smulisen skrev 2008-08-19 08:29:49 följande:
Anonym (familjehem) skrev 2008-08-17 21:21:18 följande:
Nej, jag anser att BARNENS BÄSTA är inte att separeras från sina föräldrar!Det är där våra åsikter skiljer sig åt.Jag anser att de allra flesta kan bli drogfria eller få annan hjälp (psykisk?) utan att behöva få sina barn placerade.VET du ens vad ett mamma-barn hem ÄR????Det låter inte så. Jag har aldrig skrivit att "barnet ska ta hand om föräldrarna" eller att det är ett straff för föräldrarna.Det är väl isåfall lika mycket straff mot ett oskyldigt barn om man ska se det på det sättet?!Desssutom händer det faktiskt att helt NORMALA föräldrar förlorar sina barn. Förhoppningsvis får de då komma tillsammans till ett utredningshem, men får de barnet placerat så blir det svårt och tar MYCKET LÄNGRE TID innan de får sina barn tillbaka. Alla får lida när barn placeras, föräldrar, annan släkt, vänner .... och även BARNEN!Men ekonomiskt är det såklart bättre med familjehem som sagt. (iaf kortsiktigt)
"Jag anser att de allra flesta kan bli drogfria eller få annan hjälp (psykisk?) utan att behöva få sina barn placerade." Så du menar att en tungt narkotikaberoende mamma/pappa ska få fortsätta att bo tillsammans med sitt barn under tiden då hon/han rehabiliteras? Vet du ens hur en rehabilitering av missbrukare går till? Det ligger INTE i barnets bästa att bo tillsammans med sin mamma/pappa då, det kan jag lova dig. Det finns inte heller något familjehem som sköter en missbrukande mamma och hjälper henne att bli drogfri, det krävs mer inriktade instanser för detta och det är inte en lämplig miljö för ett lite barn. Likaså en väldigt svårt psykisktsjuk mamma som behöver psykiatrisktvård (suicid,psykoser, neuroser osv) Vistas inte heller i en mijö som är lämplig för barn och barnet tar nog mer skada att vistas tillsammans med sin förälder under sjukdomstiden. Lagen kom till för att skydda barnen och ibland behöver barn skyddas ifrån sina föräldrar och tro det eller ej så kan barnet må mycket bättre och få utvecklas till en egen individ, inte till en medberoende.
"Desssutom händer det faktiskt att helt NORMALA föräldrar förlorar sina barn." Hur menar du då? Det är inga normala förhållanden i relationer när ett barn placeras enligt LVU, det finns oftast väldigt stora brister i omsorgen eller annan problematik. För att ett barn ska tvångsomhändertas så krävs det idag ganska grova företeelser. Så vad du menar med normala föräldrar? Att förlora=ett barn omhändertas enligt LVU, bland föräldrar som sköter om sina barn på ett normalt sätt förekommer INTE! Jag anser att bristande omvårdanad eller omsorg av sin barn kan ha många orsaker och felet behöver inte ligga i psykiskt eller fysiska problem men att kalla föräldrarna normala (som en de av normen till god omvårdnad) skulle jag inte göra.
Det kanske är just så att BARNET behöver komma ifrån sina föräldrar för att må bra.. Barn är ingen rättighet, utan bara skyldigheter. Du ska som mamma/pappa förtjäna ett barns respekt. Det finns väldigt många fall där just barnen (då enligt utlåtande från BUP) inte kan utvecklas eller skapa en anknytning till sina biologiska föräldrar på ett sätt som är förenligt med barnets bästa och därför mår bättre i ett familjehem. Bara för att du KAN göra barn betyder inte att du är en lämplig förälder och att det är just dig som barnet behöver. Utredningshem (ofta vägen till ett ev. omhändertagande), Bup ja om allt talar mot att barnet ska bo med förälderna, ska man då ändå tillåta detta? Strävan och tyngdpunkten ska alltid ligga i ett återförenande och en god och nära kontakt med bioföräldern, men på barnets villkor och för barnets bästa.
