Jag kräver inte mycket av livet. Bara någon att dela det med. Pengar och rikedom är inget mot att han någon vid sin sida.
Vågar inte älska mer. Lättare att hata, men vill inte bli en bitter gammal kärring. Nu låter jag last gammal, men är bara strax över 30 och har inget att leva för. Jo, barnen. Men ska jag leva själv resten av mitt liv nu?? Vad händer? Jag som var så lycklig och hade allt jag någonsin kunde önska mig. Hade jag det för bra?? Vad var felet??? Många frågor i huvudet.

Tack alla som bryr sig. Jag behöver verkligen det för att klara mig.

Jag vill också vara lika långt kommen som du. Orkar inte vara där jag är just nu. Många kramar till dig Who knows.

Jag är varken stark eller modig. Jag gör bara vad jag måste för att överleva. Jag hatar att leva. Vill gå och dränka mig. Vil inte finnas till längre. Klarar inte mer.
Och så hör man ett barnskrik och vet varför man inte ligger död och begraven. Jag måste ju ta hand om mina 3 barn. Den minsta ska nu om 2 veckor skolas in på dagis. Han är så liten och förhoppningsvis förstår han inget, men han känner att mamma inte är sig lik. Han kramas och försöker få mig att skratta och vara glad. Vilket han klarar av rätt bra. De andra två går i skolan och dagis redan så det är lillkillen och jag på dagarna. Vilket gör det lättare för mig.
Vet inte vad jag skriver längre. Kanske får ni läsa samma sak om och om igen. Men jag måste skriva, måste få ur mig allt. Vill må bra. Hatar och älskar min man. Miljoner tårar fäller jag hela tiden. Verkar inte finnas något slut.
Ska försöka sova nu, fast jag vet att jag inte kan.
Kram på er. Kul att man ser att allt kan ordna sig även om det kan ta tid.