Hur bemöta kommentarer från mitt barn om annorlunda utseende?

Vid din sons kommentar hade jag nog sagt typ "Oj, men vet du, sådär är det inte så trevligt att säga om folk. Monster är inget trevligt att se ut som. Men visst ser han annorlunda ut."

Om inte mitt barn själv skulle vilja gå och fråga varför nån ser konstig ut, skulle jag inte ta med det. Speciellt inte ju yngre barnet är, eftersom det kanske inte ens är medvetet om att det är annorlunda.

Jag har själv ett barn som ser lite annorlunda ut, och jag vill själv att folk frågar mig om de undrar något, men skulle som sagt helst inte gå fram till nån om mitt barn skulle undra.
Däremot om JAG skulle bli "nyfiken" på ett barn (letar syndrom till min dotter och är nyfiken på andra som har liknande utseende, exempelvis) skulle jag kunna gå fram och fråga. OM jag vore säker på att det faktiskt är nåt annorlunda...

Så sant, så sant!

Det får mig osökt att tänka på en "ur barnamun" jag läste en gång...

Det var en mamma som satt med sin son på en uteservering vid havet. Så sade sonen "Vad kallas de där med svarta huvuden??" och mamman blev jättenervös och funderade svettigt på hur hon skulle förklara att mörkhyade ska kallas för att vara "PK"... Hon började förklara lite vagt, men sonen avbröt henne och sade "De där uppe i luften alltså! De som flyger där, vita med svarta huvuden!".....

Vad säger du om min reaktion då? Att säga att det inte är så trevligt att kalla någon för monster, så som TS son gjorde. För ett monster är ju aldrig trevligt, eller hur?
Däremot är det helt normalt att vara tjock eller lukta svett eller inte ha nåt hår och DET kanske man inte ska schh:a eller säga nåt "negativt" om, som förälder.

Kina: Jag skulle säga: "Jasså, tycker du? Varför då?" och sen beror det ju helt på vad barnet svarar...

Kina: Åh, det är ju som min dotter. Jag tycker att du ska  försöka förklara att det går att leka ändå, om det nu är så att dottern inte tror att man KAN leka med honom...

Och det är klart "man" tycker synd om folk som inte är som andra, men det behöver ju inte vara synd om de som är annorlunda! Oftast tycker varken de eller deras föräldrar/nära synd om dem ju...
Men att förklara det för ett barn, utan att bli krånglig, det är nog inte så lätt...