Varför är "tjockiskläder" så sjukt fula?

För att man ska vara klädd i säck och aska om man inte har storlek 38.Skämt å sido, det är inte alls roligt att kläder i storlek 42 och uppåt är så fula. Jag har på grund av en sjukdom gått upp från en strl 36 till 46 på 2½ år. Det var en CHOCK att upptäcka hur gräsliga kläder ser ut i större storlekar! Jag hade ju aldrig tänkt på det förr eftersom jag ju aldrig behövt det tidigare i mitt liv.Jag längtar till den dagen jag åtminstone kommer i storlek 40 vilket jag hoppas jag kan göra nu när min medicinering fungerar.

Jag har aldrig hittat strl 46 annat än på de stora storlekarna speciellt riktade till X-large-kvinnor. Det finns inte större än 42, möjligen 44 på de butiker jag brukar gå till. Det är som med underkläder. Jag har frågat men expediterna bara rycker på axlarna och konstaterar att då är det väl slut då. Det är alltid så urplockat. Ibland hänger det ett antal ynkliga 34:or och 32:or och dinglar av ett visst plagg. Allt som är kvar!Jag har inte tid att ränna i butiker så ofta iofs men om det finns så är det många som slåss om dem, för jag ser aldrig av dem. :(

Fast de flesta kedjorna har väl "normala" kläder till iaf stl 46, typ HM, Lindex och Kapp Ahl. De dyrare kedjorna har väl inte det och i märkeskläder finns det väl heller inte.

Okej, ta nu inte det här som att jag blir defensiv men jag är utbildad skräddare och tittar inte på storleken i sig utan på plagget. Men storleken är en guide till om jag kan ha den över huvud taget. Kan jag ha det eller inte? Osäker, då testar jag. Det faktum som kvarstår är att det är svårt att hitta stora storlekar i de butiker jag brukar, eller ska jag säga brukade, gå till eftersom jag inte är ensam om att behöva större storlekar.Jag kan sy egna kläder och jag gör det också när det kniper eftersom jag faktiskt kan. Men alla är inte som jag som kan slänga ihop ett par byxor på 2½ timme. Från egenkonstruerat mönster dessutom.Sedan är det skillnad på butik och butik också. Gina och H&M är absolut minst i storlekarna vilket oftast beror på att de har väldigt lite rörelsevidd i sina storlekar. Det har de haft sedan 80-talet tackade för sig (tack gode gud för att det årtiondet tog slut). Har man tur så kan man hitta tillräckligt stora kläder på KappAhl eller Lindex men jag tycker inte om deras kläder. Dessutom anser jag att de flesta butiker är katastrofer på byxor. Speciellt i större storlekar. De sitter illa som rackarns om man är lite kurvigare och fast jag gått upp så mycket har jag inte förlorat min timglasfigur. Och är man stor så är det precis som att det förutsätts att man ser ut som en falukorv verkar det som.Det här är inga nya problem iofs för det diskuterades när jag gick skräddarutbildningen i Borås, men eftersom jag själv inte varit i behov av större storlekar förrän jag drabbades av Hypothyreos som pajade min ämnesomsättning så blev det ändå lite av en chock att handla kläder. Jag är inte smal nu, det vet jag, men jag räknas inte heller som överviktig, åtminstone inte enligt BMI (vilket man kan diskutera om det är ett vettigt sätt att mäta sådana saker med men det är ytterligare en annan diskussion). Och uppenbarligen är jag inte ensam om det. Stora kläder är poppis helt enkelt.

Du borde verkligen börja modeblogga eller nåt. Det är verkligen kul att se dina bilder för jag hittar massor av inspiration från dig

Oj...jag tycker det finns massor med fina kläder i min storlek (runt 46/48 beroende på vad det är för plagg)! BHar hittar jag oxå lätt (F-kupa) men de är satans så dyra!

är det den bloggen du länkade till lite tidigare i tråden??