~*~*~ 30+ som fick barn i oktober 06, del 6 ~*~*~

snarko =) vill du byta några dagar? själv har jag varit uppe sen 3 då Felix beslöt sig för att han sovit klart.. jag fick honom att somna om ca 30 min innan jag skulle gå upp.. skitkul dag på jobbet idag alltså (har redan lyckats bli tokig på en medarbetare) Felix har kommit in i en rätt "rolig" fas oxå.. om vi inte förstår vad han säger, eller gör något på i hans tycke fel sätt eller att han inte klarar en grej (som att få en badboll in i en tändsticksask) så skriker han hysteriskt tills han kräks i ungefärliga tider på 2-3 timmar.. helt hopplöst.. har era sådana utbrott? isåfall hur lyckas ni bryta dom?

Jag visste visserligen att sömnen antagligen skulle bli störd lite nu när han precis börjat dagis, jag tror att han drömde mardrömmar för han ville inte vara ensam, men inte sova mellan oss heller.. jag fick söva om i famnen och sen lägga honom i sin säng.. när han vaknade så var han tok arg/ledsen och ropade på oss och sa spöke.. Jag visste inte äns att han visste vad spöke var... Nä tillbaka till saltgruvan...

bussig; OH. MY. GOD.
Det låter minst sagt prövande... jag vet att din Felix inte sover kanske så mycket som han egentligen behöver så han kanske blir extra irriterad och arg pga det. Inget som gör din tillvaro lättare direkt.

Min Félix kan också bli väldigt arg över helt sjuka saker. Det senaste är mentalt sammabrott när man inser att smörgåsar både går sönder & försvinner när man äter dom. Han skriker & knölar ihop och smular sönder kexet/smörgåsen i ursinne och blir SKIT ARG för att man inte kan äta utan att ta sönder... Efter att tålmodigt visat & förklarat för honom ett a-n-t-a-l gånger så ignorerar jag honom totalt. Detsamma när han promt ska sitta i bebisens stol etc. och får sammabrott om jag sen flyttar på honom för att bebisen behöver just den platsen/grejen... det blir en hel del skrik men jag ignorerar faktiskt rätt grymt och blir istället jätteglad när han söker kontakt och är på gott humör.

Bussig: Lider med dig som inte får sova ordentligt. Thea sover ju som en stock på nätterna och har sovit hela natten igenom sen hon började på dagis.

Skönt att höra att det inte bara är vi som vill sälja vår fröken på blocket. Ibland blir jag tokig på henne, hon gnäller för minsta lilla, blir urförbannad när hon inte får som hon vill eller om något inte går som hon vill. Men det är väl helt enkelt "två-års trots" våra små juveler drabbats av

tänk jag tror oxå det är någon typ av trots eftersom det är så många som känner igen sig.. de vakna nätterna denna gång tror jag vi vet varför nu iaf.. första dagis sjukan har kommit till vårt hem, Felix hostar och snörvlar, så det har nog varit på gång så han kanse har mått lite dligt några nätter här..

bussig: Hoppas det vänder snart! Fy fasen för att vara vaken på natten och försöka söva ovilligt barn!

I natt vaknade Ella och ropade på mig. Hon var KLARVAKEN men jag tvingade ner henne i sovläge, sjöng en vaggvisa och ignorerade hennes gnäll. Vet inte om hon eller jag somnade först.

Här avlöser visst snuvorna varann just nu. Ella hostar och snorar, förbereder mig på att hämta snorigt och hängigt barn på förskolan idag.

Va konstigt det kan va iaf Här är det exakt likadant. Får hon inte som hon vill så gråtskriker hon och slutar inte när man tröstar. Det är sånt där skärande skrik som hon tom hostar av ibland. Helt sjukt. Stackars våra nya grannar!
Men hon sover hyffsat iaf. o det är ju skönt. Några nätter har hon vaknat...men det hade jag räknat med...
Äter skitdåligt oxå men helt plötsigt sent på kvällen vräker hon i sig mat. Idag fick hon i sig nästan 2 pannkakor på en gång, bara proppade munnen full. Men iofs bra hon äter nån gång...
Och hostar o näsan rinner... känner att jag är på g oxå...men jag har inte råd o bli sjuk nu

Kan berätta för er andra oxå...pratat lite m snarko om det...
För 2v sen sa Emmys pappa att han ville göra slut. Fr ingenstans enligt mig...men vi har pratat o pratat och sen var det en "paus", istf slut... Jag vet inte om det nånsin blir bra igen...ena dagen känns det jättebra o nästa riktigt skit...men men...
Jobbigt är det iaf...o vi får bo en tid ihop iaf...svårt att hitta annan bostad just nu...men det funkar rätt bra. Fast det är hemskt konstigt...
Nåja, nu vet ni iaf!

