• ettem

    "förlamad" av epiduralen, någonannan som varit med om samma sak?!

    Efter 19 timmars värkarbete och endast några cm öppen, så valde jag att ta epiduralbedövning eftersom jag kände att jag behövde en paus!
    Läkaren stack först en gång, och då kom det blod i katetern. Sedan stack han en gång till och då gick det bra. Trodde han...
    Direkt efter försvann all smärta och det började pirra i benen.
    "Oj vad det pirrar", sa jag glad som en lärka eftersom jag inte hade ont längre.
    "Gör det?!" svarade läkaren.
    Sedan ville barnmorskan att jag skulle lägga mig från sidan till ryggen.
    "Nä, det kan jag inte" svarade jag. "Jag kan ju inte röra benen längre"....

    Så jag förlorade känseln i benen, och kort därefter fick jag ett blodtycksfall så de tippade sängen neråt. Då följde bedövningen med uppåt i kroppen så jag förlorade sväljförmågan...

    Sedan gick allt jättefort, eftersom sonens hjärtljud gick ner, och innan jag visste ordet av så låg jag på operationsbordet och blev sövd!

    Efteråt sa alla till mig att "det här kan inte hända, du har haft jätteotur".
    Så därför passar jag på att fråga här, där det finns många som fött barn och många som känner folk som fött barn: är det någonannan som varit med om samma sak?!!?

  • Svar på tråden "förlamad" av epiduralen, någonannan som varit med om samma sak?!
  • MrsHawkins

    Har aldrig hört talas om nåt annat fall o jag klarade mig oxå....

  • LenaK

    *Ryser*
    Nej har inte hört om det.
    Man blir ju inte sugen på epiduralen när man hör det där.
    Hur mådde du efteråt??

  • ettem

    Detta hände på natten. Läkaren kom in och började sätta nålen i ryggen vid halv tolv, och sonen är född 23.56, och däremellan hann han sticka fel en gång och allt det övriga.
    Jag blev väckt vid sex på morgonen och då var min sambo med (har inget som helst minne utav det dock!) och sedan vaknade jag till riktigt framåt åttatiden på morgonen.
    Då var sonen på barniva för observation och sambon hade åkt hem för att sova.

    Det kändes ganska sorgligt att vakna upp så många timmar efter sonens födelse, och utan bebis och utan sambo och inte riktigt veta vad som hänt.
    När de sedan kom med bebisen, så kunde det ha varit vilken bebis som helst. Jag kände ingenting för det lilla livet, utan ville bara att min sambo (som fortfarande låg hemma och sov) skulle komma.

    I början var jag hur kaxig som helst, och var bara glad att allt gått bra.
    Idag, ett och ett halvt år senare, känner jag inte alls så.
    Sörjer att jag inte fick vara med när sonen föddes, och att jag missade så många utav hans första timmar.
    Blir jag gravid igen, tror jag inte att jag vågar testa att föda "naturligt" igen....

  • Lillans Mamma

    Liknade hände mig, fast inte alls lika illa som för dig. Jag fick EDA eftersom jag hade haft värkar i så pass många timmar och jag orkade helt enkelt inte mer....

    Precis som för dig fick de sticka 2 ggr för att det skulle bli"ordentligt gjort". JAg hade fortfarande JÄTTEONDA värkar långt efter att EDA:n var lagd, det enda stället där jag INTE hade någon känsel var i mitt högra ben! Efter mycket om och men togs EDA nålen bort, men jag hade fortfarande ingen känsel i mitt ben....

    Snart var det dax att krysta och jag skulle föda i gynställingen eftersom jag inte orkade vara i någon annan position. Det blev väldans jobbigt eftersom jag inte hade någon styrsel i högerbenet. En extra sköterska fick kallas in att hålla i benet som fladdrade hej vildt när jag skulle krysta.

    Efter förlossningen kunde jag heller inte kissa själv på över en vecka....så alldrig mer EDA för min del!

Svar på tråden "förlamad" av epiduralen, någonannan som varit med om samma sak?!