ångest ..... svårt att andas !!!

Wow, "lustigt" att jag skulle läsa den här tråden just nu. Jag känner PRECIS som många av er beskriver. Jag tänker på min andning så gott som hela tiden, utom när jag är verkligen upptagen med någonting (t.ex. springer eller är riktigt engagerad i ett samtal). Jag blir yr i huvudet också och tänker att jag inte får tillräckligt med luft, så ofta liksom stannar jag upp och drar så djupa andetag jag kan, men det känns som om det inte räcker. Känns som om de flesta andetag är jättegrunda, som om de liksom viskar eller andas kort stötvis. Hmmm... Svårt att beskriva. Ibland andas jag ut och låter sedan bli att andas in på ganska länge, liksom håller andan, men efter en utandning, inte en inandning. Det är som om jag gör det för att ha kontroll på andningen. Skitjobbigt är det, när man känner att någonting som bara borde funka omedvetet har blivit någonting man sabbar genom att hela tiden tänka på och krångla med det.

Har inte tänkt på det som ångest alls. Undrar om det är det det är. Tänker att det är stress. Bra idé att inte föda det genom att fixera sig mer och undvika saker, men lättare sagt än gjort. Har tidigare idag beställt läkartid och fått en om tio dagar sisådär. Jag tror inte att det är någonting rent fysiskt, utan hoppas snarare att bli remitterad till någon som kan hjälpa mig med avslappning e.dyl. Vet att jag inte borde sjukskriva mig eller avsäga mig saker, enligt teorin att det blir värre om man "går med på" det, men det är ju svårt när jag faktiskt är riktigt yr, när jag känner att jag nästan vinglar och ser dåligt.

Tack för den här tråden i alla fall. Säg gärna till om ni också känner igen er i det jag skriver.

Kanske bra om de anonyma namnger sig också, alltså väljer en "tillfällig signatur". Blir lite förvirrat med olika "Anonym".

Jo, jag tror absolut att jag kan bli av med det. Jag känner inte alls situationen som hopplös. (Jag har haft värre problem tidigare. ) Det är bara jävligt irriterande att känna sig så snurrig och tänka på den där andningen som alltid annars funkat så bra när man bara ignorerat den. Redan innan det här började har jag planerat att börja på meditation (någon som provat ACEM) och börja träna mer. Det skulle nog vara bra som en början, och se till att skaffa mig mer socialt liv, ta itu med saker!

Du säger att det inte är farligt att vara yr. Om det nu beror på för mycket syre, finns det inga risker med det? Känns som om det borde finnas någon poäng med att kroppen varnar med yrsel. Om du menar att det inte är farligt alls, har du någon källa att hänvisa till?

Anonym (yrsel) skrev 2008-10-15 12:49:04 följande:

Jag är inte ts, men tänkte i alla falla lägga till att jag har varit till läkare och fått remiss till psykolog. Psykologen på vårdcentralen är, som de allra flesta psykologer, psykodynamiskt inriktad, och jag skulle ju hellre vilja gå till någon med KBT-inriktning. Har jag tur så lyckas min läkare fixa det, men annars kan det ju funka ändå. Man kan ju jobba kognitivt/beteende även om man har en psykodynamisk utbildning i botten. Jag fick också remiss för att kolla astma/allergi för att jag hade lite dålig lungkapacitet (beror förmodligen bara på att jag tränar för dåligt ), och så har jag fått tid hos en logoped för att träna röst och andning. Så nu ska här tas tag i saker! Funderar på att ringa läkaren igen för att se om jag kan få en tid hos en sjukgymnast också. Det finns en sådan på vårdcentralen. Jag skulle behöva jobba med spänningar i axlar och nacke.

Ett gott tips är att söka hjälp, och att kräva att få den hjälp man behöver! Det finns massor av saker att göra åt sådant här.