Nämen... Daimis... *kramar om*
Det låter inge kul alls, jag sitter här och bara gapar! Ni som just har flyttat & allt... Har det varit på gång länge (enligt honom)? Flyttar ni isär nu - var kommer Emmy vara? Ursäkta alla frågor, jag bara pladdrar rent spontant. Urs, stackars dig & Emmy!

nollan; nää...än kommer vi inte flytta isär...vad jag vet iaf...det är lång kö till lägenheter, tyvärr... och sen har vi laggt ut mkt pengar båda 2 nu på möbler o handpenning så vi har inte råd o bo isär heller
Enligt han så hade det pågått lääänge tydligen... o sen hade han "vaknat" upp som han så fint sa o insåg att han inte vill ha det så här mera... Det finns en del bakom...insåg det när vi började prata...men han har ju aldrig sagt nåt till mig så har ju inget vetat. Jag hoppas iaf att han stannar kvar här så vi kan ha varannan vecka sen... om han nu inte ändrar sig... läst flera trådar då killen stuckit vid 30-års krisen + då även köpt ny bil. Och sen kommit tillbaka efter ett par månaders festande...Jag vet inte varför...men han köpte en ny bil i samma veva. jaja...
Jag har fått distans till det hela nu så det känns bättre...men det bästa av allt är ändå min underbara chef. Utan honom hade jag nog brutit ihop...
Han ställer upp till 100% o lovade att jag skulle få va kvar på mina morgontider och OM vi flyttar isär så kan jag flexa på morgonen så jag kan lämna på dagis på morgonen (vilken jag inte kan idag). Fatta vilken sten som föll där Han är verkligen världens bästa chef!
Det känns SÅÅÅÅ mkt bättre när man vet att man kan klara sig själv.
Och mina söta arbetskamrater vill ha m mig på krogen haha...fast det väntar jag nog lite med

Daimis- fy vad jobbigt, vet inte vad jag ska säga, kanske är en kris.. hoppas det ordnar sig för er...

Min groda då.. ikväll så klippte vi honom, har ALDRIG gått förut, han satt i matstolen och tittade på pippi och åt kex. efter badade han och åt välling, när jag sen skulle natta så ville han inte ligga i spjälsängen utan i växa sängen ( den har stått där i flera månader som extra säng tunga Felix nätter) så nu ligger han i stora sängen och sover, jag bara lade honom där stoppade om honom och gick ut och han låg kvar, hostade som en tok i nästan 1 timme innan han somnade.. knas ungen har tydligen bestämt sig för att växa sängen är skönare..

Daimis, oj vad jobbigt. Skickar kramar och hoppas att ni kommer fram till en bra lösning.

Har inte orkat skriva så mkt sista tiden, har varit så trött. Inskolningen började gå bättre, men sen nu i måndags så blev A sjuk, feber, hosta och snuva. Så Vi har varit hemma och så får vi se om vi går till dagis i morgon. Men hon hostar rätt mkt nu under kvällen och dålig aptit. Känns inte som bästa läget för att testa att vila första gången på dagis, om vi går i morgon.

Har en grej som jag kan höra med er om hur ni skulle gjort:
Jag har fått kontakt med en gammal skolkompis från högstadiet. Vi träffades på ÖF och insåg att vi hade barn i samma ålder och nu även fått bebisar båda två. Vi har setts ngr ggr och det är rätt trevligt. Grejen är den att när vi då umgicks för en si så där 20 år sen så gick hon hem en kväll med min dåvarande pojkvän ( som var min första STORA kärlek!!!). Exakt vad som hände den kvällen har jag egentligen aldrig fått veta, det tog slut med killen efter den kvällen. Jag tror att de hade sex eller i alla fall något i den stilen .

Nu när vi ses är det ingen av oss som berört detta. Jag kan tänka mig att hon också, precis som jag, borde ändå fundera lite kring detta. Även om det är 20 år sen så vill jag veta vad som hände och varför hon gick hem med honom. Det kliar i fingrarna att faktiskt fråga henne, men med lite glimt i ögat.

Jag känner nog inte att detta skulle göra så att jag inte vill träffas mer, så långsint órkar jag inte vara + att det vimlar inte av mammalediga vänner här

Oj vad långt, hoppas ni orkade läsa.