Barn med en psykopat

Efter att vi fick våra 2 barn så började min mans personlighetsstörning verkligen ta fart. Har väl alltid misstänkt något då detta behov av kontroll, självbekräftelse , dåliga empati och massor av annat funnits.
Jag sa helt enkelt att han måste till en terapeut eller läkare för att reda ut begreppen. Läste om narcissism och det stämde in på pricken.
Terapeuten och läkaren sa detsamma och anledningen till att allt blivit så mycket sämre och att han har blivit en människa det är omöjligt att leva med, är barnens ankomst.
Enligt läkaren tog barnen hans plats i familjen och han fick mindre tid och plats.
Han kan säga idiotdjävul till våran 6 åring och bete sig allmänt illa.Har själv tvingats gå till en duktig psykpterapeut för att konstatera att felet ej är mitt.
Men problemet är ju barnen, då man förhoppningsvis själv kan överleva.
Vad gör man med dom vid en separation?Kan en sådan här person ha umgänge med dom? Hur påverkar detta barnen i längden?
Mina frågor tar aldrig slut och jag pendlar dagligen mellan hopp och förtvivlan.

gud den där sidan slog ner som en bomb, visste att exet var psykopat men på den sidan kände jag ju verkligen igen mitt liv med han... hu.. hemskt..

Jag känner igen det där med barnen. De första åren gick det bra, så länge vår dotter bara var ett "bihang", men ju älde hon blev desto mer blev hon ett hot mot honom och en rival om min uppmärksamhet.
De gånger vi försökt att verkligen leva ihop så har han struntat fullkomligt i henne, inte sett henne, inte brytt sig om att umgås med henne, i stort sett bara väntat ut för att få henne i säng så fort som möjligt så att vi kan ha sex. Det har alltid varit viktigast.
Hon har alltid sovit i min säng, för att JAG tycker att det är mysigt och vill ge henne den tryggheten. Han har aldrig haft någon åsikt i frågan förrän nu på senare tid, då har det låtit såhär: "Du bara daltar med henne" "Hon är bortskämd" "Hon är för fan 5 år" osv. Och med sitt beteende så knöt han henne ännu närmare till mig eftersom HON då kände av HONOM som ett hot. Och vips! Så kunde han ju säga att han hade rätt.
Fick du honom att söka hjälp? Eller gick du själv till en läkare?
Lever ni tillsammans nu?
Jag vet att jag behöver få hjälp med att bearbeta alla de här åren, men jag vet inte ens vart jag ska böra vända mig. Någon som vet hur man gör?

Om du vill söka till en terapeut vänder du dig först till din husläkare.

Har du bra inkomst finns det privata terapeuter, kolla bara att de är legitimerade.

Jo, men för det första; i dagens vårdsverige, finns det några husläkare kvar? Och isåfall, är det någon som vet vem som är ens husläkare?
Min erfarenhet av läkare, speciellt vårdcentralens, är att de anser sig numer ha rätten att VÄLJA sina patienter, och neka de de inte har lust att hjälpa.
Och det känns som om de bara kommer att skratta åt mig om jag går dit för hjälp.
Vad ska jag säga liksom? "Han var dum mot mig". Det låter bara som patetiskt gnäll, och det är just det som är problemet och just det som gör det så lätt för de här onda människorna att fortsätta härja fritt.

vilken bra artikel om narcissismen. här fick jag svar på många frågor om mitt ex -mitt barns far. han var några år gammal när han adopterades till sverige.

www.svd.se/nyheter/idagsidan/artikel_117041.svd

Läskigt lik mina barns far. Har länge misstänkt att han är narcissist.

Jag har oxå barn sen tidigare med en liknande människa och precis som ts så ska vi ha barn tillsammans igen fast vi är sep i slutet på året. Jag har gärna mer kontakt för att vi ska kunna stödja varann.

Så vi är i stort sett samma sits alltså?

Var ni tillsammans länge? Hur ser situationen ut nu?

Intressant vinkel att mamman har en sådan avgörande, betydande och viktig roll i dessa barns liv, som har anlag för att utveckla detta deteende. Samtidigt som man försöker förminska och ersatta mammans betydelse i familjerättsfrågor och i alla vårdnadstvister.