Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....
Är 29 år, adopterad från Sri Lanka och har ingen relation alls med min adoptivmamma. Kom till Sverige när jag var 3 månader.
Inlägg från: Multignutten
|
-
-
I mitt fall så skar det sig mellan mig och min adoptivmamma när hon och min pappa skildes. En lång historia men det var då det gick utför, innan dess hade vi en bra kontakt. Men av olika skäl, sa jag tillslut upp kontakten med henne. Pappa däremot har jag bra kontakt med nu, nått som jag inte hade när jag bodde hemma. Min adoptivmamma har bara träffat min son en gång, aldrig hållit i honom och bara sett några babykort på honom. De jag vade att skicka per mejl...
-
Jag jar läst igenom adoptionspappren och jag kan inte förstå hur de kunde bli godkända! I mina ögon känns det som om alla som intervjudes inför utredningen, ljög på ett eller annat sätt. Vet inte om det stämmer men den bild som de målar upp inför utredarna stämmer inte med den bild jag har av de som intervjuades... Släkt och nära vänner som gav sin heder på det de sagt under intervjun, ofattbart för mig.
-
Trots att jag och min adoptivmamma hade en väldigt nära kontakt när jag växte upp, saknar jag inte henne alls nu. Skumt, men så är det. Och jag vill verkligen inte ha henne i närheten av mig eller min familj. Min son har hon träffat en gång, precis när han fyllt ett år. I övrigt har hon bara sett nån bild som jag skickade per e-post. Hon ringer ibland trots att jag bett henne att hålla sig undan och varje gång jag ser hennes nummer suckar jag. Ibland svarar jag, ibland inte.
-
AnnaSofie73: Vems e-post är det du vill ha, min eller nån annans? *trög* :)
-
Nicke Nyfiken skrev 2008-09-04 17:23:36 följande:
Usch vad tråkigt både för dig och för din mamma. Det måste vara jättejobbigt för henne som inte får ha kontakt med dig eller träffa sina barnbarn (som jag uppfattar det så vill hon ha kontakt men inte du) Kan bara tänka mig själv hur det skulle vara om något av mina barn i vuxen ålder inte ville veta av mig. Nu är ju mina barn biologiska men det skall väl egentligen inte göra någon skillnad.Ja, ett tag var jag ledsen över att det blev som det blev. Men jag var tvungen att dra en gräns någonstans och då slutade det med att jag sa upp kontakten helt. Men som jag skrev innan, hon ringer trots att jag bett henne att hålla sig undan och det spär ju bara på det hela, att hon inte lyssnar och respekterar mig. Jag har gjort en del försök att släppa in henne i mitt liv igen genom åren men alla försök har slutat på samma sätt, kaos och ledsamheter så nu väljer jag att ta avstånd helt. Min a-pappa var ledsen över det ett tag men han har nu förstått varför jag gjort som jag gjort och han försöker inte längre medla mellan oss.