Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

   är en tjej på 30 år, adopterad från sri lanka när jag var nästan 3 år.

tja
jag är en tjej på 25 år och adopterad från Peru när jag var 3 år

Du kan gärna inboxa mig om du vill, delar upplevelser med dig.

Oxå adopterad..32 år och född i sri lanka.
Kul att dela erfarenheter och upplevelser med andra adopterade.

Är 29 år, adopterad från Sri Lanka och har ingen relation alls med min adoptivmamma. Kom till Sverige när jag var 3 månader.

Kan nog känna igen mig i dålig relation till min mamma.

Förlåt om jag för in din tråd på ett stickspår.
Mina döttrar är ännu ganska unga och vi känner fortfarande stor tillit till varandra och är så tacksamma att just vi blev en familj.

Men HJÄLP, jag blir fullständigt skräckslagen när jag läser om att så många vuxna adopterade har dålig kontakt med sin adoptivmamma. VAD har blivit fel i kontakten med er mamma och HUR hade era mammor kunnat agera för att er relation skulle vara bra idag? Ge mig råd så jag kan undvika era föräldrars misstag, det vore så oerhört sorgligt att inte kunna ha en god relation till sina vuxna barn.

Jag har så svårt att förstå det med att man har dålig relation till sin adoptivmamma..Tror inte att det är mer vanligt att adopterade har mer mor o dotter problem än biologiska. Kanske om man har varit lite till åldern när man kom och minns ett annat liv men i de flesta fall är det ju inte så och vi födda på 70talet kom ju när vi var väldigt små. De flesta av oss.
Men jag tror däremot att man som mamma till adopterad måste vara mer lyhörd. Ngn gång i tonåren kommer frågan om varför man blev adoterad och tankarna på "det andra livet" så var det för mej i alla fall och mamma och pappa fick väl kämpa mer med mej än brorsan då jag var lite oreglerig *S* Men som a.mamma får man bara visa att man finns där och att man bryr sig. Sen ta reda på fakta om landet är ovärderligt. Men som sagt alla är ju olika och det är bara min syn på det hela.
Jag är lika rädd jag för att göra misstag när jag ska låta mina 3 biologiska barn växa upp men man får bara visa sig stark och ge den kärlek de beöver och framför allt vara en bra lyssnare.
Så om du känner dej skräckslagen har jag en massa bra historier om mina föräldrar och mej själv som är mer eller mindre galna *S*
Du är den bästa mamma dina barn kan ha!

Min mamma o. jag fungerade heller inget vidare ihop , men min pappa är den bästa man kan önska sig(vill bara säga det så att ingen tror ngt annat).

I mitt fall så skar det sig mellan mig och min adoptivmamma när hon och min pappa skildes. En lång historia men det var då det gick utför, innan dess hade vi en bra kontakt. Men av olika skäl, sa jag tillslut upp kontakten med henne. Pappa däremot har jag bra kontakt med nu, nått som jag inte hade när jag bodde hemma. Min adoptivmamma har bara träffat min son en gång, aldrig hållit i honom och bara sett några babykort på honom. De jag vade att skicka per mejl...