Manchester skrev 2008-11-12 18:24:35 följande:
bebis ja tack skrev 2008-11-12 18:14:22 följande: Det där med namnen känner jag igen. Mina föräldrar var på väg att adoptera på 70-talet. Jag fanns redan, men det ville sig inte med syskon. Mamma och pappa hann få medgivande och ha det mesta klart för att adoptera från Korea. Det enda som saknades var just namnet på det kommande barnet. De var även tvungna att bestämma kön, fick alltså inte ange både ett pojk- och ett flicknamn. De hade bestämt sig för att fundera i en vecka, men under den veckan hann min mamma inse att mensen var sen. Min lillasyster var på väg. På den tiden ansågs det ju mer eller mindre OK att adoptera och få bio-barn ungefär samtidigt, men mina föräldrar trodde att det kunde bli lite för mycket, så de avbröt adoptionen. Nu är de morföräldrar till ett adopterat barn i stället, så cirkeln är liksom sluten.
Så fint, tänk så det kan bli
Vill också berätta vad vår son gjorde idag när han vaknade. Han satte sig upp i sängen, viskade i mitt öra, hej, hej....hej sade jag...vill du gå upp? Nääääeee, säger han (han har precis börjat svara på frågor) Vill du sova frågar jag. Näääääeee säger han...Vad vill du då frågar jag. Då böjer han sig fram och pussar mig på munnen och säger mamma JAAAAA!, lägger munnen mot mitt öra och säger, pussa, pussa MAAAMMMAAAA!
Man smälter ibland, bättre uppvaknande kan man inte få. Jag ÄLSKAR också att natta honom, har alltid älskat det från första stund, jag och maken slogs nästan om vem som skulle göra det i början och ofta gjorde vi det tillsammans, det är ju så mysigt. Så mycket kramar och pussar det blir då. Och nu är det så mysigt när han blivit lite större också att ligga och prata lite innan han somnar, han vill alltid att jag ska hålla honom i handen...åh, jag älskar att vara mamma, och speciellt HANS mamma
Har ju tidigare sagt att vi inte ska adoptera ett barn till men man ska aldrig säga aldrig!!!