Hur bemöta kommentarer från mitt barn om annorlunda utseende?

Jag kan känna rent spontant att gå fram o fråga inte är en bra ide! Har jobbat med en flicka med annorlunda utseende o lätt utvecklingsstörning. Hon mådde väldigt psykiskt dåligt! Hennes självförstroende var i botten o hon var väldigt väl medveten om att hon såg annorlunda ut. När vi skulle gå på stan en dag så bröt hon ihop. Hon ville inte. Hon sa att: Jag är handikappad, jag vet det! Jag har sett det på TV!
Stackarn!!! Därför kan jag känna att jag inte skulle gå fram o fråga! Är barnet i fråga lyckligt omedveten om sitt annorlundaskap så låt det vara så, så länge det går!!!