Ungdomar och droger

Din son är gammal nog för att veta skillnaden mellan rätt och fel. Han tog droger en gång för att hna var nyfiken eller för att hans vänner puschade honom till det(ta reda på skälet så ni kan undanröja det så att det inte händer igen). Om han gör om det så är det något fel och han börjar bli beroende. Men skräm inte bort honom så att han inte vågar prata med er om det. Men ni berkar ha ett bra förhållande till er son..
Men glöm inte bort att ni är hans FÖRÄLDRAR. Ni kan inte bete er som hans kompisar enabart för då förlorar han all respekt för er..

Ahaa okej, då förstår jag.

Mitt bästa tips, med tanke på att han faktiskt har sagt annorlunda saker till kompisen, är att ni tar med honom och låter honom träffa en person som har råkat ut för droger...ring till ett rehabiliteringshem och hör med dom om man kan få komma dit och träffa någon som är villig att ställa upp och tala honom ur det här vansinniga tankarna...dom kan berätta vad dom har gått igenom, hur deras inre organ ser ut idag, hur hemskt beroendet är osv. Ni måste stoppa honom NU, det har redan gått rätt långt om han har prövt så många gånger som kompisen säger...Jag rekommenderar även BUP.

Hm..underligt att han har varit så emot det och sen ändå prövar det, kanske nyfikenheten blev för mycket?
Jag själv är en av dom i skolan som alltid sagt att jag aldrig ska röka eller knarka eller dricka.
Och det har jag hållit också för det är så idiotiskt att knarka så det har inte varit svårt att hålla sig ifrån det.
Dock så började jag dricka för ett år sen när jag precis fyllt 17. Men jag dricker vettigt, inte ofta och blir aldrig jättefull.

Jättesynd att din son har trillat dit, men det är aldrig försent att göra något åt det

Bara ni inte är FÖR på honom om droger så är det såklart att ni ska kunna samtala om det
Nämn det bara inte så fort ni får möjlighet för då lär han bara bli arg och göra tvärtemot det ni vill...
Urniprov är ett jättebra förslag.

Håller med dig om allt förutom en sak...det här är inget barn vi snackar om. Det är en ungdom. han är gammal nog att ta ansvarsfulla beslut och ska stå för det. Allt kan inte skyllas på föräldrarna i den här åldern.
Jag vet inte exakta åldern på sonen, men jag är 17 år och har i flera år fått ta ansvar för vilka problem jag än sätter mnig själv i.

Jag håller helt med dig om att man kan trilla dit oavsett ålder, jag menade bara att föräldrarna kan inte beskyllas för nåt som han kan ta ansvar för själv. Han är på väg att bli vuxen och det här tillhör att vara vuxen, kunna säga nej till skiten.

Precis, vi är alla olika. Det är bara en skillnad på tonåringar och vuxna, det är under tonåren som man oftast gör dom värsta misstagen och så lär man sig av dom så man inte gör om dom som vuxen. Sen finns det ju misstag som man gör som vuxen också, det kommer det alltid finnas

idiblon yes skrev 2008-08-06 21:12:18 följande: