Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....
Du kan gärna inboxa mig om du vill, delar upplevelser med dig.
Inlägg från: Milkina cerka
|
-
-
Min mamma o. jag fungerade heller inget vidare ihop
, men min pappa är den bästa man kan önska sig(vill bara säga det så att ingen tror ngt annat).
LCW skrev 2008-09-03 13:43:57 följande:Kan nog känna igen mig i dålig relation till min mamma.
[/citat]AnnaSofia73 skrev 2008-09-01 10:23:53 följande:[citat]
Är snart 35 år och är adopterad från Bangladesh - 74.Jag saknar ofta någon att dela tankar och känslor med när det gäller den här biten med att vara adopterad.För mig har det varit ganska jobbigt då jag har en otroligt dålig relation med min adoptionsmamma.Är det så att någon undrar ngt om hur det är att vara adopterad eller ngt liknande så är det ok att fråga. -
Detta kunde jag ha skrivit, bortsett från land o. att min pappa och jag idag har en bra relation. Som faktiskt utvecklades from den dagen min a-mamma dog.4444 skrev 2008-09-03 20:16:37 följande:Jag är också adopterad från srilanka och har en urkass relation till min mamma. Fattar inte äns hur hon kunde få beviljat att adoptera. Har alltid känt att jag inte har några föräldrar pga av en otroligt dålig realtion ända från början. Har en kompis som också är adopterad och inte heller hon har en någon bra relation till sina föräldrar. Verkar som detta inte är allt för ovanligt. När det gäller mina föräldrar så hade inte förmågan att knyta an till mig.
-
Kan inte skriva mer än att jag förstår.
Multignutten skrev 2008-09-03 21:39:15 följande:Jag jar läst igenom adoptionspappren och jag kan inte förstå hur de kunde bli godkända! I mina ögon känns det som om alla som intervjudes inför utredningen, ljög på ett eller annat sätt. Vet inte om det stämmer men den bild som de målar upp inför utredarna stämmer inte med den bild jag har av de som intervjuades... Släkt och nära vänner som gav sin heder på det de sagt under intervjun, ofattbart för mig. -
*nickar intensivt* Precis, mitt ursprung var det som var det besvärliga. Min a-mamma var livrädd för att jag skulle lyckas få tag i min riktiga mamma. Eftersom det fanns förhållandevis mycket att gå efter. Hon gömde därför papperen i bankfacket.MariaOMarkus skrev 2008-09-03 21:57:14 följande:Äe oxå adopterad men jag har de inte som ni,jag har en bra relation till mina adoptivföräldrar..man blir ju ledsen när man ser att så många inte har så bra kontakt med adoptivmamman vilket borde vara ganska så viktigt.. hur kommer de sig att man inte får så bra kontakt med sin adoptivmamma ? jag vet att vissa är väldigt stränga och inte vill att man ska leta upp sitt ursprung osv... men det borde de ju veta när d bestämmer sig att adoptera att barnet när de växer upp vill ta reda på sina rötter
Senare fick jag dem av pappa, när jag bad om dem o. har med lyckat resultat spårat mina syskon. -
Det är nog både anknytningen och brist på känsla av samhörighet i mitt fall.
Men också mycket negativ attityd från min sk. "mormor", som helatiden högt o. ljudligt undrade hur jag skulle bli som vuxen(í ytterst negativ ton), föredrog min kusin som var hennes riktiga barnbarn osv..
Låter inte så farligt kanske, men jag tror hon påverkade min a-mamma mer än någon av dem förstod.
Nicke Nyfiken skrev 2008-09-03 23:56:38 följande:
Jag är 35 och adopterad från Korea. Har två syskon som också är adopterade men från Indien. Jag har en bra relation till både mamma och pappa (ja mina adoptivföräldrar alltså)och det har vad jag vet också mina syskon. Har inte grubblat alls på att jag är adopterad eller att det finns en biologisk mamma där ute (om hon nu finns i livet fortfarande) Vet faktiskt inte om jag skulle vilja träffa henne (eller min biologiska pappa heller för den delen) om jag hade chansen, för mig är mina adoptivföräldrar mina föräldrar.Det måste vara jobbit att inte ha bra kontakt med sin mamma, men å andra sidan finns det säkert biologiska barn som inte heller har det.Vad är det som inte går bra? (förlåt en kanske "korkad" fråga)Är det dom som inte kunnat knyta an, eller är det ni som inte känner samhörighet? -
www.alltombarn.se/du_och_barnet/det-svarta-faret-latt-att-peka-ut-1.14959
Läste just detta som gav mig en aha-upplevelse.
Kanske någon av er skulle uppskatta det med. / S -
Ja, den dagen jag fick träffa de mina igen är lika viktig för mig som de dagar när jag gifte mig o. fick barnen.MariaOMarkus skrev 2008-09-04 13:46:22 följande:men vilken dålig stil..vadå gömda adoptinspapprerna dom ska man ju kunna läsa själv när man är myndig nog .. skönt att din pappa gav dig dom iaf..
