Glada sidan

Jag är glad över så mycket när det gäller vår adoption... Efter att vara ofrivilligt barnlösa i sex år och hållit på med IVF i två år så har adoptionen verkligen varit som en skänk från ovan. Följande händelser har varit särskilt underbara:

1. Att vi fick medgivande över huvud taget. Min man fyllde 46 år i vintras och vi var otroligt nervösa i maj innan nämnden hade uttalat sig. Jag kunde inte se ett liv utan barn framför mig. Det kändes helt meningslöst och två hela IVF-försök hade inte resulterat i nånting så vårt enda hopp stod till adoption. Allt eller inget...

2. Att vi ställde oss i kö så tidigt som vi gjorde.

3. Att vi bara behövde stå i kö i ett år innan vi kom fram i kön till först Slovakien hos vår ena organisation och några dar senare till Nigeria hos vår andra.

4. Att vi slutligen, efter vad som kändes som en evighet, kunde komma fram till ett gemensamt beslut att välja Nigeria. Att vi båda kände att det var det rätta och att ingen kände sig övertalad av den andre.

5. Att vi kommer att vara tillbaka med vårt/våra barn i Sverige senast om ett år. Om nu allt går vägen. (håll tummarna)

6. Att vi har så underbara släktingar och vänner som stöttat oss när vi varit nere och nu kommer med glada tillrop när hela livet vänt och blivit hoppfullt igen.

Känner mig så tacksam över att adoption finns som alternativ och att vår väntetid blev relativt kort. Den korta väntan kan vi tacka vårt lite högre medgivande för. Vi valde att få medgivande för ett barn eller syskon upp till ej fyllda 4, och det är ett beslut jag verkligen inte ångrar.

Lycka till och tack!

Jag känner mig glad och hoppfull idag eftersom vi snart snart snart är klara med papperssamlandet till Nigeria. Det är inte så många eller svåra dokument som krävs därifrån egentligen, men för oss har det tagit lååång tid. Vår lägenhet helrenoverades precis innan och det har bara dragit ut längre och längre på tiden med allt fixande. Nu har vi bara friskintyg och lite foton kvar att ordna. Också såklart att fylla i den formella ansökan till landet där vi ska skriva ner vad vårt/våra barn kommer att få för svenska namn... Jo, det är sant! Vi måste redan nu namnge barn som vi aldrig sett. Lite märklig situation och vi har fortfarande inte riktigt bestämt oss, men det ska bli såå skönt när det väl är ivägskickat.

Och nästa helg blir det långweekend för att fira vår ettåriga bröllopsdag... Mysigt.