Min pappa, psykopat?

Japp, jag är uppvuxen med en pappa som troligen är psykopat (enligt mina två psykologer jag har besökt under många år).

Jag klarade inte av den psykiska terrorn pappa utsatte mig för så jag bröt med honom år 2000. Jag läkte mig själv med hjälp av ovanstående och återupptog kontakten 2005 med kravet att vi inte får prata om tidigare bråk/ jobbiga minnen osv. Pappa blev rasane och mkt elak men efter att han förstått att jag verkligen menade allvar och skulle vända ryggen till igen om han inte godtog kravet så har han tro det eller ej gått med på det! Idag har vi kontakt då och då och ses ibland mn bara på ett rätt ytligt plan då inget annat fungerar.

För att kunna ta det här stora steget var jag tvungen att ändra min syn helt på min pappa. Idag är jag inte arg, frustrerad och ledsen över vad han gjort och hur han är. Jag tycker nu synd om honom och har förståelse för att att han saknar vissa känslor och inte förstår på samma sätt som alla andra. Jag ser honom lite som ett barn.
Hade han inte gått med på mitt krav så hade det varit tråkigt men då hade jag iaf gjort allt jag kunnat för att få relationen att fungera med gott samvete.

Känner så väl igen mig i allt ni skriver..  Tragiskt men samtidigt skönt att man inte är ensam!

Jag tror det enda man kan göra för att få dem att förstå är att vara konstruktiv, rak och mkt bestämd, att visa sina känslor funkar ju inte. Man får helt enkelt vädja till deras ego, sätta upp krav med belöning eller "hot", typ som till småbarn. Förstår ni vad jag menar?

När de är för taskiga måste man mota bort dem och starkt och med kall röst förklara att det beteendet inte fungerar, då är du inte intresserad av att prata mer med honom. Låt honom inte manipulera dig! När han försöker, tänk då hela tiden på att det är DU som är stark, det är DU som är den sunda i förhållandet. Se dig själv som en förälder istället för tvärtom. Prova det, jag lovar att han blr helt ställd och tappar kontrollen och blir tvingad att ändra sitt förhållningssätt till det bättre mot dig. Psykopater är inte dumma.. de gör allt de kan för att få dig dit de vill. När du ändrar dig (och blir starkare) blir de tvungna att göra det samma för att kunna ha dig kvar.

Återigen, jag hade kunnat skriva det där själv för ett antal år sedan.

Du kommer aldrig att bli likadan, det kan jag lova dig. Du är inte psykopat och då kommer du aldrig att bli sådan.
Men visst går vissa mindre trevliga drag igen, det är svårt att undvika. Det sätt man själv blivit uppfostrad på använder man ju gärna själv mer eller mindre frivilligt.. Även jag oroar mig väldigt! Jag har ett hemskt temperament, dåligt tålamod och noll tolerans mot trots. Det är något jag måste kämpa med varje dag... (Har en treåring och en till i magen)
Jag kan bara rekommendera någon form av terapi. För mig fungerar EMDR mkt bra för att ta bort riktigt jobbiga minnen och upplevelser samt att det hjälper mig att få ett bättre självförtroende.

Min pappa kallade mig för djävulens dotter när jag var liten, så ofta att jag faktiskt trodde på det i många år. Jag trodde att jag var ond och född till jorden för att göra ont...