Är det moraliskt rätt att vara hemma vid anhörigas/vänners bortgång (död)?

Man är ju inte kapabel till att jobba i vissa lägen och när min pappa dog så var jag borta i flera veckor. Men när mormor gick bort så grinade jag en vända på lunchrasten. Det hela hänger ju på hur man faktiskt mår...  

Jag tycker nog att det i vissa fall är försvarbart. Inom kommunen har man (iaf haft) rätt att ta ut ett antal dagar för nära anhörigs bortgång och begravning.

Ja, är man ledsen har man inte hälsan.

Annat, man behöver inte sjukanmäla sig utan kan väl ta ledigt ändå?

Annat: Okej att vara hemma - men utnyttja EA-dagarna. Om man inte är arbetsför pga sorg så är man ju sjuk, och kan därmed sjukanmäla sig.

Arbetar med arbetsrätt.
Ingen har "rätt" att vara hemma utan det ska beviljas av chef MEN de EA-dagar som finns i många kollektivavtal tas ofta för givet vara en rättighet. Kanhända att något kollektivavtal faktiskt ger den "rätten" men inte de stora som jag känner till.

Kom på att min pappas läkare sjukskrev mig när pappa dog så jag behövde ju aldrig sjukskriva mig själv eller tänka på den saken...  Det borde ju vara rätt vanligt, eller?

* Man är ju inte sjuk, man sörjer ju "bara".

Bara och bara!

Man kanske ska uppfinna något som avskaffar känslorna, så att man mindre och mindre är människa utan mer och mer som en robot! Haha!

Självklart.