7-års trots?!?!?!

Jag är ny här på familjeliv och gick in idag och hittade den här tråden som jag kände att jag måste vara med i. Precis så här är det för mig också med min son, 7 år. Jag känner inte igen den goa, mysiga, lugna killen vi har haft innan. Numera blir han ständigt arg, sur, slår lillasyster, svär, bryr sig inte. Skolan funkar och kompisar men hemma är han som en berg- och dalbana. Han kan prata om något kul och vara glad och en sekund senare blir han galen. Han har flera gånger i ledsamhet och ilska hotat med att han vill ta livet av sig, rymma hemifrån, etc. Efter utbrotten kan allt vara som vanligt igen för honom, han vill leka, eller något som om inget hänt. Då har jag svårt att möta honom, själv är man ju mentalt utmattad då. Jag tror att vi gör många bra saker för honom, uppmärksammar det positiva, ger honom mycket tid, uppmuntran etc. Men mitt största problem är att jag har svårt att se detta som en "fas", uppfostra honom rätt, etc, utan jag blir ledsen, arg, uppgiven. Han och jag har alltid varit tighta men nu är det bara pappa som gäller. Det enda jag gör är att fundera på hur det ska bli bättre, jag läser böcker, etc, men inget verkar ge resultat så för varje bråk blir jag mer uppgiven. Hur kan man stålsätta sig och tänka...?