Är min underbara pappa oändligt tacksam för att han gav mig papperen och följde med ner för att träffa dem. -
Hoppas dina barn en dag förstår vilken bra mamma de fåttMining skrev 2008-09-04 15:51:55 följande:Som adoptivmamma blir jag chockad, VAD har era mammor varit så rädda för?! Och HUR kan man bara handla så mot sina barn, kan man inte se att en människa kan behöva känna sitt ursprung för att känna sig hel? För mig är det obegripligt att man kan vara rädd för sitt barns biologiska mamma, vad finns att vara rädd för? Att barnet ska föredra sin biofamilj framför en själv? Kanske är det så om man är en sådan som inte har något eget liv men för mig är den rädslan helt obefintlig. För mig vore det fantastiskt om mina döttrar kunde finna sina biofamiljer och förhoppningsvis känna en tillhörighet, det skulle säkert lägga många pussebitar på plats i deras liv. Och jag måste erkänna att även jag är väldigt nyfiken på de kvinnor som födde mina barn, att få lära känna dem tror jag skulle föra mig ännu närmare mina döttrar, inte längre ifrån.
.
-
Allt har inte varit dåligt, även om det verkar så när jag läser det jag skrivit i efterhand..
Min farmor o. farfar var underbara, älskade mig o. tog mig i försvar mot alla tex den dagen farfar gick bort o. farmor fickl en fråga om arvsrätten(läs: den som frågade ansåg att jag som inte var riktig släkt skulle bli utan).
Farmor fräste ifrån o. frågade om hon kunde se några oriktiga människor här..
Jag kommer aldrig glömma detta o. alltid älska henne.
Vi ses i himlen farmor..
Nicke Nyfiken skrev 2008-09-04 17:30:00 följande:
Min farmor va nog lite som din mormor, hon frågade mina föräldrar om dom inte kunde skicka tillbaka mig....som tur är gjorde dom inte det :)Men man kan väl lungt säga att det blev lite frostigt mellan min mamma och farmor det har gjort att vi inte träffade henne mycket alls under min uppväxt så hon kunde inte "påverka" negativt som tur är. Min mormor och morfar däremot har varit världens goaste och inte alls tyckt att det varit konstigt att ha små svarthåriga sneögda/brunhyade barnbarn.Jag tycker det är jättetråkigt att höra att så många verkar ha dålig kontakt med sin "mamma".Känner mig väldigt lyckligt lottad som har haft en sån bra uppväxt med mina goa föräldrar (Som är skillda, pappa har två biobarn men han jämförde att vara med på BB som att sitta på Arlanda och vänta på oss :)Trodde bara det var jag som hade sådana "släktingar"
!
Glad när jag läser om din pappas beskrivning
-
Livet är aldrig lätt, stackars oss
..
Mining skrev 2008-09-04 21:21:19 följande:Och min farmor föredrog mina pojkkusiner, vet inte om hon tyckte om mig överhuvudtaget, det kändes åtminstone inte så. -
Åh, tårarna trängde fram i ögonvrårna när jag läste detta
..
Om X antal år kommer den lilla stackarn att förstå, stackars barn, ja det är synd om föräldrarna med..Kalinka skrev 2008-09-05 11:32:24 följande:TYVÄRR måste jag säga att jag är moster till en liten flicka som är adopterad från Kina, och hennes farmor har sitt arbetsrum tapetserat med foton på hennes 2 andra barnbarn (som är biologiska), och inte ett enda foto på den här lilla tjejen.Det gör mig ledsen (och naturligtvis hennes föräldrar också) att nån kan göra så. Själv vill jag att min egen lilla dotter (som än så länge bara är 4 månader) inte ska ens reagera över att hennes kusin ser annorlunda ut. det ska vara helt självklart att det är hennes kusin.
Men undrar liite - har inte pappan i fam. försökt ta upp detta med sin mamma?
Undrade bara eftersom min mamma lyssnade mer på "mormor" än hon brydde sig om mig.. -
Gillar farfar'n
!
Men "tur" på sätt o. vis att det inteär umgänge varje vecka eller så då.
Men oavsett så är det sorgligt att veta att flickan kommer förstå en dag.
Kalinka skrev 2008-09-05 11:57:25 följande:Jag vet faktiskt inte om han tagit upp det med sin mamma. Jag skulle vara förvånad om han inte gjort det. Saken är den att farmor och farfar bor i en annan del av världen, så de är bara där och hälsar på någon gång per år, plus att barnen aldrig är inne i farmors arbetsrum. Men om några år kanske det inte är så längre, och då kommer hon ju naturligtvis att förstå.Farfar är väldigt förtjust i sitt minsta barnbarn, så när farmor bara koncentrerar sig på hennes storasyster (som är biologisk), så kompenserar han det med att ägna väldigt mycket tid åt lilltjejen.MEN det är väldigt tråkigt.