dumpad

Jag skulle nog inte vilja säga att jag har gått vidare men jag har insett att jag inte kan gå tillbaka...

Kram

Sådan där ångest kan jag också ha. Men vet du vad, det är ingen idé att ha det för det är ingen annan än du som skänker det en tanke ändå. Njut istället av att du fick hångla och se det som en vinst - det finns andra killar därute och de vill ha dig!

Anonym (ledsen) skrev 2008-09-15 21:34:06 följande:

Jag håller alla mina tummar för dig! Fast jag är grön av avund

Who knows skrev 2008-09-16 07:36:11 följande:

Men då vet du ju om det och då kan du jobba med det. När du lär känna honom lite bättre (eller om du redan gör det) kan du ju faktiskt säga det till honom.

När jag var i yngre tonåren så var min pappa döende. Jag trodde aldrig att en förälder kunde överge sitt barn och efter det var jag livrädd för att vara själv. Jag bestämde mig då för att aldrig bli beroende av någon igen för då kan man aldrig bli lämnad ensam. Detta har lett till många bråk mellan mig och min förra sambo eftersom han aldrig tyckte att jag släppte in honom. Då berättade jag allt. Det om något förde oss närmre varandra. Men det är svårt det där...

Fy vad tråkigt att det inte går bra för er. Fast det är ju skönt TS att det verkar gå åt rätt håll för dig.

Jag har mått rätt så bra, varit utomlands en sväng och njutit av livet. Men, när jag var där skickade han mess om hur mycket han saknar mig. Jag blev glad och så sågs vi ibörjan av veckan, vi sov ihop men vi gjorde inget. Nu är jag tillbaka på ruta 1 igen. Jag vill ha honom mer än någonsin och han svarar inte på telefonen eller är riktigt sur på rösten om han svarar. Jag vet inte vad han vill och jag orkar inte med bergochdalbanan. Jag orkar heller inte vara stark och be honom att inte höra av sig. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra nu.

/Förtivlad

Ja fy och usch. Vad skönt att det känns rätt.

Nu svarar han inte när jag ringer, knäpp som jag är får jag genast upp bilder i huvudet på att han är hos en annan tjej nu. Suck, varför kan jag bara inte få ut honom ur mitt huvud, och framförallt ur mitt hjärta

Who knows skrev 2008-09-25 20:46:02 följande:

Åh, nu ringde han... Nu var han trevlig och riktigt kvittrade på rösten - hur ska jag orka med det här??? Snart får jag nog ställa ett ultimatum, men jag vet inte om jag kan ta konsekvensen dock...

xXx

Vad kul! Hur går det - har ni setts mer?

TS: Fy 17, jag kan inte andas bara när jag tänker tanken på att han faktiskt kan träffa någon annan...

Vet ni att jag måste ha världens otur med killar. Nu har jag träffat en kille genom några vännen men, en nära vän har varit riktigt kär i honom Den soppan vill jag inte ge mig in i så jag har lovat att backa. Katten, jag tror att jag skall leva i celibat resten av mitt liv

TS
Vad skönt att terapin är bra, jag har själv gått till en när jag var yngre men det var pga sjukdom i familjen - kan inte förstå varför alla är så emot det. Det hjälper ju en att ändra sitt tankesätt på ett positivt sätt.

Jag vet inte riktigt vad den här killen tycker. Det har liksom blivit lite krångligt allt. Han tycker inte att det som hände mellan min kompis och honom är av betydelse men tycker min kompis. Usch, jag har bestämt mig för att avvakta och se var det landar. Jag tror att han är lite nyfiken på att se var det kan leda...

Var hittar du alla killar???

Nu är jag allvarligt talat orolig för det manliga släktet (ta det med en nya salt )

Jag var ute igår, träffade en trevlig kille, dansade lite, kollade fingret - ingen ring (se, något har jag lärt mig ) och tänker att det är fritt fram. HAN tar alla initiativ och vi pussas lite (harkel, harkel)... Vad känner jag på hans hand??? Jo, en RING! Han var gift och ville ändå fortsätta trots att jag kommenterade det. Det fanns inte på min karta i alla fall (att fortsätta alltså).

Vad katten, står det i min panna "Blond tjej som gärna tar gifta män"??

Vad trevligt att vissa av er här mår bättre! Och dejtar

Nu har han varit på kryssning. Jag har sett bilder på honom hånglades med en annan. Känns tungt. Varför kan jag inte släppa honom? Varför har jag fortfarande känslor för honom? Åh, jag vet ju inte ens om jag vill ha tillbaka honom men jag vill ju inte förlora honom...

Jag ska ut på fredag (fest och sen utgång) och då vet jag att jag inte kommer sakna honom. De är de ensamma kvällarna och mornarna som är det tuffa för mig.

Hur mår ni annars då?

kramkram

Tack tjejer! Ni är precis vad jag behöver!!!

Haha, det är ju inte lätt det här med ringar. Förstår inte hur man skall göra det smidigt. Titta efter. Det känns ju nästan lite pinsamt och den senaste kämpade ju för att dölja ringen. Hur gör ni?

KRAM

Jag har skickat världens längsta mail till honom och talat om hur jag känner. Kände att jag var tvungen, nu har jag gjort allt jag kan. Nu har jag fått tala om mina känslor. Nu kan jag inte göra mer för tillfället och känner mig rätt harmonisk faktiskt.

Han ringde upp mig när han hade läst det och vi pratade lite. Han sa att ha inte vet någonting men uppskattade det i alla fall. Några timmar senare plingade det på dörren och han stod där. Han sa inget utan gav mig bara världens största kram.

Det här var några dagar sen och vi har inte hörts efter det. Kanske hörs vi inte igen, eller kanske så blir det vi igen. Jag känner mig i alla fall lugn och rätt lättad just nu. Jag tror att det är han som funderar och funderar...

Hur mår du själv ts?

Usch, nu är det inte kul här...

Vi har ju sagt att vi ska säga till när vi har träffat någon annan. Jag har känt på mig att han har träffat någon men har tittat mig rakt in i ögonen och sagt att så inte är fallet. Han har ju till och med sagt att han har känslor för mig.

Nu får jag reda på att han har träffat en annan tjej i ca en månad. Under den här tiden har ätit hemma hos mig, kramat mig och sagt att han kanske vill att det ska bli vi igen. Jag vet inte vad jag ska göra just nu... Jag känner mig så lurad och rent ut sagt dum i huvudet. Hur kunde jag hoppas

Tack snälla söta rara! Det värsta är att jag vill ha honom!

Men, idag känns det lite bättre. Jag får helt enkelt avvakta och se vad som händer. Det är inte särskilt kul något av det här...

Hur mår ni andra, hur går dejterna???

Kram!

Jag tänkte bara höra med er som har pratat med någon. Vart har ni vänt er? Jag känner att jag måste få hjälp att komma ur den här situationen. Jag orkar inte må dåligt mer. Jag har får massvis med stöd från mina vänner men jag vill inte belasta dem mer, nu har det ju snart gått sex månader.

Fy, vad det här är tungt! Allt jag vill är att han skall älska mig men han vill ju inte Jag vet inte hur jag skall göra för att släppa honom. Och framför allt sluta att hoppas på att det ska bli vi igen.