VIHPS VIII

God förmiddag!

Xena: för att vara dyngförkyld tycker jag det låter som en ganska tuff dag. Heja dej och hoppas du orkar! Låter superhärligt att resa till Thailand!

Vi hamnade framför reprisen på dansbandskampen i söndags. Jag måste nog säja att jag var helt förbluffad över det mesta i det programmet. Utstyrslar, jargong, uttalanden från juryn, sånginsatser, moooooooves.... Jag vet ju att dansband är en älskad företeelse, men för mig kändes allt så himla konstigt och som att det inte var på riktigt. Hoppas jag inte låter totalt fördomsfull - jag vet om att jag har en begränsning på detta område...

Dax för java!

Mirren: ja kanske det! Fast för mig blir ju det där med hjärta och smärta just tillskruvat i sin enkelhet om du förstår vad jag menar? Jag begriper inte och känner det som att det hela är en är en parodi på sig självt (inte alltid observera det! ) och samtidigt sitter jag och känner mig så himla pretto som tänker just så. Man får väl försöka tänka att alla gillar inte allt helt enkelt. Jag tycker däremot att när nu dansbandsmusik är så himla populärt så är det väl på tiden att det får utrymme i mediabruset.

Det där med att vara en parodi på sig självt kan ju kopplas ihop med de flesta gengrer - se bara på hiphop/R n´B och deras image. Überförstora kläder på grabbarna och knappt några kläder alls på tjejerna, kepsar, solglasögon, smycken, bilar, vissa horribla texter (där hjärta och smärta är att föredra!). Det är ju inte så att jag sitter och raljerar och pekar ut dansbans som den enda musikformen som är stereotyp. Det handlar snarare om vad man gillar/begriper eller inte.

Mirren: det vore helt fantastiskt intressant att studera just det där med allvar vs ironi inom olika musikinriktningar! Det har kanske gjorts, jag vet inte. Att tro att något är ett skämtprogram kan ju bli lite problematiskt om man tittar på programmet tillsammans med de som tillhör kulturen

Hej tjejer

Med darrande händer går jag in här och försöker formulera det ofattbara... Idag skulle jag starta upp med sprutor inför ivf nr 6 men sitter istället och stirrar på ett klart och tydligt positivt graviditetstest. Tusen tankar far igenom huvudet, jag ömsom gråter - ömsom är fullkomligt skräckslagen. Ringde sambon och bad honom komma hem. Möttes av en varm kram i hallen där han frågar om jag fått mens. Jag viskar nej. Han stelnar till och håller mig en bit ifrån sig och frågar tvekande om jag är gravid. Jag viskar ja och gråter ch gråter och gråter. På ett sätt vill jag sövas ner och väckas först i v. 20 (om allt har gått bra dit vill säja). Jag fattar inte hur jag ska klara av detta limbo, att gå på toa och frukta tecken på att det även denna gång har gått åt helvete kommer kommer vara olidligt. Jag är som paralyserad alternativt virrar hit och dit. Hurtiga tillrop som "du väntar inte missfall!", "det fanns en mening med att försök nr 6 blev uppskjutet", "plötsligt händer det!" undanbedes för jag kan inte se någon mening med allt helvete vi gått igenom, det är inte något "plötsligt" när man kämpat så länge och så är det faktiskt så att vår erfarenhet talar mer FÖR missfall än att det skulle gå bra.

Kan ni fatta detta???

Vi har försökt få tag på läkaren som skulle ha hand om oss vid detta ivf-försök om just det här med exempelvis trombyl. Saken är ju den att jag inte tagit några trombyl denna cykel och vet inte om man ställer till med något om jag börjar ta det nu. Vaggisar vet jag inte heller om jag helt plötsligt ska ta, vet att tidigare läkare sagt att om man ska ta dem så tar man dem från början och kontinuerligt fortsätter - det får inte vara något hoppande där. Som sagt, har ju tusen frågor! Vi ska prata med honom kl 16.00 idag.

Caribe: jag vet! Hur ska man kunna ta in det här? Jag är hemma idag och har tittat på detta lilla test hur många gånger som helst. Begriper det ju inte...
I brist på helkoma låter halvkoma bra, ALLT förutom klarvaken är bra!

Lilja och sessan:

Mirren: jag tror dej!

Caribe: om du kommer på ett smart sätt att smäta det så snälla snälla tala om det för mig! *virrar runt ett varv till här*
Är så glad och så rörd över era reaktioner, det är inte lätt.