En fin dikt att skicka t min moster som förlorat sin son sökes.

Beklagar verkligen er förlust.
Den här läste jag vid min pappas begravning. Kommer tyvärr inte ihåg författarens namn
Det är väl kanske inte precis vad du var ute efter men jag tycker det är en vacker dikt.

Gråt inte vid min grav.
Jag finns inte där
Jag finns i solens spegelblänk på fjorden.
Jag finns i vindens lek över sädesfälten.

Och när Du en tidig morgon
väcks av fåglars kvitter
är det min röst Du hör.
Så gråt inte vid min grav.
Jag är inte död.

Det finns många fina dikter och verser här http://www.fonus.se/index.php?id=901 

Jag beklagar verkligen förlusten

Jag vet inte om det är vad du söker efter men det finns ett vackert stycke ur Stormen av W. Shakespeare:

Min son, du blickar så förvirrat kring dig,
Som vore du bestört; var glad och munter!
Nu är vårt lustspel slut; aktörerna,
som jag har sagt dig, voro andar alla
och löstes upp i luft, tunn luft, med ens
Och liksom detta bländverk utan kropp
så skola stolta slott, skyhöga torn
och tempelvalv, ja, själva detta jordklot,
med allt vad däri är, en gång försvinna
och liksom denna väsenslösa hägring
ej lämna efter sig det minsta spår.
Av samma tyg, som drömmar göras av,
vi äro gjorda, och vårt korta liv
omfamnas av en sömn.

Här är en av mina dikter (som också finns tryckt på ett kort).
Om den citeras vill jag att mitt namn finns med också.

TILL DIG SOM FÖRLORAT ETT BARN
- av Siv Andersson

Den svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid har ryckts bort.

När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt.

I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder

Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.

Vilka fina dikter ni har!

Tack för era fina dikter!
Tog dessa tillslut;

Stå ej och gråt vid min grav.
Jag sover ej. Jag gav mig av.
Jag är tusen vindar över sjön.
Jag är silverglittret i snön
Jag är solsken över mogen säd.
Jag är stilla regn i höstens träd.
När du vaknar i morgonens vila
är jag tysta fåglar som ila
i cirklande flykt över vatten.
Jag är milda stjärnor om natten.

Stå ej och sörj vid min grav.
Jag är ej död. Jag gav mig av.

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig,
och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

I mörker och ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- Min längan efter dig
när jag inte har dig nära.

Nu är vår lille pojk äntligen här-världens vackraste! Och i april-09 får vi ännu en

Ser att du citerat en annan av mina kortdikter. Eftersom det finns ett par fel i citatet, och en vers saknas, så lägger jag in hela här:

Längtar efter dig
- av Siv Andersson

I hjärtat finns ett rum
som bara är för dig.
Och var jag än tar plats
så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst
som inspelad musik.
Jag lyssnar om igen
för den är helt unik.

I mörker och i ljus
ditt ansikte jag ser.
Ur minnet tar jag fram
de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig
finns något svårt att bära
- min längtan efter dig
när jag inte har dig nära.

Jaha!! Är den din?!! Fick den av en tjej på nätet när jag frågade runt. Den är jättefin!

Ryser när jag läser sista versen- men då ska jag skriva in ditt namn såklart nästa gång jag använder mej av den.

Nu är vår lille pojk äntligen här-världens vackraste! Och i april-09 får vi ännu en